Del ”sjuttioelva” i den mycket dåliga berättelsen om våra konsertbiljetter…

Fredagen den 6 mars fick jag ett brev från Belgiska posten. I det låg ett brev på franska samt svenska postens förlustanmälan på engelska. Jag fick hjälp av en granne att uttyda vad som förväntades av mig. Hela blanketten kändes mer som det var posten här som skulle svara på frågorna men jag fyllde i längst ner på sidan två att jag inte fått något brev med biljetterna. Min granne rådde mig att, trots det var ett förbetalt brev till posten här, att sända det som rek så jag fick ett kvitto på att jag lämnat in det. Så gjorde jag och betalde ca 5€ för det. I veckan som var så tänkte jag kolla om det hänt något och sökte på kolli-id som var på reket. Och inser att de tagit emot det men att det var under behandling. Idag har E spenderat massor av tid i telefon för att försöka reda ut vad som hänt. Tydligen så har inte posten kunnat lösa ut ett brev som är adresserat till posten för det inte stod någon avsändare på brevet, något som jag inte tänkte på men inte heller blev upplyst om av postkassörskan när jag lämnade in det… Nu ska de ”försöka” hitta brevet och då sända tillbaka det till mig så jag kan skicka in det igen med avsändare… Men som damen i luren sa: Det kan ta tid, vilket troligtvis betyder flera veckor i detta land… Ni kan ju förstå att jag börjar bli så in i h-vete trött på detta… Jag antar att fortsättning följer…

För övrigt har E och jag haft en mycket trevlig och lång lunchträff, vi hann med att både luncha och fika och gå en massa också. Det är så skönt att ha en så trevlig väninna som E är. Och även A-K givetvis, vet inte vad jag gjorde utan dem! Tänk att inte kunna snattra på med ditt eget språk med någon mer än familjen… Hua!

Fick just mail från företaget i Sverige som vi köpt biljetterna av och de har också tröttnat och kommer skicka oss nya biljetter omgående. Och efter det kräva pengar av Posten i Sverige. Så det ser ut som vi ändå kommer att få se Kiss live i Stockholm i juni!

Annons

Vilken rörig morgon!

Vilken morgon! Halvägs till spårvagnen kommer J på att gympapåsen står kvar hemma, jag springer (!!!) hem och hämtar den. Flämtande tillbaka går vi vidare och väl uppe vid hållplatsen inser J att han också glömt kameran som han lovat ha med idag (detta visste jag inget om). De har nämligen ”Cake auction” idag och J har lovat att så för fotografering av alla fantastiska tårtor. Detta är en årlig grej för att äta tårta och samla in pengar till behövande. Men hur löser vi det med kameran då? Jag insåg att jag väl fick sätta mig på spårvagnen och lämna av den men då skulle jag missa min lunch med E… Så kom jag på att vår relocation-dam bor nära oss och på väg till jobbet kör hon förbi J:s skola så nu har jag just flängt iväg på cykel och lämnat av kameran till henne och hon lämnar den i skolans reception så J kan hämta den där! Tur att det löste sig och att jag hinner luncha med E!!!