Gör ont


Varje gång jag beger mig ut på stan, cyklande, gående eller med bil, så slås jag numera av en enorm saknad. Det gör nästan fysiskt ont…


Denna stad har etsat sig fast betydligt hårdare inom mig än vad jag trodde var möjligt och det kommer bli kämpigt om två veckor.


För vid den här tiden om två veckor befinner jag mig högst troligt i norra Tyskland och har lämnat Belgien och Bryssel helt…


Visst var det tufft att lämna Sverige för tre år sedan men dit visste jag att jag skulle komma, vid jul, lov och semestern. Hit till Bryssel… Ja, vill det sig illa kommer jag aldrig hit mer även om jag inte ens vill tänka så…

Annons

14 svar to “Gör ont”

  1. Annika Says:

    Det är ju en otrolig omställning du och ni går igenom. Jag förstår att det måste kännas oerhört tufft. Men, visst kommer du tillbaka?

    • Brysselkakan Says:

      Ja, det här är nog värre än när vi lämnade Sverige, det var ju mest spännande. Ska verkligen försöka komma tillbaka hit och det finns vissa tecken på att vi kanske till och med komme bo här igen men vem vet? Mycket hinner hända och är det något jag lärt mig så är det att det inte går att planer sitt liv år framöver!

  2. petchie Says:

    Men du, jag tycker absolut att du SKA komma tillbaka! Jag har ju bott i olika städer / länder och jag har ALLTID kommit tillbaka (dock inte Puerto Rico än…) och det är faktiskt helt underbart när man gör det! Jag är en väldigt nostalgisk person och jag gillar att återvända, om så bara för en helg. Och dessutom, VI måste ju ses igen! Visserligen kan jag komma till Stängnäs, men du måste ju bara komma tillbaka och hälsa på oss i Bryssel som kommer att sakna DIG.
    Kram och vi ses imorgon!
    PS Hur är det med ryggen? (trodde det var det inlägget skulle handla om först)

    • petchie Says:

      Naturligtvis är det inte samma sak att komma tillbaka som besökare men du får inte tänka att du ALDRIG mer kommer att åka till Bryssel! Du kan ju komma hit flera ggr om året. Grejen är att när du bor i Sverige behöver du ju inte åka HEM till Sverige utan kan använda de resorna till att resa till andra ställen (och då till Bryssel kanske 1-2 ggr om året tänker jag).

  3. Lena Says:

    Att lämna är tungt & allt jobb kring flytt kan ju sänka vem som helst!
    Har man sen ont i ryggen….

    Botemedlet är att ha något att se framemot!
    Boka redan nu in en Brysselhelg, en tjejresa kanske ;)

    • Brysselkakan Says:

      Jo, du har så rätt… Egentligen så ser jag fram emot att få bo i vårt hus, drömmen vore ju om det låg här! Så jag ser fram emot att inreda och fixa, måla och möblera!
      Kanske jag ska boka en resa hit, vi får se!

  4. Isa Says:

    Tänk så olika det kan vara! Jag bodde i Bxl betydligt längre än du och flyttade hem för några år sedan. Har inte längtat tillbaka mer än kanske några minuter sammanlagt, och då alltid till specifika saker: en favoritrestaurang och bokhandeln Tropismes. Jo, vänner förstås (men vi håller kontakten), den smidiga sjukvården, och närheten till andra städer som Paris och London. Men annars! Kan fortfarande bli gråtfärdig av lycka över att jag är här: ren luft, vacker natur (som finns utanför dörren och inte en timmes bilresa bort), nära till havet, egna äppelträd, närproducerad mat, lugn miljö, vänliga människor som är sansade i trafiken, ett hus där man inte behöver låsa om sig när man är hemma, allt, allt! Hoppas att fördelarna kommer att uppväga nackdelarna med att flytta för dig också. Och som sagt, det går flyg! Lycka till med allt!

    • Brysselkakan Says:

      Det är ju sådär jag hoppas jag också kommer känna när vi väl har landat och är tillbaka i Sverige! Att kunna tänka tillbaka på vissa saker med glädje och glädjas över det vi har istället.
      Men jag är inte där riktigt än!
      Tack för dina omtänksamma ord!

  5. Camilla Says:

    Jag fick nog bita mig i läppen rejält för att inte börja stortjuta när vi körde ut genom slottsporten i Mheer för sista gången med våra Hollandsregistrerade bilar. Samma sak när jag och våra båda killar lyfte från flygplatsen i Maastricht följande dag. Och just de gula registerskyltarna var en sak som jag saknade massor sen. Jag blev jättebesviken över att jag inte fick behålla plåtarna från min bil, som ett minne att hänga på garageväggen i Finland. Vi tog alltså den bilen med oss till Finland sen.

    Det ÄR mycket känslor i rullning och jag förstår precis hur du känner dig. Kram

  6. Annieverse Says:

    Åh så sorgesamt! Jag känner verkligen med dig, hade liknande känslor när vi lämnade Seoul och Mumbai (dock inte Düsseldorf…) – även om vi inte flyttade hem utan vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: