Archive for 11 april, 2011

Nästa vecka

11 april 2011

Redan igår kväll misstänkte jag att J hade feber så i morse smög jag in och tog tempen på hans panna. 40 grader! Oj! Blev det rätt? Så jag kände på honom, och ja, han hade väldigt hög feber. Så nu sover han, jag väcker honom lite då och då så han får i sig vätska, i övrigt får han sova sig frisk.

I morse ringde T till den neurokirurg som J:s neurolog rekommenderade. Och J fick tid redan nästa tisdag! Ni förstår säkert hur skönt det kändes, att slippa vänta flera veckor. Enligt neurologen så ska denna neurokirurg var den bästa i Bryssel och just det känns otroligt bra. Hon finns på universitetssjukhuset här i Bryssel som heter Hôspital Erasme.

PS Febern beror inte på cystan, J är helt enkelt genomförkyld och det är väl jag som smittat honom…

Annonser

Så här är det

11 april 2011

Ni som läser här regelbundet vet nog att J haft mycket huvudvärk det senaste halvåret. Och att han besökt läkare för det och även en neurolog. Neurologen gav diagnosen migrän men ville också utesluta alla andra eventuella saker så en MRI av hjärnan bokades in. Under de tre veckorna vi väntade på tiden för MRI har J haft otroligt mycket huvudvärk, kraftig sådan och även några rejäla minnesluckor… Inte korta stunder utan hela dagar är putsväck i hans minne… Dum som man är så söker jag information och just minnesluckor, på det sätt som J haft, beror oftast på stort alkoholintag och det kan vi ju utesluta! Eller hjärntumör… För drygt en vecka sedan gjorde så äntligen MRI av hans hjärna.

I fredags fick vi svar. Ett svar som både var bra och dåligt; J har, med 99 % säkerhet, INTE en tumör. Men han har en cysta i huvudet, i hjärnan… Så som den sitter så är den med stor sannolikhet orsaken till huvudvärken, minnesluckorna, koncentrationssårigheter och att inte kunna tänka logiskt. En cysta sprider sig inte och är i sig ofarlig MEN kan den kan växa och trycka på saker som gör att den måste bort.

Så vad händer nu? J:s neurolog skickar J vidare till en neurokirurg, dit ringer vi idag och hoppas på en tid snart. Så just nu vet vi inte om det går att ta bort cystan eller vart den mer exakt sitter. Vi vet inte mycket alls…

De senaste veckornas väntan har varit mer än lovligt jobbiga, denna ovisshet, att inte veta vad som orsakar J:s problem, ja den ovissheten har verkligen ätit upp all energi. Både T och jag har nog gått in i något slags läge av att hålla oss sysselsatta för att slippa tänka. Egentligen har allt känts så overkligt att jag har haft svårt att ta till mig det, händer detta oss? Och jag har gråtit massor. J själv har nog mer inte tänkt alls, inte brytt sig som han säger, men hans oro måste ju vara minst lika stor som vår. Jag vet att vissa som läser här säkert märkt att jag varit låg, inte varit som vanligt men nu vet ni varför.

Så att få veta att det ”bara” är en cysta, ja det var en lättnad men samtidigt skapas nya frågor och ny oror. Nu samlar vi kraft, bokar tid hos neurokirurgen och så får vi se vad hon säger och vad som måste göras.

Jag funderade ett bra tag innan jag bestämde mig för att skriva om detta här på bloggen och givetvis har jag också diskuterat det med J. Men vi kom fram till att jag gör det, kanske jag på så sätt kan hjälpa någon annan på något sätt och för mig blir det en bra ventil. Och det är ju också ett sätt att hålla släkt och vänner informerade om vad som händer framöver.