Men annars är allt bra

De flesta av oss svarar nog ofta att allt är bra när någon man känner frågar. Fast man kanske inte alls känner sig tipp topp.
Och så är det med mig med. Jag svarar att allt är bra, för på det stora hela är det nog det.
Om det inte vore för höften…

Eländet började i våras, mattades av lite under augusti och jag kom igång med mina PW:s igen men nu… Det är skit rent ut sagt. Kan inte kalla det något annat.
Allt gör ont; gå, stå, sitta, böja mig och belasta med att tex bära saker. Kan inte åka bil mer än kanske max trettio minuter, kan inte ta ut mina steg så går sakta och har mer eller mindre ont konstant.

Ringer Vårdcentralen och får råd om Ipren en vecka… Får inte ens läkartid. Ringer igen och då ska jag testa Voltaren i fjorton dagar. Hjälper inte. Så i torsdags ringde jag igen, gjorde klart för sjuksköterskan att det går inte. Och hon gav mig tid hos en läkare. Var tydlig med att jag inte vill till han som talade om att slå en bok på knölen. Visserligen får jag vänta några veckor men hellre det än att träffa det stolpskottet igen.

Nu hoppas jag på röntgen, en läkare som lyssnar och få reda på vad det är. Och sedan vad som kan göras. Hela kroppen längtar efter att få träna, gå PW, bli andfådd men just nu går det inte. Inte ens på ren vilja. Allt gör bara ont.

Annons