Nu är det ju några veckor sedan det var nyårsafton, jag vet, men tänkte ändå ta upp den dagen lite igen.
För det var inte bara nyår, det var också trettio år sedan T och jag förlovade oss. Och att jag inte ens nämnt det tidigare speglar väl rätt bra hur vi förhåller oss till bemärkelsedagar och sånt. Eller jag har koll, fixar paket till vänner men mellan T och mig ges det väldigt sällan paket eller så. Inte ens våra ringar har vi kvar, de och min vigselring smältes ihop för kanske femton år sedan och blev en fin slät ring med tre stenar till mig. T har aldrig smycken så för oss blev detta någon slags symbolhandling.
I alla fall! TRETTIO ÅR! Galet många år ju, lite overkligt men sant.
18 januari 2017 kl. 13:56 |
Det är det, många år!! Grattis!!!
Förstår att det kändes mkt speciellt. Nä, inte 17 behöver man visa genom ringar att man hör ihop. SÅ sant.
18 januari 2017 kl. 15:24 |
Exakt! Det finns så många andra sätt att visa sin kärlek på.
Och du vet, tiden går fort när man har roligt!
18 januari 2017 kl. 15:06 |
Ja L du är bra på att komma ihåg födelsedagar och T är uppvuxen i en familj där vi är mindre bra på det och du har väl vant dig vid det här laget
18 januari 2017 kl. 15:23 |
Jo, jag har väl det!
18 januari 2017 kl. 17:08 |
Oj nu fick du mig att tänka efter och att inse att iår har jag och min man varit förlovade i 30 också!
Har också funderat på att göra så med min mans förlovningsring eftersom han inte haft den på sig på ca 28 år ( förutom när vi gifte oss) men alltid kännt att ”så gör man inte” men kanske skulle ta upp det med honom ändå….😮
18 januari 2017 kl. 17:15 |
Bättre att saker ”används”och det blir ju något symboliskt i att smälta ihop dem ju.
18 januari 2017 kl. 21:15 |
Grattis och ingenting sa ni där på nyår😃
18 januari 2017 kl. 21:17 |
Gjorde vi inte? Glömde kanske det!
Vet du!? Det fula furubordet ska inte flytta in i matplatsen där nere! Han har köpt nytt.