Ett år sedan

I går så insåg jag att det denna veckan är ett år sedan jag opererade mitt ena ben och en vecka senare det andra benet. Sa det till T som spontant utbrast:
– Skojar du? Känns ju som det var nyss…

Nja, kanske inte men tiden går fort, helt klart är det så.Det var en tid av mycket värk, mer värk, nedsatt rörlighet, svårt att sova, färgglada blåmärken och jag kände mig allmänt handikappad och väldigt gnällig. Men det blev ju sakta bättre och det gick ju över!

I alla fall så är jag väldigt nöjd med hur bra benen blev. Numera kan jag ha korta kjolar och shorts. Jag kan ha tajta byxor utan att man ser ”korvarna” genom tyget och jag njuter!

Visst borde jag ha kompensationsstrumpor dagligen och lyda vad min läkare säger. Men nu lyder jag inte… Nä, jag njuter av att ha fina ben och om det så är att jag får göra om detta om tio år så får det väl bli ett problem att ta tag i den dagen.

Annonser

4 svar to “Ett år sedan”

  1. Camilla Says:

    Intressant att du genomgått såna ingrepp… för det är nåt som jag också har funderat på. Mina väldigt långa ben har jag fått efter min pappa. De var ursnygga ända tills nån gång efter att vårt andra barn hade fötts. (Att jag sen borde gå ner 10 kg i vikt efter Heffagraviditeten kanske också har med saken att göra). Under både tredje och fjärde graviditeten fick jag använda tråkigt jobbiga stödstrumpbyxor pga mina åderbråck. Som jag fått efter min mamma. Åderbråcken alltså, inte strumpbyxorna. ;-) Strumpbyxorna specialbeställdes i en butik i Maastricht.

    Jag har inte några extrema åderbråck, men jag är inte alls nöjd över hur mina ben ser ut. Jag har inte heller läst in mig på ämnet destomera, men har jag förstått saken rätt om jag tror att det finns två alternativ – traditionell operation och en nyare laserbehandling…? Det där med laser låter ju enklare, men då kanske prislappen också är betydligt högre.

    Skönt för dig att ha snygga ben igen! :)

    • Brysselkakan Says:

      Jag tror inte att man kan välja vilken metod man ska ta bort dem med utan det beror mer på hur de sitter och hur stora de är. Mina största vener hade en diameter på nästan 2 cm (normalt är 0,5 cm). Oftast måste man ta bort den stora ven som går från ljumsken för det är den som ger alla bråcken, gör man inte det så kommer de tillbaka vilket skett för mig de två gånger jag tidigare opererat mig. Nu är just denna borta hos mig och jag hoppas verkligen det kommer fortsätta att vara snyggt men har man anlag så är det stor risk att de kommer tillbaka. En risk som jag då skulle kunna göra mindre genom att bära kompensationsstrumpor dagligen men väljer att inte göra.
      Alla gravida borde bära stödstrumpor (som är betydligt trevligare än kompensationsstrumpor) och jag tror faktisk att man i Sverige rekommenderar det mer och mer. I Europa bär nästan alla kvinnor det vid graviditeterna, ju längre söder ut man kommer desto vanligare.
      Det blev ett långt svar!

  2. Camilla Says:

    Är stödstrumpor alltså typ vanliga (men ganska tajta) strumpor som går högre upp på benet… och kompensationsstrumpor såna som känns som rena tortyren att ta på sig? Bildligt beskrivet. ;-) För de strumpbyxor som jag använde under graviditeterna var en mardröm att ta på sin om mornarna. Var såå glad när jag sen fick slänga dem i soporna. Vanliga högre stödstrumpor har jag också ett par i lådan, men de använder jag inte alls just nu. Det är väl främst på jobbet som dessa kunde vara bra att ha, då jag rör på mig mycket där.

    Tack för infon! Långa svar passar mig utmärkt, för jag kan sällan fatta mig så värst kort själv heller. :)

    • Brysselkakan Says:

      Skillnaden ligger i kompensations graden. Dvs hur åtsittande de är. Kompensationsstrumpor finns som knästrumpor, lårhöga strumpor och hela strumpbyxor. Samt med eller utan tå. Och det är en mindre brottningsmatch att få på dem, genomsvettig blir man… Knepet är att vända dem ut-å-in, vända in fotdelen i strumpan, trä (kämpa) på fotdelen, se till att den sitter bra och sedan jobba sig uppåt.
      Stödstrumpor är mer som vanliga strumpor men stummare liksom. Om du har åderbråck, vilket du ju har, borde du nog i alla fall ha stödstrumpor på jobbet för att inte göra det värre så fort. För värre blir det ändå…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: