Men alla är ju olika

De senaste veckorna, och många framöver, har jag ju haft hantverkare på nedre våningen. Och innan dess i somras och höstas när vi byggde badrummet.

De jobbar på, väsnas och man hör dem. Så blir det tyst kring halv nio, då åker de och äter frukost. Sedan tillbaka och så lunch kring tolv.
Så brukar det funka och så har det varit i två veckor nu. De där stunderna med frukost och lunch innebär ju paus i alla ljud för mig!

Så igår var rivarna klara, tack för det för jösses vad påfrestande alla deras intensiva ljud varit! Och ett nytt gäng dök upp, de som ska montera alla järnbalkar som ska bära upp där väggar rivits ner. Och dessa fyra gubbar är inte som andra hantverkare. För de äter inte!
Eller det kanske de gör men de åker inte iväg, det blir inte tyst en stund utan jag hör dem hela tiden.

Vid lunch igår försvann den ena gubben och jag tänkte att han åkte och hämtade mat men han kom tillbaka med en burk färg och två penslar!
Ingen mat.

De har kanske smörgåsar de stoppar i sig, vad vet jag! Vad jag dock vet är att om jag skulle vara utan mat så länge så hade ingen kunnat prata med mig för oj vad sur jag hade varit och all min kraft och ork hade varit puts väck!

Men det kanske finns de som klarar en hel dag utan mat?
Inte jag!

Annonser

2 svar to “Men alla är ju olika”

  1. Annika Says:

    Oj oj..låter inte bra, vare sig för dig eller dem. Förstår att du ser fram emot en stunds tystnad varje dag.
    Trevlig helg!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: