Sitter och bläddrar och läser i senaste numret av Tara som bara råkade hänga med hem från flyget(*). Hittar ett reportage om introverta personer. Intressant!
Jag vet sedan länge att jag är en extremt introvert person. Kanske en del av er som träffat mig nu höjer ett ögonbryn och inte håller med. Och jag vet att många tycker jag är mycket social och det kan stämma i korta stunder och beroende på vem det är jag träffar. Att vara social tar min energi och till skillnad från extroverta personer som istället fyller på energi genom att vara sociala och umgås.
Introverta personer fyller på genom att vara ensamma. Och därför kan de mer än gärna vara ensamma utan att bli uttråkade. Vilket ju i mitt fall passar utmärkt: tror få extroverta personer skulle klara av att vara hemma på heltid så som jag är. Eller så skulle de fylla sina dagar med mängder av aktiviteter vilket jag klarar mig bra utan. Jag behöver inte planera in en massa saker för att vara nöjd, det räcker gott och väl med en hög bra böcker och tystnad.
Nu råkar jag vara gift med en extrem extrovert person.
Hur funkar det då? Jo, då mycket bra tydligen, vi har ju ändå levt ihop i 27 år! Och jag tror vi kompletterar varandra rätt bra.
T ser till att jag inte enbart håller till hemma, släpar iväg mig till vänner och pratar extremt mycket vid frukost så jag blir galen.
Och jag ger T till lugna stunder hemma, utan TV, utan vänner och bara vi två. Han kan bli rastlös när det är för mycket ensamhet men å andra sidan får han kanske nog av människor i sitt vardagliga liv på jobbet och kan nog behöva tystnad och lugn ibland. Och faktum är att han de senaste åren börjat uppskatta detta mer och mer!
Så vilket är du? Introvert eller extrovert?
(*) Jo, SAS har alltid ett gäng fina månadsmagasin på sina långflygningar!
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
01 juni 2013 kl. 17:49 |
Hmmm, jag är nog en blandning. Kan man vara det? Jag behöver både och. Efter för mycket socialiserande längtar jag efter att vara själv och tvärtom.
01 juni 2013 kl. 18:19 |
Självklart kan man vara lite av båda! Troligtvis är det nog fler som är en blandning än de som är 100% av det ena eller det andra. Tror inte jag är 100% introvert men kanske 90%, även jag behöver vara social ibland!
01 juni 2013 kl. 20:00 |
Här sitter en extrovert person vid tangentbordet. Åtminstone till 70% skulle jag nog påstå. Jag håller med Johanna om att man efter att ha varit mycket social längtar man efter ensamhet. I mitt yrke är jag mycket extrovert, men hemma kan jag nog vara väldigt introvert. För övrigt vann vi budgivningen på ett av husen vi tittade på förra fredagen. Det känns så bra! Hade en skypeintervju i torsdags som kändes bra. Håll gärna en tumme eller två för att jag är den de vill ha till tjänsten jag sökt.
01 juni 2013 kl. 20:15 |
Jo, du är nog rätt extrovert!
Kul att ni fick huset! Bilder, bilder, tack! Du vet väl att jag är rätt bra på att hjälpa folk med inredningstankar? Vill du ha input är det bara att maila!
Och kanske nytt jobb! Lärare?
01 juni 2013 kl. 22:19 |
Jag är en blandning. Jag älskar att träffa nya människor och får energi av att umgås med kompisar, blir lätt rastlös och så vidare men samtidigt är jag INTE extrovert i nya sammanhang eller i en grupp av människor. Jag har alltid ansett mig själv att vara blyg, men tror det kommer från att jag var blyg som barn – nu tror jag inte jag är ansedd av andra människor som blyg längre.
Reuben däremot är en klassisk introvert som tycker om att ta det lugnt hemma och blir lätt trött av att vara ute och vara social. Han gör det men kan inte göra det för länge. Han får energi av att vara hemma, spela piano eller läsa en bok. Jag känner precis som du beskrev det att vi kompletterar varandra bra, han får mig att stanna upp och ta det lugnt och jag lyckas med att dra ut honom ibland, vilket han nog mår bra av också, annars blir det lätt att han mest jobbar!
Sen är Reuben mycket själsäkrare än vad jag är i många situationer, INTE sociala men nu när vi har varit på föräldrarkurser där man ska lära sig saker och ting så är han den som ställer sig upp och pratar inför grupp och ställer frågor etc.
02 juni 2013 kl. 9:27 |
Så lite tvärtom hos er jämfört med oss! Och kanske det är så att extroverta och introverta blir bra kombinationer i relationer?!
I alla fall ett intressant ämne!
02 juni 2013 kl. 6:47 |
Jag är mer introvert än extrovert. Gillar inte att bli inslängd i aktiviteter med en massa folk, speciellt inte folk jag inte känner. Tycker dock om att umgås i mindre sammanhang, både med folk jag känner sen tidigare och ”främlingar”. Speciellt om det blir lite mer än ytligt ”dösnack” ;-) I sådana sammanhang tankar jag nog lite energi.
Men sen trivs jag också alldeles utmärkt med mig själv som enda sällskap, flera dagar i sträck, inga problem alls!
Det är väl trevligt att man trivs med sig själv, eller hur ;-)
02 juni 2013 kl. 9:29 |
Känner igen det där! Hatar släktkalas där det ska lekas fåniga lekar och ALLA ska delta… smiter då! Men små middag med bästa vänner är helt OK.
Och visst är det trevligt att man trivs med sig själv ;-)
03 juni 2013 kl. 12:45 |
Läste en artikel om detsamma i SVD igår. Intressant.
jag är en blandning med dragning mer åt det introverta. Helt klart.
Men, jag måste även ha folk omkring mig, får tala och ha utbyte. Men sen är det väldigt skönt, ja nödvändigt, att vara ensam. Det här med kallprat är en form jag fortfarande inte bemästrat. Karolina är extremt extrovert. Peter och jag är blandningar. JAG hatar också lekar, jättemkt. USCH!!
03 juni 2013 kl. 13:07 |
Den artikeln ska jag leta reda på. Tror många är en blandning och få är 100% det ena eller andra.
Sällskapslekar är pest och pina! Men i T:s släkt ÄLSKAR de sånt…