Så var det fredag igen, solen skiner och allt är rätt OK. Igår kväll hämtade jag upp A vid stationen, han har varit i Göteborg och jobbat och ska nu jobba i Eskilstuna ett tag och ska bo hos oss fram till den 9 juli sedan åker han hem igen.
Så två söner i huset nu! Kanske det ska gå få till en familjemiddag på söndag?! Och få hit den sista sonen också. Jo, tror det ska gå!
Och hur går det nu med den där utmaningen? Halvvägs idag och vilodag. Och idag ger jag upp… Ja, tyvärr så vill inte min kropp detta lika mycket som mitt huvud. De senaste dagarna har jag fått mer och mer värk, har inte kunnat gå två gånger per dag och min gångtakt har sakta ändrats till ett för slött tempo.
Istället har jag bestämt mig för att göra sådär 50 st varannan dag och det är nog mer rätt tempo för min kropp för att öka i den takt som utmaningen består av går inte. Jag hoppas ni andra kämpar på och når hela vägen! I alla fall vet jag att Åsa kör på! Heja, heja!
Annars blir det nog en dag med lite tvättande, första maskinen snurrar på just nu, lite häng i soffan med A som jobbar härifrån idag och snart så kanske även J vaknar.
Hoppas ni alla får en fin fredag!
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
28 juni 2013 kl. 12:02 |
Vad jobbigt det måste vara att kroppen inte hänger med huvudet. Men det är väl ändå bra att du vet och känner dina begränsningar och känner att du vet hur du ska anpassa allt. Heja dig i alla fall – och 50 varannan dag låter helt klart nog det med (mer än vad jag gör… :)).
28 juni 2013 kl. 12:24 |
Jo, jag vet mina begränsningar men ibland tror jag att jag kan skita i dem! För just för stunden kan och orkar jag väldigt mycket men prislappen är för det mesta värk under många dagar. Så nu får det bli så här och det blir bra det med!
28 juni 2013 kl. 13:35 |
Trevligt med hela familjen hemma. VET att du myser!
Härligt.
Du har varit duktig med din träning, och det är klart att du måste ge upp om kroppen inte pallar.
heja dig iallafall.
28 juni 2013 kl. 14:25 |
Ja, gillar att rå om dem lite! Och sedan skönt när de åker! Märkligt!
Och jo, måste lyssna på kroppen denna gången.
28 juni 2013 kl. 16:04 |
Jo, jag kämpar pa! Men, sa har jag inte heller fibromyalgi, det maste man betona. Och du L; det är ju inte sa att du inte rör pa dig. Troligtvis är dina PWs bättre för din kropp och de funkar ju tydligen bra. Nu har du testat ”squatsen”, med bravur, men säger kroppen ifran sa finns det nog ingen anledning att fortsätta bara för att!
28 juni 2013 kl. 16:26 |
Men duktigt av dig i alla fall! Och jo, jag rör ju på mig en del ;-) Men ibland känner jag behov av att träna annat en det man tränar när man går. Men det är väl bara så att jag får börja med något i snigeltakt som jag gjorde med att gå för sådär 15 år sedan. Då klarade jag 300 m och blev väldigt dåligt så jag har kommit långt, T påminner mig om det ibland och det kan behövas!
Kämpa på nu, Åsa!
28 juni 2013 kl. 19:25
En viktig anledning till att jag inte antog utmaningen var att jag reagerade på att man ökade antalet ganska snabbt. Vis av erfarenhet har jag lärt mig att skynda långsamt och lyssna på min kropp. Jag har precis kommit igång med träning efter vårens sjukdomsperiod och det känns skönt, men fy vad svag jag är i mina benmuskler…
28 juni 2013 kl. 19:47
Jo, jag tänkte också på det men med tanke på att jag ändå går över en mil om dagen trodde jag ändå att jag skulle fixa det. Och det är ju inte att jag inte orkar och kan utan att min fibromyalgi sätter stopp. Och det hade jag väl räknat lite med men blundade för. Du vet, hoppet är det sista som överge ;-)
Hoppas du kommer igång med träning nu, kan nog behövas som motvikt till flytten och allt vad det innebär.
29 juni 2013 kl. 7:58 |
Jag känner med dig, det känns så himla surt när man kommit igång med träning och känner sig nöjd och stolt – och sedan sättter kroppen stopp. Been there, done that, många gånger (och jag har inte heller fibromyalgi). Det gör den ofta inte för mig heller. MEN man måste lyssna på sin kropp, det är det viktigaste! Vill den inte göra ett visst antal squats så finns det en anledning till det.
Själv var jag på rehab-pilates för några dagar sedan och lyckades få ryggskott. Alltså, jag kan nästan bara skratta åt eländer :D
29 juni 2013 kl. 12:10 |
Ja, när man vill och kroppen inte vill då funkar det ju inte.
Och hoppas nu din rygg blir bättre fort!