Bubblan

Man kan drömma om saker.
Fundera och hoppas, hoppas.
Det kanske känns onåbart men så plötsligt.
En lösningen, en möjlighet anas.
En dörr som varit stängd öppnas på glänt.
Man drömmer och hoppas.
En längtan som känns rent fysiskt, det gör nästan ont.
Vågar inte riktigt tänka på det för mycket för tänk om…

Det blir som att leva i en bubbla, en bubbla som är drömmen.
En dröm man inte kan eller får prata om för det är hemligt.
Man hoppas att bubblan ska få flyga länge och högt.
Och när den spricker vill man flyga högre och leva drömmen.

Fast ibland när bubblan spricker faller man hårt.
Det gör ont, inte i en arm eller fot, men i hjärtat och själen.
Drömmen försvann.

I den bubblan har vi levt i två månader nu.
Och det är tredje gången vi varit i bubblan på ett år.
Jag har hoppats, inte vågat drömma för mycket.
Men nu vet vi.

Dörren som öppnats slog igen och det finns inget handtag på min sida.
Bubblan sprack och jag föll hårt.
Det gör ont.

Annons