I går på förmiddagen:
Står hos glasmästaren och diskuterar duschdörr när T ringer.
Hör direkt på hans röst att något hänt, tankarna far runt och jag hör honom säga att en vän till oss tagit sitt liv på morgonen.
Hela jag ryser, varje hårstrå på min kropp reser sig.
Så onödigt och så fruktansvärt.
Senare under dagen får vi veta mer och mina känslor går mer över till ilska.
Han lämnar fru och en dotter efter sig, en dotter i lågstadieålder.
Vad gör att man kan ta ett sådant beslut?
Det får vi kanske aldrig svar på.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
01 september 2015 kl. 8:48 |
Vi har ju ocksa varit där. Dotterns bästis hängde sig i hemmet da de var 15…….Allt, ja allt, vändes totalt. Det förändrade livet inte bara för hennes familj utan för alla andra som var nära henne. Orsaken? Ja, borderline, och ett avskedsbrev, men egentligen skulle nog allt kunnat vara annorlunda. Att som vuxen lämna sin familj, det är hart. Förhoppningsvis har er väns Frau pch barn ett bra nätverk bakom sig. Kram
01 september 2015 kl. 9:38 |
Ja, det är hårt. Tyvärr tror jag hennes nätverk är rätt begränsat, hon är från Kina (har bott i Sverige drygt tio år tror jag) och var tillbaka där två år nyss för jobb och han bodde kvar här med dottern. Så uppe på detta har vi då kulturkrockar…
Tragiskt.