Nockad

Trodde jag kommit över det lite, att längtan till Bryssel lagt sig och att jag accepterat att vi ska bo här nu.
Men så händer saker, samtal och minnen och jag nockas av min längtan.
Det gör fysiskt ont och tårna rinner.

Förstår mig inte på det, jag har aldrig någonsin saknat en plats vi bott på och de är många. Man får sakna tröstar T och jovisst får man det men det borde väl lugna sig?
När ska det sluta göra ont?

8 svar to “Nockad”

  1. Annika Says:

    Jag minns du vad trött du var på Bryssel ibland då du bodde där, och hur du svor över saker och ting :-)
    MEN, ja, det är nog så att en plats sätter sig i hjärtat, och jag tycker absolut att man ska få gråta och sakna. Det betyder att man verkligen levt och att man uppskattat och älskat. OCH att man har två hem. DET är rikedom!! Hoppas att du snart får åka dit igen! Tur att det är så pass nära iaf. OCH bra att T är förstående.

    • Brysselkakan Says:

      Jo, jag vet… men på något sätt uppskattar jag det där mer nu efteråt. Allt är så himla tillrättalagt i Sverige och det bjuder sällan på överraskningar. Jag var mer en del av ett sammanhang i Bryssel än vad jag är i Sverige.
      Ska faktiskt dit snart! Så den biten är nära.
      Sedan får vi se, gör denna resan längtan ännu värre tror jag att jag kommer avstå framöver för det gör för ont…

  2. karin Sjögren Says:

    Det är tråkigt att se och höra att du inte mår bra.Vill du prata så vet du var jag finns.
    Tänker på dig.

  3. M Says:

    Hej. Jag saknar också alltid New York men även om jag inte vet vilka dina skälär tycker jag absolut inte att du ska sluta att åka tillbaka till Bryssel !! Jag tänker istället precis som din väninna har kommenterat att jag har FLERA hem och det är alltid lika kul att besöka dem alla. Hoppas du får en trevlig tripp. Hälsningar M

  4. Camilla Says:

    Hej från en som tidigare följde din blogg… Men som sen av olika orsaker trillade av bloggläsarpinnen. Jag känner precis igen din känsla. Mellan åren 1999-2005 bodde vi i södra Holland och där blev en del av mitt hjärta kvar för alltid. Och saknaden gör fortfarande ont ibland. Först under de senaste åren har mitt inre accepterat platsen där vi bor nu. Och då har vi alltid trivts bra i det hus vi köpte för tio år sen. Men jag har aldrig känt mig så hemma nånstans som i Limburg (först tre år i Maastricht och sen vid slottet i Mheer) så jag toksaknade verkligen tillvaron där då vi flyttade. Det är så himla vackert där och det finns så mycket att se/göra inom så korta köravstånd. Vilket har gjort att jag har känt mig lite handikappad här i södra Finland. Men men, man får göra det bästa av livet här och njuta destomera de gånger man har möjlighet att åka till sin favoritplats på jorden. Kanske det gör mindre ont i ditt hjärta också sen då det har gått tio år efter flytten. Så länge tog det för mig att ta mig till ett mera smärtfritt tillstånd. Min framtidsplan är ändå att vi nångång ska kunna börja tillbringa våren i södra Holland. Dvs hela april-maj. Hyra en lägenhet där och bara njuta av det allra bästa i livet. ❤️ Ha det bra!

    • Brysselkakan Says:

      Tio år!? Ja, då har jag ”bara” drygt sex år kvar då… Men visst är det märkligt att en plats kan bita sig fast så, har ju flyttat massor genom åren men aldrig känt så som jag känner för Bryssel och det liv vi hade där. Förhoppningsvis dyker nya möjligheter upp som kan kännas rätt och nya äventyr börjar. Men som du skriver: vi trivs ju också, det är inte det som är felet.
      Och både jag och bloggen minns dig! Tänkte faktiskt på dig häromdagen då jag läste gamla inlägg och stötte på dina kommentarer! Så välkommen tillbaka då!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: