OK, värken är inte som igår, jag mår betydligt bättre men det är lurigt.
Jag kan tänka och fungera idag.
Men den finns där bara precis bakom hörnet.
Så lite behövs.
Känslan i kroppen är liksom brännande, känner mig varm men ändå inte.
Och så lite lite behövs för det ska bli värk av det.
Hade några ärende innan den där lunchen, fick lite bråttom och kände hur värken nästan fick tag i mig.
Ställde mig i solen fem minuter, slöt ögonen bakom solglasen och fick värken att stanna bakom hörnet.
Det gäller att ta det varligt idag.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
15 augusti 2013 kl. 10:08 |
Aj, aj. Det där med att inte riktigt lyssna på kroppen, för att man vill så mycket, och helst allt på en gång, det känner jag så väl igen. Svårt att nöja sig med de små stegen och det lugna tempot…
Sköt om dig!
15 augusti 2013 kl. 11:13 |
Ja, väldigt svårt när huvudet vill så mycket. Men i går och förrgår sa kroppen bestämt STOPP och jag hade inget annat val än att lyssna. Idag, än så länge, känns det bra men jag vågar inte ropa hej än.