Och där stod jag i duggregnet…

Sedan si så där tre år har vi på båda våra entrédörrar elektroniska lås. Det vill säga man behöver ingen nyckel utan öppnar med kod eller en bricka. Otroligt smidigt att aldrig behöva hålla ordning på husnyckeln!

DSC_3965

Den entré som vår hyresgäst använder har alltså också det och innanför den dörren hänger även våra brevlådor så brevbäraren har sin kod och vår post är alltid inlåst.

Men sedan några dagar har låset på den dörren vi använder börjat leva sitt eget liv… För trots att vi stängt av alla pratljud som man kan ha så pratar låset plötsligt. Så jag tänkte att om jag stänger av det igen då så kanske det löser sig. Sagt och gjort men det ända som hände var att nu är pratet på högsta volym, det bokstavligen skriker: Välkommen till Yales digitala värld varje gång vi stänger dörren…

Ringde deras support som sa att jag nog behöver byta batteri. OK, men det gjorde vi för bara någon månad sedan. Och att ljudvolymen nog berodde på att jag valt fel menyval. Det vet jag att jag inte gjorde men ingen idé att argumentera för han var så envist bestämd.

Nåja, vi har inte hunnit byta batteri än. Så idag när jag åkte till Willys skrev låset åt mig när jag stängde och när jag kom hem så var det stendött… Inte ett liv, inte en knapp som lös… Visst, vi har en dörr till men det sitter en låst dörr mellan trapphuset och den, givetvis låst från vårt håll och givetvis har jag inte den nyckeln på mig…

Så där står jag med en massa mat i regnet. Vad gör man? Funderar och kommer på att troligtvis är det samma nyckel till den dörren som till vårt uteförråd. Och en sådan nyckel hänger hos grannen sedan hon vattnade sist hos mig. Givetvis är de inte hemma MEN de har också elektroniskt lås och jag har koden. Så jag ringer henne och frågar om jag får gå in och hämta min nyckel. Självklart, svarar hon. Och om den inte passar så fick jag ställa maten i deras kyl och frys.

Traskar dit, hämtar nyckeln och som tur är så passar den. Och jag öppnar dörren inifrån och allt funkar som vanligt. Så ikväll ska batteri bytas och jag har lagt en en nyckel till den där mellandörren i min bil! Och om det inte hjälper med batteribyte återstår att se!

Annonser

2 svar to “Och där stod jag i duggregnet…”

  1. Stella i Italien Says:

    Vilken rysare! Men du hittade ju snabbt lösningen – skärpt dam, alltså! Men nog är det lite obehagligt att vi är så beroende av tekniken! Min upplevelse denna sommar i Skåne, Sveriges mest tättbefolkade landskap: sämre internetuppkoppling än någonsin tidigare! Datorn gick inte att använda, 2 mobiltelefoner fungerade sisådär, fick gå runt i huset varje dag för att hitta den plats där jag just då kunde höra och höras. Och vissa dagar fungerade telefonerna inte alls. Ganska otrevligt med tanke på den enormt
    Stora risken för skogsbränder (jag bor på landsbygden). Det känns otryggt. I min lilla by sex mil från Rom fungerar både telefon och framför allt datoruppkoppling perfekt … Varma hälsningar från Stella (som i övrigt njutit av Sommarvädret och samtidigt haft dåligt samvete när jag på nära håll sett den kris som drabbat lantbruket).
    .

    • Brysselkakan Says:

      Var ju tvungen att lösa det för annars hade jag fått sitta i bilen flera timmar tills T kom hem! Och sån himla tur att nyckeln låg kvar hos grannen och passade!
      Trodde Skåne hade bra uppkoppling? Märkligt.
      Ja, våra bönder har haft det tufft… Här hos oss har det kommit regn den senaste tiden vilket jag hoppas hjälpt till både här och där. Men årets skörd är väl bortom räddning ändå antar jag.

Lämna ett svar till Stella i Italien Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: