30 år senare

Jo, tror det eller ej men det är jag och T på de där bilderna. Och den lille pojken i ljusblå sjömansdress är äldste sonen, betydligt mer av honom idag där han är nästan två meter lång och har skor i storlek 47!
Och jo, det är vår bröllopsdag idag.
30 år! Fasen vad tiden går fort när man gör vad livet nu bjuder på och fortfarande tycker om varandra. Rätt magiskt att kärlek kan hålla så länge och faktiskt bara bli bättre och mer varje år.

Först tänkte vi fira med att åka upp till Stockholm och äta middag ikväll men sedan bestämde vi oss för att äta hemma. Och kanske tur det för i morse insåg vi, via ett sms, att värmen lagt av i lägenheten vi hyr ut. Jag har felsökt idag med T via telefon och han tycker det är konstigt så han vill kika på det i kväll innan vi ringer en rörmokare. Så just nu vet vi inte om det är något han kan laga själv eller om det bara är att ta hit rörmokaren.

Men solen skiner! En kort stund i morse föll små fluffiga snöflingor men nu bara sol!
Och igår kväll, under vår vanliga söndags-samtal med sonen i USA, berättade han att han fått ett stipendium av universitetet! Detta för att han är så bra på att undervisa och att hans studenter också tycker det! Och extra pengar gör stor skillnad för honom då han inte får betalt på nästan tre månader under sommaren. Kan inte annat än att vara så stolt över vår duktige son! Nå, de är duktiga alla tre, inte bara han.

Ha en måndag och hoppas solen skiner på dig med!

Annonser

6 svar to “30 år senare”

  1. Cecilia Says:

    Grattis till era 30 år!
    I år firar maken och jag silverbröllop och jag tycker det låter så otroligt gammalt! Det är ju sånt som farmor och farfar firade, sittande uppsträckta i finkläder i en soffa med en massa blombuketter bredvid sig!😁

    • Brysselkakan Says:

      Haha! Ja, det var väl så man firade förr och kanske vissa gör än? Vi körde våfflor till middag, felsökning på golvvärmen och så fick jag 30 (!!!) röda rosor av T!

  2. Stella i Italien Says:

    30 år låter så mycket, men visst är det otroligt hur snabbt tiden flyger förbi. Grattis till er båda, och till era fina söner. Stella

  3. Lotta Gunnarsson Says:

    Tror jag känner igen flickorna. Det var den dagen Tessan bestämde att hon ville gifta sig med en man i uniform. Det blev inte så men hon har en superfin man utan uniform.

Lämna ett svar till Stella i Italien Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: