I går kom jag på att vi nu bott här en månad. Det känns för det mesta betydligt längre men ibland betydligt kortare. Fortfarande har vi för många lådor på nedre plan som vi inte packat upp, det är rätt rörigt där faktiskt. Detta tänkte vi ta tag i nästa helg.
Vi lär oss mer och mer att hitta här i stan, den är ju rätt liten! Men alla favoritställen och var man hittar bästa stället när man söker något speciellt, ja det kommer nog efterhand. Men det känns att vi hittat rätt! Här vill vi bo ett tag och frågan är om vi inte behåller detta hus om vi skulle hamna utomlands igen om några år.
Och det vill inte säga lite det! T och jag har aldrig varit särskilt sentimentala när det gäller boende och vi sålde ju till och med vårt ”nästan nya hus” som vi själva ritat när vi drog till Bryssel. Har inte tänkt många sekunder på det huset sedan dess. Det var underbart men nu får någon annan familj känna så istället.
Men här! Ja, detta hus är nog så nära man kan komma den dröm som T och jag haft, att hitta en gammal fabrik i tegel och bygga om till ett hem. Och nu blev det ett gammal mentalsjukhus! Vi bor till och med i den del som kallades Stormen, det vill säga där de värsta patienterna bodde. Fast jag skulle tyck det vore värre att bo i den gamla sjukhuskyrkan som numera är avkristnad och ombyggd till bostad för där låg obduktionslokalen också… Hua!
Livet går vidare!
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 