Första gjort, hälften kvar

Jaha, hur var det igår då? När vi kom dit vid elva skrevs jag in, fick skriva papper att jag inte tänkte köra bil på 24 timmar. Inte dricka alkohol. Eller skriva på avtal. Och lite annat. Fick välja på enskilt rum eller delat, valde enskilt som tydligen kostade €87, delat var gratis. Sedan fick inte T vara med mer… Så puss och kram och välkommen tillbaka vid 14.00.

Senaste modet ;-)

Jag fick byta om till en ”urtjusig” klänning med öppen rygg, helt naken under… Och så lägga mig i en säng och så kördes jag in i en stor sal. Samtidigt som mojängen för dropp monterades på min hand kom läkaren och så körde han in mig i operationssalen. Hela tiden småpratade alla med mig om väder och annat. Troligtvis för att jag skulle låta bli att tänka och bli nervös. Fick byta säng och 5 minuter senare sov jag. Det sista jag minns är läkaren som frågar om hur mycket snö det är i Sverige. Om jag svarade? Ingen aning!

Det nästa jag minns är hur ont i halsen jag har och att täcket är för hårt omstoppat om mina fötter. Straxt efter så inser jag att klockan är 15.15! Och hur ont jag har. Drygt en timme senare är jag så pass vaken att jag kan prata. Så segt att vakna! Läkaren tittar förbi och berättar att allt gått precis som han planerat MEN att det tog tre timmar. Istället för en och en halv! Betydligt mer jobb än vad han tänkt sig men, som sagt, allt gick hur bra som helst! Och han var väldigt nöjd!

Nu fick jag äntligen rulla in på mitt rum och träffa T igen. Han hade fått sitta och vänta sedan 14.00 och nu var klockan säkert 16.30! Ja, ja det gick ingen nöd på honom, han hade ju sin dator och jobbade för fullt.

Sedan visade det sig att 18.00 var något magiskt klockslag. Innan dess ingen mat, inget att dricka och inga nya bandage. Men på toa fick jag gå. Och det behövde jag. Då måste jag ju först sätta mig upp. Och om det gjorde ont innan så inser jag att det var inget mot detta! Jösses! Så med T på ena sidan och en sköterska på andra hasade jag in där. Lyckades landa på toan men att kissa när man har väldigt ont visade sig inte vara så lätt, T fick spola vatten i handfatet för att jag skulle fixa det! Otroligt skönt att vara tillbaka i sängen efter det.

Fast jag varit sövd så länge sov jag mest hela eftermiddagen, så trött...

Nu tittade narkosläkaren förbi, konstaterade att jag inte mådde illa, inte spytt men hade ont i huvud och, givetvis, i benet. Han skulle ordna med värktablett. Vatten till det trodde jag, nä då, det var den sorten som smälte i munnen. Man kan väl säga så att tabletten inte tog bort det onda, inte alls… Och fortfarande fick jag inte dricka eller äta…

Här är hon som pysslade om mig!

Men supertrevliga sjuksköterskor turades om att titta till mig och kollade hur jag mådde! Och så vid det magiska klockslaget 18 fick jag dricka. Ett helt glas vatten. Det ni!

Inlindad som ett paket

Och så dags att linda av allt bandage. Och jösses vad läkaren jobbat på; tre sydda snitt och 31 (!!!) yttepytte små snitt som tejpats. Kände att jag inte riktigt fixade att titta på benet men T kollade noga och sa att det redan såg mycket finare ut!

Många små plåster över alla små hål

Fick benen tvättade också. Sjuksköterskan som pysslade om mig talade väl inte direkt engelska obehindrat men vi förstod varandra rätt bra och hon var noggrann och väldigt snäll.

Halvvägs!

Hon fick hämta nya sårplåster för de hon hade räckte inte för att tejpa över alla mina snitt. Och så på med en lååång stödstrumpa över alltihop.

Och sedan! Frukost! Ja, kanske inte vad jag valt men det var ändå gott med vitt bröd med smältost, Liptonte, juice och någon pudding med kolasmak.

Mat!

Dags att börja komma i ordning för hemfärd och först skulle droppmojängen bort. T gick för att köra upp bilen till entrén vid sjukhuset och sköterskan skulle hjälpa mig in på toa under tiden. Men se det tyckte inte min kropp för jag var på väg att svimma… Det gjorde så enormt ont uppe kring snittet i ljumsken att kroppen inte ville riktigt… så ryggläge igen. När T kom tillbaka gjorde vi ett nytt försök och det gick bra. Så krånglades kläderna på, upp på fötterna och ner i en rullstol och ut till bilen.

Otroligt skönt att vid åtta-tiden vara hemma igen. En lång dag och nästa vecka ska andra benet opereras…

Annonser

16 svar to “Första gjort, hälften kvar”

  1. Linda - Mitt liv i Grekland Says:

    Usch då! Får se framåt och att det faktiskt blir bättre! :)

    Gott att ha en man som pysslar om dig nu, så tycker allt du ska njuta av det lite!

    Krya på dig!

  2. Annika Says:

    Nästa vecka dags för nästa ben. Nu vet du vad du har vänta.
    SÅ glad att det gick bra, och så glad att du inte mådde illa efteråt. Förstår att du är glad över att vara hemma igen.
    Skönt att du blir lite uppassad nu.
    Feel better!!

  3. Fäldtliv Says:

    Vad skönt att det gick bra. Hoppas nu att du inte behöver ha alltför ont. Jag trodde att man väntade lite längre tid innan man opererade det andra benet. Krya på dig och ät mycket choklad!

    • Brysselkakan Says:

      Jo, skönt att det gick bra men värken är inte kul, inte alls…
      Det är rätt vanligt att man tar båda benen på en gång faktiskt men mina var så dåliga att det inte gick.
      Choklad! Varför har jag inte det??? Det får duga med en god chokladkaka som jag bakade innan!

  4. Tina Says:

    Eftersom det gick så bra så kommer det att gå lika bra nästa gång. Nu vet du ju hur det kommer att bli. Hoppas du får mindre ont snabbt!

  5. anna of sweden Says:

    Hade inte riktigt förstått att du ska göra om processen om en vecka. Men det känns väl som en baggis nu ..? ;) Och du – tänk så himla snygg du kommer att vara till sommaren! Ännu snyggare än nu alltså!

    • Brysselkakan Says:

      Just nu vill jag inte ens tänka på nästa vecka… hoppas verkligen att det blivit betydligt bättre tills dess för annars vet jag inte hur jag ska kunna gå!
      Ja, snyggare än på bilden med ”klänningen” i alla fall ;-)

  6. susanna Odén Says:

    välkommen hem och skönt att allt gott bra, ta det nu lungt och vila dig kramar från oss i skåne

  7. Miss Marie Says:

    Usch, låter inte kul, men skönt att det är gjort o nu kan du må bättre! Hoppas du mår bättre snart! Krya på dig!

  8. Annika Says:

    Herregud, vilken upplevelse! Och andra operationen så nära inpå. Sannerligen en utmaning. Men det måste väl vara beroende på hur du mår? Om du inte är någorlunda okej, så går det väl inte att operera det andra benet?

    • Brysselkakan Says:

      Ärligt så vet jag inte, antar att jag får vänta flera månader om jag inte tar det andra benet nästa vecka… Som tur är så är det en betydligt mindre OP men igår kväll så kände jag ”aldrig jag gör det” men jag var helt labil då…
      Ida mår jag lite, lite bättre så det kanske löser sig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: