Söndag här i Pullman, WA.
I morgon sista dagen innan vi på tisdag kör till Seattle för att spendera ett par dagar där innan vi flyger hem på fredag och landar på Arlanda vid lunch på lördag.
Längtar hem lite.
Värmen här kommer jag inte sakna tänker jag men det kan vara så att jag ångrar mig när vi väl är hemma. Ser ut som vi kommer hem till regn och sånt har vi haft noll av här.
Känner också att det kommer kännas i mamma-hjärtat att åka härifrån… Lämna yngsta sonen här och inte veta när jag ser honom igen. Vilken mamma, och pappa, som helst kan nog förstå de känslorna!
Men han kommer få det bra! Innerst inne vet jag det och jag försöker fokusera på den känslan istället för de där andra känslorna. Och det har känts bra att få hjälpa honom att komma i ordning och få ser lite av hans nya liv och stad.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
07 augusti 2017 kl. 6:05 |
Det är skönt att ni har fått vara med se och känna sonens nya hemvist Mina tankar är hos er och jag önskar J all lycka och framgång.
.
07 augusti 2017 kl. 6:10 |
Ja, kul och bra att få vara med här några dagar!
Men kommer sakna honom… Men så är det ju!
07 augusti 2017 kl. 6:20 |
Hmmm, jag kanske rörde till det och publicerar två kopior med samma text nu. Ta bort i så fall.
Absolut kan jag förstå hur det är fullt med känslor och att det KÄNNS när det nästan är dags att lämna nu. Jobbigt och jag tror man får tillåta sig att känna det är jobbigt också, ledsamt helt enkelt. Samtidigt, som du säger, fokusera på att allt det som är positivt och hur bra han kommer få det och vilken himla spännande tid som väntar honom i livet nu, vad mycket han kommer lära sig, vara med om och hur du faktiskt innerst inne vet att han kommer få det bra (sedan kan vi alltid få oroa oss ändå, för det gör man ju som föräldrar även om man vet det kommer gå bra…). Det är jobbigt med avsked, speciellt det där när man inte helt tydligt och konkret vet när man ses igen. Men men det släpper rätt snabbt. Jag tror det kommer göra det för dig. Kan vara tuffast precis före, dagen innan då ångesten redan byggts upp och sedan när det väl är gjort, ja du kanske kommer vara lite av ett vrak i bilen mot Seattle… men sen är det gjort och ni är vidare, han är kvar och allting är BRA. Han kommer få en fantastisk tid där, spännande och egentligen finns det ju inget att vara ledsen för, för det här är ju något positivt. Att han får den här möjligheten. Och ni kommer förstås klura ut hur hålla kontakten, skypa och se till ni hittar tider och sätt att ha koll på varann. Och vips så ses ni igen.
Jag kan helt klart förstå det känns bra fått vara med och gjort i ordning, se lite hur det är där han nu kommer spendera tid och bo. Att liksom ha en bild. Det har jag saknat med delar av min familj som inte varit här, att de inte vet hur jag bor, var jag handlar, hur det ser ut där jag går då jag och tar in posten.
Värmen ja, speciellt som det verkar si sådär med AC där. Det gör det tufft, med bra AC så lider man ju inte på det sättet (blir bara mer begränsad vad man kan göra utomhus). Förresten, har de inte ganska stränga vintrar där, med snö t.ex.? Här i Portland är det ju så milt vintertid, snö händer men ovanligt.
Ha det så gott de sista dagarna nu. Vilka fina föräldrar ni är förresten som hjälpt och fixat så mycket, de bästa päronen.
Trevlig hemresa också. Jag flyger själv till Sverige nästa vecka.
07 augusti 2017 kl. 21:57 |
Kloka ord! Jo, det är ju en salig röra av känslor; stolthet, oro och deppig. Men det kommer bli bra! Och bra att vi följde med hit för det är lättare att resa med vetskapen av att han har det bra och kommit i ordning och som du skriver; veta hur stan ser ut!
Jodå, det blir vinter på riktigt här! Så snö lär det nog bli.
Ha själv en bra resa till Sverige! Och är du i trakterna kring Strängnäs är det bara att kika förbi!
07 augusti 2017 kl. 7:36 |
Ja livet som förälder innehåller så mycket glädje och oro! Vilken styrka att ni kunnat stötta honom så mycket med flytt och allt annat i samband med det här. Styrke kramar till er när ni åker
07 augusti 2017 kl. 21:50 |
Tack Lena! Det kommer bli tungt i morgon men som du skriver; glädje och oro! Salig blandning!