Luften gick ur mig totalt igår.
Satt mest hela kvällen och bara stirrade rakt fram med ett lätt sus i öronen.
Och jag fattar inte hur vi ska få ihop allt och bli klara med lägenheten inom rimlig tid utan att vi får slita ut oss totalt. Och med en man som är rätt sliten och utarbetad redan känns det som en dålig idé att börja direkt efter semestern med att jobb och sedan måla mm typ dygnet runt.
Och 9 juli kommer köket, var sjutton ska vi ställa det nu?
Jaha, tar inte byggfirman något ansvar då?
Både ja och nej. Projektledaren ska höra med alla kontakter inom måleri han har men, givetvis, kunde han inte lova något. Det är kort om tid och det är semestertider. Dålig kombo. Och finns det ingen som kan göra jobbet så hjälper det ju inte att bli arg, kräva att någon ska ta ansvar osv.
På tisdag har projektledaren möte med målaren här på plats och jag vet inte om jag ska vara med eller inte.
Jag väljer det själv givetvis. Men just nu känns det som jag inte ens orkar se målaren. Och vad hjälper det att jag står där och gnäller?
26 juni 2015 kl. 7:14 |
Klart det känns frustrerande, men som du säjer så hjälper det inte att gråta skrika och vara arg, men ibland blir kroppen sådan och det får ta sin tid med känslorna. Låt lom svalla runt ett tag.
Kram
26 juni 2015 kl. 7:56 |
På något sätt ska v få ihop det, T har ändrat runt sina möten på tisdag och ska vara med på mötet med målaren och projektledaren och så tar vi det därifrån.
26 juni 2015 kl. 10:45 |
Hej L, så himla jobbigt med dessa negativa besked. Hoppas att tisdagsmötet skall vara positivt i alla fall. Håller tummarna för er (då sitter jag i bilen på väg till Sverige men skall hålla tummarna i alla fall….). Stella
26 juni 2015 kl. 16:50 |
Tack för tummhållning! Jag hoppas verkligen vi kommer fram till en lösning.
Kör försiktigt genom Europa till Sverige!
26 juni 2015 kl. 15:34 |
Så trist detta för er. Förstår så väl er frustration.
Jag hoppas också att mötet på tisdag ska ge lite hopp. Hoppas, hoppas!!!
26 juni 2015 kl. 16:50 |
Det hoppas jag med.