God morgon på er!
Inser att jag är lite slarvig med att skriva här sedan vi kom hem från US, ber om ursäkt. Skyller på att jag hela förra veckan var helt utslagen av den där jetlaggen. Men nu är det över! Som tur är har jag sovit bra hela tiden, OK vaknade halv fem en morgon men det var allt, det var istället den förlamande tröttheten dagtid som var jobbig.
Läste i DN att vi svenskar blivit så mycket bättre på att inte använda plastpåsar! Det gör mig glad! Den där påsen är ofta onödig och jag har i många år nu kört med återanvändbara kassar för matinköp och så har jag små i handväskan som går att rulla ihop, med två sådana klarar jag de flesta inköp utan plastkasse.
Idag börjar verksamheten i skolan som ligger mitt emot oss. Så nu är det slut på lugna mornar och dagar. För jag kan lova er att barn i årskurs 4 till 9 låter. Makalöst mycket. På något sätt går det tydligen inte att ha rast utan att man ska skrika hela tiden, rent ut sagt ett jäkla liv. Nåja, de har ju lektioner också! Och då blir det tyst.
Träffade på en väninna på stan i fredags. Länge sedan vi sågs, lite småprat och uppdateringar. Hon är rätt nyskild och börjar hitta nya rutiner för sig och grabbarna. Sedan sa hon typ att du ser ju inte T så mycket under sommarhalvåret, golf och mycket jobb. Jag hummade något till svar och sedan blev det där en tanke som jag burit med några dagar. Och ,1, hon vet inget om vårt liv, inget alls och, 2, det är väl vad man gör av den tid man har ihop? Har irriterat mig lite på att jag inte fick ur mig det där och då och inser att folk kanske går runt och tänker så om oss. Men skit samma, vi lever ett bra liv ihop!
Såg ni något av solförmörkelsen? Tydligen skulle vi kunna se lite här men trots fint väder var det några små envisa moln framför solen så icke. Sonen i Pullman, WA såg desto mer! 94% förmörkelse. Förstår att många varit besvikna, förväntat sig mer spektakel och det kanske var just förväntningarna som var för höga? Sonen visste vad som skulle ske så han var mer än nöjd med vad han upplevde!
Och nu är det över!
Och så höften då… Den har rent ut sagt varit ett elände i sommar… allt början Kristi himmelsfärdshelgen och sedan dess har det bara gjort ont. Försökte gå mina PW:s ett tag men det gick inte så jag la dem på hyllan. Och tyvärr har ju avsaknaden av träning satt sig lite här och där på kroppen… Men efter nästan tre månader av vila är jag nu sakta på gång igen! Inga sju kilometer varje dag men kanske hälften och varannan dag. Och, peppar peppar, det funkar än så länge. OK, inte smärtfritt men det gör inte ont att gå utan det kommer efter men går över under dagen. Så jag tar det så här ett tag och så får vi se! Var hos sjukgymnasten i förra veckan och han behandlade med laser och akupunktur. Tror banne mig att det gav effekt!
Men idag är det då vilodag från PW:n och jag ska ta mig ur nattlinnet, duscha och knåpa ihop en inköpslista för det behövs mat i kylen!
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
22 augusti 2017 kl. 14:06 |
Visst märkte man att det var solförmörkelse, även här utanför New York. Det blev mörkare men fr allt blev det svalare, temperaturen sjönk snabbt! Cool.
Det finns ju de som spenderar nästan all tid med sin partner men nja, det är inte vår grej heller. Vi har en del olika intressen, men också gemensamma intressen, så det funkar bra.
22 augusti 2017 kl. 15:07 |
Har inte hunnit tala med sonen om det än, fick bara ett meddelande via Skype i natt men jag antar att det blev rätt mörkt hos honom.
Låter som en sund relation! Men var och en gör ju som hon/han vill!
22 augusti 2017 kl. 15:32 |
Vi har det nog väldigt likt er med en man som är bortrest halva tiden och när han inte är det jobbar han 12 timmar om dagen. Jag tror inte jag skulle vilja ha det på något annat vis då jag trivs med att ha mycket tid till att göra det jag vill utan att behöva anpassa mig. Tur vi alla är olika.
Din väninna menade säkert inget illa heller utan det var nog bara ett försök till att hitta gemenskap.
22 augusti 2017 kl. 15:45 |
Ungefär som här då. Jag trivs också med min egna tid men ibland blir det väl mycket och golfhelgerna duggar tätt på sommaren men är desto färre på vintern!
Tror inte hon menade illa, hon är inte sådana utan mer rakt på sak!
22 augusti 2017 kl. 20:09
Jag kan tänka mig att det blir värre när barnen är utflugna och särskillt när man som både du och jag har flyttat runt mycket och har kompisar utspridda i olika länder.
22 augusti 2017 kl. 20:16
Jo, man blir lite ensam ibland, tyvärr. Och Sverige är inget lätt land att få nya vänner i heller…
22 augusti 2017 kl. 16:12 |
Jo, förmörkelsen märktes och den var COOL!! De hade ju talat om exakt vad vi skulle få se, så jag förstår inte hur folk kan vara besvikna. De hade ju varit tydliga med det och exakt visat hur mkt av solen man skulle se på samtliga platser i US. Det var ballt. Nästa ggn tänker jag resa till ngn del där förmörkelsen är total, de som var med om det var SÅÅÅ tagna.
Du, var det samma väninna som satt och kollade i sin mobbe när ni snackade? Hon som inte lyssnade på ngt alls när du berättade om ngt personligt för henne?
Kan liksom bara tänka mig det …
Det är ju så att man fasiken INTE behöver tillbringa varje ledig stund tillsammans, se på mig och P. Jag tog hela 7 veckor utan honom, så blir det ibland.
Jetlag is a bitch, men jag har värre på detta håll. Märker inte av den nästan då jag åker mot norden. Jo, ibland, men inte svårt.
Trösten är ju att den går över.
22 augusti 2017 kl. 16:18 |
Bra att du var nöjd, det var sonen också men han säger so du: han vill se en total! Vi får väl se var han befinner sig när det sker.
Nej, inte samma väninna. Den här nog fortfarande lite sårad och bitter över skilsmässan (vet inte vem som lämnade vem). Nä, man behöver verkligen inte tillbringa all tid ihop!
Kämpa på Annika, jetlaggen går över!