Så äntligen har vi då fått datum för flytten. Jag har bokat hotell de dagar vi inte har någonstans att bo och för vår resa upp till Strängnäs.
Och där någonstans slog verkligheten till… VI SKA SNART FLYTTA…
Var och lunchade med Petchie i går, pratade och skrattade. Oj, vad jag kommer sakna sådana stunder med väninnor… Visst är det lättare att hålla kontakt än vad det säkert var för 20 år sedan men ändå… Tänk om vi aldrig ses igen?! Det finns flera personer jag träffar då och då här i Bryssel som jag kanske aldrig mer träffa efter att vi flyttat…
Är lite deppig idag…
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
29 augusti 2012 kl. 8:46 |
Vet du när jag kommer till Sverige kommer jag till er och hälsar på och glöm inte att även om jag har ett litet rum så har jag ett extra-rum när ni vill komma till Bryssel. Ett extra rum med mycket god frukost :-)
29 augusti 2012 kl. 10:14 |
Du är välkommen, vi hyser in dig i en av de gamla sjukhussalarna ;-)
Och om jag besöker Bryssel hör jag givetvis av mig!
29 augusti 2012 kl. 9:06 |
Efter alla flyttar runt världens alla hörn så lovar jag dig att de vänner man är närmst lätt hänger med en även om man lever på två olika sidor av världen (eller europa). :) Särskilt nu när skype, facebook, mail osv osv hjälper till lite. Men visst…det är skitjobbigt att flytta från vänner. Under sista flytten försökte jag motivera mig med att det ju trots allt är så att sen när du kommer tillbaks och hälsar på så kommer vänskapen att bli ännu mer intensiv och få ta ännu mer plats än den gör nu. Man fokuserar bara på vänskapen och inte allt annat i vardagen runtomkring om man ses några ggr om året i stället för lite hela tiden…
Massor massor med kramar till dig, vet att det är skitjobbigt nu.
Håll ut!
29 augusti 2012 kl. 10:15 |
Tack för kloka ord, My! Och du har ju så rätt, nu ses man lite snabbt för inte mer tid finns och bor man längre ifrån varandra planerar man mer och få mer tid ihop.
Men jobbigt är det…
29 augusti 2012 kl. 9:54 |
Åh ush det är inte kul att flytta bort från vänner som man kommer så bra överens med. Hoppas du kommer att kunna åka ner till Bryssel ibland? Stor kram!
29 augusti 2012 kl. 10:17 |
Nä, inte kul alls… och mina erfarenheter av Sverige (vi har flyttat ofta inom landet) är att det är så svårt att få vänner.
Jag kommer nog kunna besöka Bryssel lite då och då om jag vill!
29 augusti 2012 kl. 13:12 |
Ja, det är inte kul.
Inte för att jag flyttat från Reston, men jag KÄNNER så många som gjort det. Flyttat hem igen, eller ngn annanstans. Ack vad tråkigt det är. OCH visst, en del av dem har jag aldrig träffat mer…
Livets gång. I guess.
Som tur är ÄR det lätt att hålla kontakten numera.
29 augusti 2012 kl. 13:39 |
Jag försöker tänka som så att vissa människor har man till låns under en tid för både de och jag hade ett behov där och då och om man tappar kontakten så är det väl så att nu har någon annan deras vänskap till låns.
29 augusti 2012 kl. 18:15 |
Om du känner för att träffa en annan deppig person så får du gärna dyka upp hos mig. Är hemma själv hela veckan med barnen och det verkar inte vara så många av barnens kompisar som är här. Saken blir inte bättre av att våra ”bästisar” flyttade till Stockholm under sommaren och att vår supertrevliga amerikanska granne håller på och flyttar till Amsterdam med sin son, som barnen brukar leka med… Jag tycker synd om mig själv och jag kan förstå din ångest för att flytta tillbaka till Sverige och inte riktigt veta vad som väntar.
29 augusti 2012 kl. 18:19 |
Tack för erbjudandet! Hinner nog inte denna veckan och du kanske börjar jobba snart igen? Annars skulle vi kunna åka till Liége ihop, ska till Primark men hade nog tänkt i morgon men kan alltid tänka om!
Jo du… ångesten är påtaglig om man säger så…
29 augusti 2012 kl. 20:43
Hade gärna följt med till Liege imorgon, men mina söner är nog inte så pigga på det. Dessutom slog Johan ut en framtand i måndags när han cyklade in i ett staket i vår park. Det gör att han enbart kan äta flytande eller åtminstone mycket lättuggad mat, typ barnmat.
Jag börjar jobba på måndag eftermiddag och då får jag veta hur mycket jag kommer att jobba under resten av året. Att vara lokalanställd lärare vid Europaskolan är inte det jag känner att jag vill syssla med någon längre tid i mitt liv. Det är nästan alltid så att det är dagen innan eleverna kommer som man får veta hur många timmar som blivit ”över”. Denna ovisshet passar inte riktigt min personlighet, jag tycker om att kunna planera in saker och ting i förväg. Ungefär som du och er flytt. Ovisshet tär på mig.
När jag fått mitt schema vet jag om vi kanske kan få till en träff nästa vecka.
29 augusti 2012 kl. 20:45
Nä, ovisshet är inte min grej, planering är A och O!
Vi hörs i nästa vecka då! Jag är kvar tills den 22, eller vi kör ju den dagen men du fattar!
29 augusti 2012 kl. 19:41 |
Åh, vad ledsen jag blir av att läsa att du är deppig. Men jag lovar, jag är kvar i Bryssel så det är bara att komma och hälsa på när du vill! Och jag är så nyfiken på Strängnäs, eller egentligen mest på ert nya hem ;-)
Stor kram
29 augusti 2012 kl. 20:36 |
Ja, du märkte nog inte så mycket igår, jag njöt av att umgås! Kommer jag hit hör jag av mig, lovar! Kan nog hänga med T ner någon gång ibland om jag vill.
Kram
29 augusti 2012 kl. 21:06 |
Förstår det, och det är ju helt naturligt. Vi nomader är dömda att alltid sakna någon men jag tror verkligen på att riktiga vänskaper håller oavsett avstånd.
Stor kram
29 augusti 2012 kl. 21:12 |
Du har så rätt och jag har ett par sådana vänner, tyvärr utspridda över Europa då men ändå! Vore kul att ha någon nära men just den biten försvinner om en månad…