Fredag idag och på måndag morgon flyger yngste sonen hem till USA igen.
Funderade på det här med saknad idag och jag kanske inte är som andra mammor men jag har aldrig känt enorm saknad efter mina barn när de inte är där jag är. Har nog alltid sett dem, och försökt få dem, att bli självständiga individer. Vilket de är!
Visst är det härligt att ha dem nära och umgås men det är inte så att jag ständigt går runt och längtar, absolut inte.
För mig är det viktigast att de lever de liv de vill leva, att de trivs och mår bra.
Jag vet att alla tre har det bra, lever sina egna liv och ibland ses vi och då ger det mig glädje.
Är du en sådan förälder som längtar?
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
29 december 2017 kl. 18:53 |
Du har så rätt L. Det är viktigt att som förälder låta ”barnen” känna att de har frihet att leva som de önskar och det är fantastiskt att se dom utvecklas och framför allt klara sig själva. Men längtar gör jag efter dom, i smyg….
29 december 2017 kl. 18:56 |
Håller med! Och klart du ska längta i smyg ;-)
30 december 2017 kl. 9:17 |
Ja det är underbart som förälder att uppleva sina barn som vuxna och njuta av samvaron med dom då och då.Nu är det ju längesedan våra barn blev vuxna, och även den första kullen barnbarn, nu är det de yngsta barnbarnens tur att ta steget mot vuxenlivet och det är minst lika fantastiskt
L vår dotter uttryckte när hon fått sitt första barn att det är tur att man inte vet vad man går miste om ifall jag inte hade fått några barn.
Tacksam att få uppleva allt detta och den vetskapen om att alla finns där ute i levet och har det bra
30 december 2017 kl. 12:29 |
Så sant!