32 år senare

Idag är det ju alla hjärtans-dag. Och med andra ord 32 år sedan T och jag träffades första gången. Man kan förundras över att tiden går så fort men ändå känns det som nyss.
Tänk om den snart sjuttonåriga jag då vetat att han som stod bredvid mig i liftkön skulle finnas vid min sida så många år senare! Han förgyller så ofta mina mornar med sina små fina lappar med små ord om kärlek. Att vi skulle ha tre fantastiskt fina söner och fortfarande älska varandra. Kanske är det tur och bra att man sällan kan planera sitt liv utan det blir som det blir!
Hoppas jag får många fina år till med min älskade T!
Och hoppas ni alla har någon nära er idag som älskar er också!