Archive for 3 mars, 2011

Lite gnällig

03 mars 2011

En lång tröttsam dag… ont, ont och sitta för länge gör ont, stå gör ont, gå gör ont, resa sig gör ondast eller kanske att vakna för då värker foten för den nog inte fått tillräckligt med blod. Eller nåt sånt. Ont gör det i alla fall. Värktabletterna, får inte ta starkare saker än typ receptfria Alvedon av någon anledning, gör inte så mycket nytta, tyvärr.

Jaha… dags att börja tänka på sängen. Undrar hur länga stunder jag får sova i natt? Förra natten sov jag i pass om 30-40 minuter, fick gå upp och kissa en gång, höll på att svimma och hade väldigt ont.

Så det kan väl bara bli bättre! Eller? Jo, jag vet att jag låter gnällig och det är jag. Hatar att vara det men nu är jag det… Humöret är i botten för jag har ont, jag blir gnällig och grinig, orkar inte vara glad.

Godnatt!

Jaha… så var det dags igen…

03 mars 2011

I morgon ska det strejkas igen… visserligen kan T köra J till skolan och säkert hämta men den redan fantastiskt stökiga trafiken i Bryssel kommer vara hemsk… Plus att det, om jag fattat rätt, kommer vara demonstrationer ute på gatorna. Låter som en mindre kul fredag med andra ord…

Första gjort, hälften kvar

03 mars 2011

Jaha, hur var det igår då? När vi kom dit vid elva skrevs jag in, fick skriva papper att jag inte tänkte köra bil på 24 timmar. Inte dricka alkohol. Eller skriva på avtal. Och lite annat. Fick välja på enskilt rum eller delat, valde enskilt som tydligen kostade €87, delat var gratis. Sedan fick inte T vara med mer… Så puss och kram och välkommen tillbaka vid 14.00.

Senaste modet ;-)

Jag fick byta om till en ”urtjusig” klänning med öppen rygg, helt naken under… Och så lägga mig i en säng och så kördes jag in i en stor sal. Samtidigt som mojängen för dropp monterades på min hand kom läkaren och så körde han in mig i operationssalen. Hela tiden småpratade alla med mig om väder och annat. Troligtvis för att jag skulle låta bli att tänka och bli nervös. Fick byta säng och 5 minuter senare sov jag. Det sista jag minns är läkaren som frågar om hur mycket snö det är i Sverige. Om jag svarade? Ingen aning!

Det nästa jag minns är hur ont i halsen jag har och att täcket är för hårt omstoppat om mina fötter. Straxt efter så inser jag att klockan är 15.15! Och hur ont jag har. Drygt en timme senare är jag så pass vaken att jag kan prata. Så segt att vakna! Läkaren tittar förbi och berättar att allt gått precis som han planerat MEN att det tog tre timmar. Istället för en och en halv! Betydligt mer jobb än vad han tänkt sig men, som sagt, allt gick hur bra som helst! Och han var väldigt nöjd!

Nu fick jag äntligen rulla in på mitt rum och träffa T igen. Han hade fått sitta och vänta sedan 14.00 och nu var klockan säkert 16.30! Ja, ja det gick ingen nöd på honom, han hade ju sin dator och jobbade för fullt.

Sedan visade det sig att 18.00 var något magiskt klockslag. Innan dess ingen mat, inget att dricka och inga nya bandage. Men på toa fick jag gå. Och det behövde jag. Då måste jag ju först sätta mig upp. Och om det gjorde ont innan så inser jag att det var inget mot detta! Jösses! Så med T på ena sidan och en sköterska på andra hasade jag in där. Lyckades landa på toan men att kissa när man har väldigt ont visade sig inte vara så lätt, T fick spola vatten i handfatet för att jag skulle fixa det! Otroligt skönt att vara tillbaka i sängen efter det.

Fast jag varit sövd så länge sov jag mest hela eftermiddagen, så trött...

Nu tittade narkosläkaren förbi, konstaterade att jag inte mådde illa, inte spytt men hade ont i huvud och, givetvis, i benet. Han skulle ordna med värktablett. Vatten till det trodde jag, nä då, det var den sorten som smälte i munnen. Man kan väl säga så att tabletten inte tog bort det onda, inte alls… Och fortfarande fick jag inte dricka eller äta…

Här är hon som pysslade om mig!

Men supertrevliga sjuksköterskor turades om att titta till mig och kollade hur jag mådde! Och så vid det magiska klockslaget 18 fick jag dricka. Ett helt glas vatten. Det ni!

Inlindad som ett paket

Och så dags att linda av allt bandage. Och jösses vad läkaren jobbat på; tre sydda snitt och 31 (!!!) yttepytte små snitt som tejpats. Kände att jag inte riktigt fixade att titta på benet men T kollade noga och sa att det redan såg mycket finare ut!

Många små plåster över alla små hål

Fick benen tvättade också. Sjuksköterskan som pysslade om mig talade väl inte direkt engelska obehindrat men vi förstod varandra rätt bra och hon var noggrann och väldigt snäll.

Halvvägs!

Hon fick hämta nya sårplåster för de hon hade räckte inte för att tejpa över alla mina snitt. Och så på med en lååång stödstrumpa över alltihop.

Och sedan! Frukost! Ja, kanske inte vad jag valt men det var ändå gott med vitt bröd med smältost, Liptonte, juice och någon pudding med kolasmak.

Mat!

Dags att börja komma i ordning för hemfärd och först skulle droppmojängen bort. T gick för att köra upp bilen till entrén vid sjukhuset och sköterskan skulle hjälpa mig in på toa under tiden. Men se det tyckte inte min kropp för jag var på väg att svimma… Det gjorde så enormt ont uppe kring snittet i ljumsken att kroppen inte ville riktigt… så ryggläge igen. När T kom tillbaka gjorde vi ett nytt försök och det gick bra. Så krånglades kläderna på, upp på fötterna och ner i en rullstol och ut till bilen.

Otroligt skönt att vid åtta-tiden vara hemma igen. En lång dag och nästa vecka ska andra benet opereras…

Lovar att lyda!

03 mars 2011

Man blir inte direkt pigg av att sova 30 minuter åt gången… Har fått väcka T några gånger för att be om hjälp med toabesök, värktabletter och vatten. När jag var på toa höll jag på att svimma…

Nu har jag landat i soffan och ska sitta här medan T kör J till skolan, har stränga order från T att inte resa mig upp när jag är själv. Ska försöka sova lite om det går.