Sånt gillar jag!

I veckan som gått har det dykt upp några nya läsare här!
Har misstänkt det då jag ju ser lite vad som klickas på och hur många.
Och sånt är ju alltid trevligt. Och snälla fina ord om vad jag skriver om!
Och så undrar jag lite vem som sitter i Danmark och Nederländerna och läser!

Annars känns det rätt mycket som bloggen är trist numera. Jag läser gamla inlägg från tiden i Bryssel och inser att det fanns mer att skriva om än vad vardagen i en svensk småstad bjuder på…
Och så tänker jag att varför håller jag på? Kanske lika bra att bara inse att det är dags att lägga av? Ge upp liksom… Men nej, för skriva är en del av mig och även om ni som läser blivit färre sedan vi flyttade tillbaka till Sverige för drygt två år sedan så ger det mig en hel del att skriva.

Men det är mycket en envägs-kommunikation det här med att blogga. Jag når många som läser ofta men få ger något tillbaka. Ungefär som om man skulle stå och prata med massor av folk, se att de lyssnar och tar in men aldrig ens svarar. Ungefär så!

Men jag är inte ensam i bloggvärlden att känna så och det finns ju ni som alltid ger respons, fina vänner jag fått på olika platser och minnen för livet.
Och det är sånt som gör att jag skriver på!

Så en fin lördag till er där ute och, för sjutton, skriv gärna några rader här för jag blir GLAD av det!
Fast å andra sidan så det ju lördag, dagen då ingen verkar läsa bloggar.

Bilden? Har inget med texten att gör. Från en tidig morgon i januari, Bryssel 2012.