Archive for 7 september, 2012

Saker att sakna, del 11

07 september 2012

Kvart i sju på kvällen.
Fredag.
Sol och blå himmel.
+ 28 ute på terrassen.
Musik från någon konsert hörs i fjärran.
Barn som leker på en innergård.

Oj, oj vad jag kommer sakna sådana här ljuvliga septemberkvällar…

Precis när jag publicerat detta inser jag att detta är näst sista fredagskvällen vi bor här… Visserligen tre fredagar kvar tills vi flyttar men sista två nätterna bor vi på hotell.

Jo då!

07 september 2012

Dagen har faktiskt inte varit så hemsk som jag trodde den skulle bli. Visst har jag ont men jag är rörlig, kan sitta korta stunder men det är bäst att röra på mig mycket. Så jag har till och med gått PW nu i kväll, funkade hur bra som helst!

Visserligen trycker jag i mig värktablett var fjärde timme men den tar inte all värk men tar i alla fall bort toppen på det onda och jag kan röra mig mer.

Nu får vi hoppas jag kan sova i natt också!

Nu vill den visst inte mer

07 september 2012

På förmiddagen idag stod jag och plockade ur diskmaskinen. Böjer mig lätt framåt för att ta en tallrik och poff! Smärtan längs ned i ländryggen kommer plötsligt.

Kan sitta en stund, kan gå en stund, kan stå still en stund. Så fort jag ändrar läge på kroppen är smärtan enorm. Har jag ryggskott? Både T och svärmor (som ju bla är massör) råder mig att vila men jag vet inte om jag kommer upp om jag lägger mig ner.

Tog mig med bil till matbutiken, handlade med stor möda och tog mig hem. Sedan fick J bära upp och plocka upp maten. Nu är jag lullig på värktabletter och ska straxt sätta mig med spikmattan bakom ryggen en stund, det kan ju inte bli sämre av det direkt. I morgon akuttid hos osteopaten.

Sånt här kommer väl aldrig lämpligt men just nu fruktansvärt olämpligt. Men som T sa: din kropp säger ifrån, älskling.

När det stämmer direkt

07 september 2012

Tog ju mig tid att träffa en nyinflyttad svenska igår, visade henne lite runt i våra kvarter och lunchade.

Och som A sa: – Varför ska du flytta hem NU?
För både hon och jag kände att det nog mer än väl fanns en vänskap att bygga vidare på.
Nu går inte det, i alla fall inte genom att ses ibland.
Och tyvärr kan det vara så illa att vi aldrig mer ses…