Det har varit två lite röriga veckor för mig, ni som följer mig på Instagram har väl anat och förstått. Det började när vi var nere i Växjö. Jag fick så ont i mitt ena ben, det svullnade, spände och det kändes inte bra.
Så jag ringde Vårdcentralen när vi kom hem igen och de trodde väl lite som jag gjorde: propp i benet. Prover togs och allt såg bra ut. Detta var en fredag och jag fick order om att åka in akut om det trots allt blev sämre under helgen. Och eftersom T skulle iväg och spela tävling och jag inte ville oroa honom om det nu inte var något sa jag inget… Utan berättade när han kom hem på söndagen. Självklart blev han orolig, kanske till och med mer än vad jag själv var. Och jag var själv med min oro hela helgen, kanske dumt men mitt val.
På tisdagen var inget bättre men inte heller sämre så jag fick ny tid på Vårdcentralen, prover togs igen och allt såg OK ut. Läkaren sa att det är INTE propp. Skönt! Men han ville ta lite andra prover och kanske mest för det inte finns någon historik på mig, inget att jämföra med. Så jag var där igen i fredags för de proverna skulle tas på fastande mage. Sedan skulle läkaren svar via brev om några veckor.
Men på fredag eftermiddag ringde han. Han hade fått svaren redan och eftersom han förstått hur orolig jag varit så ville han berätta direkt. För boven i dramat var B12. De värdena har en undre gräns på 250 och jag hade (trumvirvel) 139. Jaha, tänker flera av er nu, vad gör brist på B12 då? Jo, tex värk i ben! Och massor av andra saker och det kan leda till allvarlig blodbrist men som tur var så var mina värden där bra.
Så nu blir det att äta B12. Livet ut för min kropp kan inte lagra B12 som den ska tydligen. Blir du nyfiken på vad B12 kan ställa till med finns bra info här.
Och jag kan väl skriva under på fler biverkningar på B12-brist, vi får väl se vad som händer när jag nu börjat äta tabletter, lär inte gå över direkt för läkaren talade om upp till tre månader innan full effekt.
Ni fattar ju vilken lättnad det var att helt kunna sluta tänka på eventuell propp! Och få veta att det ”bara” var lite B12 brist.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
06 juni 2016 kl. 8:46 |
Det måste kännas jätteskönt att ha fått ett klart besked om vad som var ”fel” och inte minst att veta att du kommer att bli i perfekt form snart. Lycka till på vägen. Stella
06 juni 2016 kl. 20:19 |
Ja, en rejäl lättnad måste jag erkänna! Och så småningom kommer allt bli bra igen.
06 juni 2016 kl. 17:04 |
Oj, tänk vad komplicerad kroppen är. SÅ lite man vet. Vilken tur att det var det, nu vet du. Nu kan du koppla av.
Härligt!
06 juni 2016 kl. 20:20 |
Jo, det är tydligen mycket man kan ”lida av” som beror på B12 brist. Hade ingen aning och tänker att många nog inte vet och kanske mår lite dåligt.