Inte har det varit mycket till vinter här i år. December bokstavligen regnade bort och året började med dagtemperaturer på 10 till 12 plus och det har mer känts som vår. De två tidigare vintrarna här i Bryssel har varit betydlig kallare och vi har haft snö som legat kvar.
Fast nu verkar då vintern bestämt sig för att ändå dyka upp. Bättre sent än aldrig liksom. Idag kring nollan, rått och fuktigt, otäckt rent ut sagt och så lite snö. Och resten av veckan blir ännu kyligare tydligen. Jo, jag vet att ni i Sverige har det betydligt kallare än så men för att vara här är detta väldigt kallt.
Men mer snö ser det inte ut att bli utan istället strålande vinterväder. Utan snö. Och kanske jag ändå får användning av min dunkappa som fått hänga i garderoben sedan i höstas.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
30 januari 2012 kl. 22:38 |
Jag plockade ner min dunjacka från vinden efter nyår. Förra året bodde jag mer eller mindre i den hela december. Härligt ändå med lite kyla och sol efter allt gråväder.
31 januari 2012 kl. 9:50 |
Jag bodde också i min dunjacka förra vintern och den innan så i denna vintern tänkte jag att något nättare men ändå varmt ville jag ha och köpte dunkappan. Som hängt där i garderoben. Men kanske denna veckan då eller så lär det väl bli vinter igen efter nästa höst!
Lite sol behöver vi och om det blir kyla också så är det väl ok det med.
31 januari 2012 kl. 13:57 |
Ja, alltså om min svärmor får reda på att jag planerar att gå ut med V på torsdag förmiddag så skulle hon väl anmäla mig till de sociala myndigheterna eller något… Och jag vet inte hur vi ska klara oss i Spanien till helgen (japp, vi ska dit IGEN, ”bara” fredag-söndag vilket är en mer lagom dos om du frågar mig) eftersom det faktiskt kan bli minusgrader även där. Filt över Vs huvud körde de med i julas – vad ska jag säga…
Solen skiner ju faktiskt nu så jag ska ta en promenad med min halv-viking…
31 januari 2012 kl. 14:13 |
Hur tror hon det överhuvudtaget överlever några barn under vintern norr om Spanien? Dags att säga ”det avgör jag” kanske! Jag hade INTE hållit tyst, det kan jag lova dig!
31 januari 2012 kl. 19:51
Jag lovar att jag inte höll tyst i julas och blev riktigt förbannad till slut, OCH visade det… men hon är en gås, du vet, allt rinner av henne och hon lyssnar inte! Dessutom försöker jag ju in i det sista att hålla god min för Os skull. Jag ska dock försöka vara lite tuffare..
31 januari 2012 kl. 19:54
Ja, jag tror du måste säga ifrån för med åren lär det bli olidligt annars. Men jag förstår att det är svår balans, det är ju ändå din mans mamma…