Japp, idag ska jag skriva om klimakteriet.
Något vi alla kvinnor på jorden ska igenom och som lever i det fördolda på något sätt.
Vi kan läsa mängder om så mycket annat men just detta, nä.
Och kanske det lite beror på att det handlar om att åldras? Väldigt långt ifrån hudkrämer, serum och annat som ska få oss kvinnor att se yngre ut. Inte så snyggt och sexigt direkt.
Men det är så att ALLA kvinnor ska igenom det, tyvärr.
Och visst, det gick en kort tv-serie om det för några månader sedan och DN skrev en artikelserie men sedan? Knäpptyst. Både det som sändes i tv och skrevs i DN var bra. Serien såg T och jag ihop och hans reaktion på den var, förutom att den var bra, att det saknades vad en ev partner kan göra, det var som om kvinnan är helt ensam i detta. Och just det tycker jag präglar alla info i ämnet; man är ensam och det ska bara genomlidas.
Tog upp frågan sist jag tog cellprov men fick svaret att ”alla är så olika så det är svårt att informera”. Jaha? Men det är väl mens och graviditeter också och där finns mängder av info, till och med glossiga magasin om att vara gravid.
Googlar man hittar man lite att läsa men svårt med ren fakta.
Har, försökt, prata om det med två olika gyn-läkare men där är det mer ”hormoner ska du ha” och ingen diskussion kring det utan mer känslan att ”dumma lilla du som inte fattar hur bra det är med hormoner”. Ja, det kanske det är men jag vill ha en vettig diskussion kring för- och nackdelar, biverkningar och alternativ. Och det får jag inte. Och om nu alla är så olika kan man undra varför alla får samma slags lösning på problemet.
Varför får vi inte lära oss mer om klimakteriet? Skolan kanske inte är rätt forum, lite för långt fram i tiden för att jag nog skulle lyssnat ens, men varför inte kalla kvinnor i rätt ålder till informationsmöten? Eller en bra informativ broschyr som skickas ut och kanske en hemsida? Det är ju inte så att vården inte vet vilka som är i rätt ålder, kan man kalla alla från 40 år för mammografi kan man också ge information om klimakteriet!
Alla besvär känner vi nog de flesta igen numera; vallningar, mens som lever ett helt annat liv än vad vi gör, torr hud, torra slemhinnor och sömn som inte är vad den var.
För mig kom det i slutet av sommaren till en gräns som inte funkade längre, innan dess hade jag inte märkt så mycket. Något måste göras. Så jag började leta information och samtidigt sände då SVT sin mini-serie och mycket började klarna.
Man kan väl säga att pga felaktig och missförstådd forskning har en eller två generationer kvinnor varit livrädda för hormoner för det var samma sak som bröstcancer (det har visat sig att den forskningen gjordes på för gamla kvinnor).
Utan hormoner får man mer ålderskrämpor; värk i leder, högre risk för diabetes och lite annat.
Och att det finns mycket att vinna på att använda hormoner.
OK, jag lever nog lite fortfarande i tanken att hormoner är inte bra, mycket pga trista erfarenheter av p-piller. Men man ska inte bara tro att gamla sanningar är bra!
Så jag läser på mer och bokar tid hos en gyn-läkare. Igen.
Under tiden hittar jag också ett annat alternativ, ett naturläkemedel som funnits i 18 år och har god effekt på problem kring klimakteriet. Lyckas komma i kontakt med en professor i kvinnosjukdomar som forskat mycket i ämnet och även på den alternativa metoden. Han driver också en hemsida om alternativa metoder i ämnet.
Man kan nog säga att jag är väl påläst när jag träffar gyn-läkaren för drygt en månad sedan. Tänkte mig en diskussion kring hormoner och andra alternativ. Men nä… Det blir mer ”det här ska du ha” och när jag fråga om biverkningar som tex humörsvängningar får jag svar som ”de flesta tycker det positiva väger upp biverkningarna” och när jag frågade om den alternativa metoden så hade hon inte ens hört om det (då har det funnits ARTON ÅR…) och sa att ”testa du soja och kom tillbaka när det inte funkar”. Och så tittar hon på klockan lite då och då så jag inser att hon inte har tid med mig ens.
Kanske det är hormoner jag ska ha men först får det bli en test av alternativet! Har ju inte så mycket att förlora på det tänker jag. Har nu använt det i en månad och ska testa minst två månader tänkte jag, vissa får effekt direkt men det kan också ta lite tid.
Så har det ändrat något? Svaret blir nog nja… Tycker att vallningarna på nätterna minskat men det är nog det enda än så länge och det är inget jag kan säga bestämt att så är det för det har gått i vågor innan också. Men ger det en månad till!
Sedan får vi se. Jag tänker inte förkasta hormoner heller för jag vill inte ha det som det är nu och jag vill inte ta risken för de ålderskrämpor som kan komma om jag avstår, bara tanken på mer ledvärk gör mig faktiskt rädd för det räcker gott med all värk från fibromyalgin.
Men framför allt tror jag vi måste börja prata mer om klimakteriet, ge varandra råd och tips och det kommer öka förståelsen och kanske också ta bort lite att ”det är inget man ska prata om”.
Så ni får väldigt gärna berätta om hur ni gör och hur ni påverkas.
Det blir nog inlägg till om hur jag påverkas men detta får räcka för idag.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
29 november 2018 kl. 16:37 |
Ja, det här är ju intressant. kanske för att jag är mitt i det nu. Programmet var bra på SVT. Det var DNs artikelserie också. Men visst är det tyst om det annars. SÅ tyst. Även i tidningar som skrivs för kvinnor i vår ålder, där kan man ju annars tycka att det skulle skrivas mkt om det, men så är det inte … Din man har rätt, de skulle ha pratat mer med kvinnornas partners i SVTs serie. DET hade varit bra.
Man får mkt info då man är ung och får sin mens, tidningarna för tjejer i den åldern skriver massor om det. Man får hem mensskydd med posten etc. Sen ja, när man är gravid finns det ju massor av info hela tiden, tidningarna är fulla av artiklar och folk är SÅ öppna om graviditet och förlossning och allt sådant. SEN kommer man dit vi är idag, och där är det skugga. Överallt. Mkt märkligt. Det mesta har jag googlat mig till, pratat med läkare lite också. Men jag har inga större problem, lite vallningar ibland. P och jag kallar dem för heat waves. Sömnen är dålig, men det har den alltid varit. Kanske är det värre nu förstås. Jag vaknar ju ett par ggr per natt av värmeböljor. Under dagen har jag nästan inga känningar. De kommer alltid på kvällen, lustigt.
Slemhinnorna är torrare, så sant. OCH jag har märkt att mitt hår under armarna inte växer längre. Jag kan helt enkelt sluta raka mina armhålor nu, ETT PLUS. Samma med benen, där har hårväxten också gått tillbaka. ETT plus, igen. Men håret på huvudet har blivit torrare också, och det är inte lika tjockt som det en gång var. ETT minus.
Jag har inte haft mens sedan i början av september, och nu hoppas jag att den aldrig mer kommer.
Tycker det är bra att du skriver om detta, jag har ju också skrivit om det. Det är helt klart mkt intressant läsning, och jag skulle önska att fler skrev om det. Du får återkomma om hur du tycker att de alternativa metoderna är. Jag skulle inte inte vilja äta hormoner, förutom om jag hade ett rent helvete. Där är vi alla olika, förstås. Precis på samma sätt som att vi alla hade olika besvär av mensen. Min granne, som hade svåra, svåra, svåra vallningar gick naturvägen också. OCH jag tror att hon var nöjd med det. Måste höra med henne igen. JAG lyssnade inte så noga då hon beklagade sig som värst. Jag är tio år yngre än hon, men hon hade det för jävligt. Hon fick byta lakan på nätterna får hon svettades floder. I jämförelse med henne är mina böljor en västanfläkt. TACK för att du skriver om detta. SÅ intressant!!
29 november 2018 kl. 18:52 |
Ja, det är banne mig inte klokt att det ska vara så svårt att hitta vettig fakta och information. Kan tycka att vi ju är en köpstark grupp så det vore väl bra om det fanns massor kring detta men icke.
För sex månader sedan skulle jag säga som du; att jag har lite problem men det har eskalerat och det funkar dåligt med det mesta just nu. Så ger dessa alternativa tabletter en månad till sedan får jag kanske tänka om och gå på hormoner…
Var intressant att läsa vad du skrev också och kanske jag skriver mer, har ju inte berättat hur det är för mig så det kanske dyker upp framöver.
Vore intressant att veta vad din granne gjorde!
Tack frö fina ord!
29 november 2018 kl. 19:12 |
Jättebra inlägg! Som du säger, klimakteriet ska ju alla förr eller senare igenom så även om jag inte är där just nu så är jag i 40-årsåldern och vet att det rör sig ju mer dit så att säga… Det är som du säger märkligt det där hur det finns så lite information, ren fakta och hur det inte pratas om klimakteriet heller. Ännu mer störande och irriterande förstås att de som man faktiskt förväntar sig ska ha kunskap, bra attityd osv är ju all gyn.personal. Dina erfarenheter vid de mötena låter ju sisådär. Det är som sagt märkligt. Jag känner ett par kvinnor som ”tvingats” in i klimakteriet pga de av olika skäl behövt operera bort livmodern. Det verkar då som att klimakteriet kommer stört på, bang! och så är man inne i det. Kommer det igång ”naturligt” så kanske det kommer mer smygande, i faser? Oavsett hur det kommer, på naturlig väg för de allra flesta förstås, så är argumentet att alla kvinnor upplever det så olika så därför inga bra råd eller hjälp att ge. Som du säger, det är ju trams. Alla upplever ju mens och graviditet olika också. Hur länge förväntas det förresten hålla på? Jag förstår, återigen, att det är olika för alla men jag menar i nåt skede så är det ju över. Man kommer ur det, det finns ett ljus i tunneln. Jag är för dåligt insatt i det där med hormoner, jag lever nog i den gamla (?) sanningen att hormoner ska man se upp med, men som du säger så finns det säkert många myter som modern forskning tagit död på. Är inte hormonerna idag mer skräddarsydda också, så att de ska passa varje individ bättre. Vad kallas det nu igen….bio nånting…bioidentiska säger google. Kanske det jag tänker på att ska vara de nya ”säkra” hormoner som påminner mycket om kroppens egna.
Hur som helst, det låter drygt att ha det som du haft/har det, jag hoppas att det alternativa du provar ska ge effekt. Om inte, som du är inne på, du är påläst, insatt och det finns alternativ så ge inte upp utan prova annat om det inte blir bättre. Tycker ändå inte klimakteriet idag ska behöva vara en hemsk tid i livet som man bara måste pina sig igenom med sämre livskvalitet, precis som man inte ska behöva ha ett helvete varje månad då man har mens (om man är en person med mycket problem) utan hur det går att hitta sätt som lindrar och gör man kan leva som vanligt. /Anne i Oregon
29 november 2018 kl. 19:50 |
Jo, det kommer smygande helt klart. Sakta har mina problem ökat och för sex månader sedan tippade det över på något sätt. Att sedan många av problemen påminner om vad jag upplever med min fibromyalgi har nog gjort att jag trott det var den som spökade. Man får nog räkna med en period om cirka tio år innan eländet är över för det räcker inte med att mensen till slut upphör för problemen fortsätter efter det…
Bioidentiskt östrogen finns i Sverige men det är progesteron (och båda behövs om man har sin livmoder kvar) som inte finns än då Socialstyrelsen inte godkänner forskningen från tex USA så där bor du helt klart i rätt land. Det går att få på licens i Sverige men lycka till att få redan negativa gyn-läkare att ordna med det…
Tror vi måste börja tänka annorlunda och inse att mycket vi tror vi vet om hormoner är fel och bygger på gammal och felaktig forskning plus att det finns mycket att vinna på att ta dem.
Och jag önskar att det vore enklare att få den info jag vill ha!
Men en månad till med de alternativa tabletterna innan jag sneglar på hormoner.
Tack för din respons!
30 november 2018 kl. 15:58 |
Känner att jag vet inte så mycket om det här med klimakteriet och har alltid tänkt att det tar jag när jag kommer dit och nu inser jag att det är väl snart dags men än så länge har jag inte märkt något av det. Jag vet inte om det på något sätt hänger ihop med hur man har haft det med mens och pms tidigare under livet. Jag har aldrig haft problem med svår mens eller haft några pmskänningar så jag har alltid hoppats på att även klimakteriet ska bli lätt för mig. Var på en föreläsning med en gynekolog för några år sen som pratade om att man inte ska vara rädd för hormoner och då tänkte jag att jag nog kommer försöka med det om det behövs när det blir dags. Har ätit p-piller i många år och även haft hormonspiral och det har funkat. Men håller med dig om att det talas så tyst om klimakteriet!
30 november 2018 kl. 18:55 |
Vet inte om det hör ihop hur mens och PMS varit. Jag har haft riklig mens och mycket smärtor men aldrig PMS, dock känt av PMS de senaste tre åren och plötsligt fattat vad folk menar! Gyn-läkare säger att man ska fråga sin mamma för det ”ärvs” visst hur det blir.
Nåja, du lär märka snart! Och var uppmärksam för det smyger på.