Så här är det

Ni som läser här regelbundet vet nog att J haft mycket huvudvärk det senaste halvåret. Och att han besökt läkare för det och även en neurolog. Neurologen gav diagnosen migrän men ville också utesluta alla andra eventuella saker så en MRI av hjärnan bokades in. Under de tre veckorna vi väntade på tiden för MRI har J haft otroligt mycket huvudvärk, kraftig sådan och även några rejäla minnesluckor… Inte korta stunder utan hela dagar är putsväck i hans minne… Dum som man är så söker jag information och just minnesluckor, på det sätt som J haft, beror oftast på stort alkoholintag och det kan vi ju utesluta! Eller hjärntumör… För drygt en vecka sedan gjorde så äntligen MRI av hans hjärna.

I fredags fick vi svar. Ett svar som både var bra och dåligt; J har, med 99 % säkerhet, INTE en tumör. Men han har en cysta i huvudet, i hjärnan… Så som den sitter så är den med stor sannolikhet orsaken till huvudvärken, minnesluckorna, koncentrationssårigheter och att inte kunna tänka logiskt. En cysta sprider sig inte och är i sig ofarlig MEN kan den kan växa och trycka på saker som gör att den måste bort.

Så vad händer nu? J:s neurolog skickar J vidare till en neurokirurg, dit ringer vi idag och hoppas på en tid snart. Så just nu vet vi inte om det går att ta bort cystan eller vart den mer exakt sitter. Vi vet inte mycket alls…

De senaste veckornas väntan har varit mer än lovligt jobbiga, denna ovisshet, att inte veta vad som orsakar J:s problem, ja den ovissheten har verkligen ätit upp all energi. Både T och jag har nog gått in i något slags läge av att hålla oss sysselsatta för att slippa tänka. Egentligen har allt känts så overkligt att jag har haft svårt att ta till mig det, händer detta oss? Och jag har gråtit massor. J själv har nog mer inte tänkt alls, inte brytt sig som han säger, men hans oro måste ju vara minst lika stor som vår. Jag vet att vissa som läser här säkert märkt att jag varit låg, inte varit som vanligt men nu vet ni varför.

Så att få veta att det ”bara” är en cysta, ja det var en lättnad men samtidigt skapas nya frågor och ny oror. Nu samlar vi kraft, bokar tid hos neurokirurgen och så får vi se vad hon säger och vad som måste göras.

Jag funderade ett bra tag innan jag bestämde mig för att skriva om detta här på bloggen och givetvis har jag också diskuterat det med J. Men vi kom fram till att jag gör det, kanske jag på så sätt kan hjälpa någon annan på något sätt och för mig blir det en bra ventil. Och det är ju också ett sätt att hålla släkt och vänner informerade om vad som händer framöver.

Annonser

22 svar to “Så här är det”

  1. Tina Says:

    Vad klokt och moget av dig att ändå kunna se det positiva i situationen. Det hade kunnat vara värre. Jag önskar er styrka att ta er igenom detta! Stor kram från mig!!!

  2. Lena Says:

    Tur att ni har tillgång till bra sjukvård o att ni får den hjälp som krävs.tänker på er….

    • Brysselkakan Says:

      Ja, jag är evigt tacksam att vi bor här just nu, vill inte ens tänka på vilken tid det hade tagit att få läkartider och besked i Sverige…

  3. Anna-Karin Says:

    Bästa vän, önskar jag kunde vara där och bära en del av smärtan! Nu har ni en diagnos och måste rida ut ovissheten hur svårt det än känns!

    Tänker på er med stor värme i mitt hjärta.
    miljoners kramar

  4. Annika Says:

    Så jobbigt! Men, tack för att du skriver detta, så att vi kan förstå i varje fall en smula av vad ni går igenom. Fördärligt tråkig läsning. Jag skickar all min sympati!

  5. Miss Marie Says:

    Usch, vad hemskt! Men SKONT att ni iaf vet nu vad det beror pa. Tycker det ar bra att du skriver om det, som du sager sa kanske det kan fa nan annan i samma situation att ocksa saka lakarvard. Hoppas verkligen att det loser sig snart o att J far ma bra igen. Tror ni ar i ett bra land med bra lakarvard sa det borde losa sig. Stora styrkekramar!

    • Brysselkakan Says:

      Jo, det är så jag tänker; någon annan kanske kan bli hjälpt plus att jag får skriva av mig.
      Och jag tror oxå vi ska vara tacksamma att vi bor här, i Sverige hade det tagit mer tid.

  6. Annika Says:

    Det var inte roligt att höra. men tack och lov att det inte var en elakartad tumör som satt där.
    Ja, jag tycker också det är bra att du skriver om det. DET lättar på trycket för dig + att det kanske finns ngn annan därute som varit med om liknande.
    NU hoppas jag av hela mitt hjärta att ni snart får träffa en neurokirurg och se vad han säger.
    Tänker på ER!!
    Tack för att du berättade.
    KRAM!!!

    • Brysselkakan Says:

      Tack för dina kloka och stärkande ord. Jag har alltid trott på att vara öppen med saker i mitt liv och det känns rätt att dela med mig om detta.

  7. Fina Frun Says:

    Pffff…. all luft gick ur mig. Jag försöker sätta mig in i er situation, vad ni går igenom, oron… men det är omöjligt att föreställa sig hur svårt det måste vara. Jag hoppas verkligen att ni får god hjälp och att J blir av med cystan och besvären.

    Stor kram/Fina Frun

    • Brysselkakan Says:

      Ja, själv fattar jag inte hur jag orkat med denna ovisshet… och den nya oron när vi nu vet vad det är.
      Är så himla evigt tacksam att vi bor här, där man inte behöver vänta flera månader för att komma till en specialist. Redan på tisdag har J tid hos neurokirurgen!
      Tack för din omtanke!

  8. asa Says:

    För att ”komma ner lite” efter att jag blivit fly förb-d (igen) pa den tyska byrakratin läste jag lite bloggar. Och nog tog det ner mig och fick mig att se vad som är väsentligt och oväsentligt i livet.
    Tänker pa er och hoppas att ni far lite mer konkreta svar hos neurokirurgen. Det är ”bara” en cysta, det har du rätt i, men den ska ju inte heller vara där egentligen. Det belgiska sjukvardssystemet verkar ju funka bra, vilken tur att ni inte maste vänta länge pa vidare besked. Haller tummarna pa tisdag och önskar dig/er trots allt nagra sköna dagar med ”storebror”!

    • Brysselkakan Says:

      Haha! Ja, ibland måste man bli påmind om andras ”elände” för att få lite distans till saker och ting! Kul att jag kunde bidra med det!
      Som du skriver; den ska inte vara där och jag hoppas, hoppas att det går ta bort den.
      Nu ska jag straxt åka till flygplatsen och hämta storebror!
      Tack för dina värmande ord och din omtanke!
      PS Vad var det åksjuketabl hette, har försökt hitta dem här utan att lyckas… finns de i Sverige?

  9. asa Says:

    Superpep heter de! Jag tror inte att de finns i Sverige; det skulle i sa fall vara nytt. Far ofta fungera som kurir där nämligen. Kan alltsa ocksa skickas snabbt till Bryssel, säg bara till. Londontaget?

  10. Marianne Says:

    Men kära du så jobbigt för er! Samtidigt naturligtvis skönt att det inte är en tumör, utan ”bara” en cysta. Så mycket de kan råka ut för, de små barnen. Nu får vi hoppas att det går lätt att ta bort cystan, så att han kan bli helt frisk. Jag håller tummarna för er!

    Kramar till er alla!

  11. Erika Says:

    Vilka tråkiga nyheter, men samtidigt skönt kan jag tänka mig att ändå ha fått ett litet besked om vad som varit i görningen och det inte är en tumör. Jag håller tummarna för att neurokirurgen kan lämna lugnande besked på tisdag.

    Det är i stunder som dessa som man förstår hur mycket man orkar som människa, trots att det ibland känns som att man inte klarar mer så går det ändå. Skickar många styrkekramar från andra sidan pölen. *kram*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: