Så gott man kan

Läser Miss Maries inlägg om sonens skolstart och funderar på detta med att fostra barn.
Man gör så gott man kan, något annat finns ju inte, i så där 20 år och sedan får man se om det var rätt.
Och om det inte var rätt, ja då är det nog redan för sent att göra något åt det.

Tror T och jag gjort rätt, vi har tre underbara söner.
Tre väldigt olika söner men fantastiska på sitt sätt var och en av dem.
Och på torsdag får jag träffa två av dem igen!

Så till mina söner:
Jag är stolt över att få vara er mor ska ni veta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: