Så for mellansonen och fem vänner till Filippinerna i går morse. Mellanlandning i Dubai sent i går kväll och vid nio i morse var de i Manila. Och nu tror jag de är på sista flyget till en ö och därifrån båt till nästa ö, lång resa och vid det här laget skulle i alla fall jag vara trött av allt resan och tidsomställning.
Så en son som under tre veckor är sju timmar före oss och så yngste sonen i USA som är nio timmar efter oss.
Tur att en son finns kvar i Sverige och i samma tidszon som oss!
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
21 februari 2018 kl. 16:47 |
Tur det :-)
En på hemmaplan! Men vad läckert och kul det låter med den resan!
Hoppas de får jättekul!
21 februari 2018 kl. 18:14 |
Det får de säkert. Just nu skulle jag känna mig lite lugn om jag fick veta att de är på plats, det borde de vara. Du vet; hönsmamma
22 februari 2018 kl. 16:38 |
Jag tittade häromdagen i mina föräldrars gamla fotoalbum och reflekterar över vad mycket har hänt
De flyttade till Amerika pappa 1921, 23 år gammal. Mamma 1926, 16 år gammal Då trodde väl deras föräldrar att det var sista gången de såg sina barn.
De återvände ju till hemlandet som gifta och en dotter på 18 månader 1932. Glädjen i respektive familj var stor.
22 februari 2018 kl. 20:00 |
Ja, vilket äventyr de begav sig av på.Idag är det ju lättare att kommunicera och hålla kontakt men ändå ett äventyr.