Fem år

DSC_1063

En ljummen kväll på sensommaren i Bryssel.

Japp, idag är det fem år sedan vi flyttade hem till Sverige. Eller det började väl redan i fredags för man flyttar ju inte från Bryssel till Sverige på en dag. Men idag var jag och yngste sonen på banken och skrev på papper så huset helt var vårt. Sedan hade vi picknick i ett tomt hus.

Ni vet att jag saknat Bryssel något enormt, nästan plågsamt mycket och det har känts både i kropp och själ. Men jag vet att det aldrig blir Bryssel igen, i alla fall inte med den arbetsgivare T har för de har nu flyttat huvudkontoret till Göteborg, och på något sätt blev det lättare att hantera min saknad när jag visste att det kommer inte bli jag och Bryssel igen.

Sedan var det kanske inte planen att vara kvar här i Strängnäs fortfarande men man kan så lite planera sitt liv, så mycket bara händer och ja, vi är ju kvar! Även om det varit nära med andra platser si så där fyra gånger.

Och vi trivs, tro inget annat, man vänjer sig vid det liv man lever där man lever det. Och man vänjer sig också vid skamliga priser på melon tydligen! För i torsdags betalade jag tydligen över 38 kr för EN!

Och man vänjer sig vid ensamhet också. För efter fem år är vännerna få här, tyvärr. Annika blev lite brydd över mina tankar om detta och skrev om det förra veckan och jag inser att det är svårt för alla tydligen. Och det är nog de fina vänner jag hade under åren i Bryssel jag saknar mest, men av de cirka tio jag hade bor bara två kvar numera. Men så är det som expat, man flyttar vidare och en del vänner har man bara tre till fyra år sedan får någon annan vara deras vän. Fast ensam känner jag mig ju inte hela tiden, jag är rätt introvert och trivs med mig själv men det hade varit kul att lite mer kunna välja när jag vill vara ensam. Har berört ämnet förr och fått tips om kurser, volontärjobb mm men jag söker ju egentligen inte vem som helst utan någon som ger mig mycket tillbaka. Men det finns några som jag ibland träffar och det är vad det är. Kanske jag är kräsen men som Annika skrev ”varför ska man nöja sig med ”second best” då kan man faktiskt lika gärna vara utan”.
Nog om det!

Livet är bra, vi trivs, våra söner mår bra och trivs och det är ju kanske det som är viktigast!
Nu ska jag ta tag i en vanlig måndag och inte bli mer sentimental!

Annonser

2 svar to “Fem år”

  1. Annika Says:

    Så det har gått fem år nu … Tiden går verkligen fort.
    Förstår att du saknar.
    Ja, det där med vänskap blev ett uppskattat blogginlägg. SÅ många som känner som du, och så många kloka kommentarer blev det.
    Inte lätt det där alltså. Nej, second best duger inte, det ska vara ngn man verkligen klickar med, och känner att man kan bygga en vänskap med. Sen är det där med tiden, och orken. Fasiken det ÄR inte lätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: