Idag kör vi lite historialektion

Jag har alltid gillat historia, inte den sorten där man rabblar kungars namn och när de dog eller stora slag och sånt. Nä, den vanliga människans vardag genom tiderna, det är det jag gillar. Så när vi nu köpt ett hus med en historia bakom och där hela området har en historia, ja då vill jag ju veta mer. Än så länge är det bara vad mäklaren skrev som jag har men mer lär jag ta reda på! När vi var i Strängnäs såg jag att biblioteket hade en stor utställning med foton från gamla tider och jag hoppas den finna kvar när jag är på plats. Så håll tillgodo och lär er lite om stället där vi ska bo från september!

Bild fån svenskuppslagsbok.se

Bild från gamlasverige.se

Redan under 1800-talet var Sundbyområdet på södra Tosterön en stor tillgång för innevånarna i Strängnäs. De natursköna ängarna och hagarna var ett kärt utflyktsmål. Under de mäktiga ekarna blommade gullviva, ängsnycklar och liljekonvaljer. På helger och ledigheter tog Strängnäsborna båten den korta vägen över sundet från Strängnäs till Sundby. Med sig hade man filtar och matsäckskorgar. Man firade gärna Midsommarafton här och när hösten kom plockade man hasselnötter.

I början av 1900-talet påbörjades uppförandet av hospitalet i Sundby. Under ledning av Medicinalstyrelsens arkitekt Gustaf Wickman (även professor vid Lunds Universitet) startade byggandet år 1913. Vid sin bortgång 1916 efterträdes han av Carl Westman. Totalt uppfördes ett drygt 80-tal byggnader. Arkitekt Ture Stenberg planerade och kostnadsberäknade hela anläggningen till 2,6 miljoner år 1912. Han var Medicinalstyrelsens arkitekt till 1913 då han efterträddes av Gustaf Wickman som var den som detaljritade hela anläggningen och i en arbetsbeskrivning utförligt redogjorde för samtliga byggnadsarbeten. Westman (som även ritat Stockholms Rådhus) gjorde få ändringar men införde de smårutiga fönstren för att ge fasaderna täthet och liv. Westmans tanke var att fönstrens rutindelning skulle likna 1600-talets Tidöfönster. Byggnaderna är placerade runt den centrala parken som förutom gräsmattor även har planteringar och växter som man normalt inte finner i Mälardalen. Under byggnationen gick det åt fem miljoner murtegel, tegel som togs från tegelbruken i Lina, Husby och Sundby. Från Torö kom speciellt lertegel till taken. Pråmar kom fullastade med kalk från Oaxen. Cement skeppades från Gotland i tunnor och säckar. Alla transporter mellan fastlandet och Sundby gick med en dragfärja över Strängnässundets smalaste del.

Bild från sormlandsmuseum.se

Den 20 januari 1922 togs hospitalet i bruk. Vartefter tiden gick utvecklades hospitalet mer och mer till ett eget samhälle med egen telefonväxeln, apoteket, skrädderi, bageri och lantbruk. Självklart hade området också sitt eget kök där det utöver mat kokades 350 liter kaffe per dygn. Kyrkan som än idag finns kvar ritades av Westman och är numera bostad.

Idag är verksamheten en helt annan i Sundby som också bytt namn till Sundby Park. Bostäder, skolor och företag går hand i hand och idag är detta en mycket dynamisk del av Strängnäs där alla gamla byggnader renoverats och blivit till en naturskön idyll.

Annonser

8 svar to “Idag kör vi lite historialektion”

  1. Fäldtliv Says:

    Spännande historia. Skrev du tidigare att huset är q-märkt? Jag hoppas att det är så och även om det inte är det kan du väl lova mig att ni behåller de gamla fönstren. Ett gammalt hus karaktär försvinner om man byter ut fönstren till nya med ”praktiska” aluminiumbågar. Vi hittade ett spännande museum i Ieper i helgen. Det handlade om 1:a världskriget, men med stort fokus på individer som var med i kriget. Väl värt ett besök. In Flanders heter muséet.

    • Brysselkakan Says:

      Ja, huset är q-märkt så inga fönster försvinner! Dock har ena delen av byggnaden (inte vårt hus utan det i mitten med bostadsrätter) nya fönster men i samma stil.
      Det muséet låter spännande! Fanns all info även på engelska?

      • Fäldtliv Says:

        All info på engelska. Man fick ett armband och registrerade namn, ålder och land i en dator i början av utställningen. Inne i muséet fanns det små ”tittskåp” och när man placerade armbandet mot tittskåpet fick man läsa om ett levnadsöde. Det var olika personer beroende på vem armbandet var registrerat på. De hade även gjort en liten ”pjäs” där man fick höra en engelsk läkare och en sjuksköterska berätta om sina upplevelser på ett av fältsjukhusen. Mycket gripande. Självklart fanns även uniformer och beskrivningar över slag, vapen o.dyl. Jag tror faktiskt att det fanns något som tilltalade alla i vårt sällskap med fyra vuxna och fem barn mellan 6-13 år. Staden i sig såg också otroligt mysig ut. Vi hann inte titta så mycket eftersom barnens tålamod började ta slut efter 1,5 timme på In Flanders.

        Hoppas att allt strul med VHS löser sig. Det verkar alltid bli något strul när det gäller utländska betyg. Jag har hört ett antal frustrerade föräldrar till elever som ska söka in på svenska gymnasier med betyg från Europaskolorna.

      • Brysselkakan Says:

        Vi får väl se om vi hinner dit innan vi flyttar! Tror det kan tilltala både J och T!
        VHS… Ja, du… nu är nya betyg på väg, registratorn på skolan har talat med VHS också för säkerhets skull. VHS är väl inte direkt kända för att vara smidiga och det känns som de tror man försöker lura dem med utländska betyg.

  2. Annika Says:

    Precis den sortens historia som intresserar även mig. Tack för att du delar med dig! Som jag skrev, så hade jag redan innan ett gott öga till husen, då A och jag spanade på det (eller den andra flygeln) på Hemnet för X antal år sedan. Man kanske kan få lov att komma och hälsa på ;-) ?

    • Brysselkakan Says:

      Ja, det typen av historia är ju den som verkligen säger något om hur det var!
      Jag gillar att ni spanat in huset innan! Eller om det var den andra flygeln. Och visst ska du få komma på besök, lovar!

  3. Tess Says:

    Spännande.
    Jag har också bott på ett gammalt hospital under mina 3 gymnasieår i Vadstena, skolan låg granne med rättspsyk… man såg inte så mycket av dem (höga murar och så) men det var mindre roligt en natt när vi hade haft spökvandring med högstadieeleverna i skogen på Omberg och vi kom tillbaka till mötesplatsen och polisen var där och berättade att någon hade rymt.

    Hospitalmuseet i Vadstena är förresten riktigt ruggigt, dårhus och nunnor är väl det staden är känt för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: