Med huvudet under armen

Tänkte berätta vad jag och min inte påkopplade hjärna gjorde i morse! Fast först lite bakgrund:

Ni som besökt mig vet att man för att komma in i vårt port och sedan kunna åka upp i hissen till vår lägenhet behöver en liten plastbricka, det är vår nyckel. Den håller man mot en scanner utanför porten och i hissen. Utan den går det inte. Nu har vi snart bott här ett år och det funkar bra. Fast man får ju inte glömma plastbrickan då.

Vilket ju då var fallet i morse… Jag var på väg ut på min PW och precis när jag ska slå igen dörren ut till gatan inser jag att min plastbricka ligger kvar i hallen… Så vad gör jag då? Att ringa på porttelefonen upp till lägenheten vore ju en lösning men med J sovande så vet jag att han aldrig någonsin skulle höra det om jag så stod där i en timme och ringde på… Tur för mig att jag fortfarande inte slog igen porten i alla fall för jag var ju i alla fall inne i huset ännu.

Så in i garaget och bort till verkstaden för att se om några av byggjobbarna var där, men nej… Återstår hyresvärden då. Nu var ju klockan sådär halv tio och han sover oftast betydligt längre än så. Men ibland har man tur! Just idag satt han på sitt kontor! Och med lite kroppsspråk och enstaka engelska och franska ord förstod han vad jag menade och följde med till hissen så jag kom upp. PUH!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: