I höstas skrev jag en del om klimakteriet och sånt, bra respons på det inlägget!
Och så lovade jag att återkomma med hur det går och jo, testade ju Femarelle, som då är ett naturläkemedel. Fyra månader totalt blev det och när jag slutade så insåg jag fort att det hade hjälpt till viss del. Antagligen kom förbättringen sakta och när jag la av så kom all symptom tillbaka PANG.
Så varför slutade jag då? Först och främst för att jag inte till 100% fick den effekt jag vill åt och bestämde mig för att testa hormoner istället. Och ska man byta måste man göra en rensning på minst en månad så det var bara att sluta.
Började läsa på mer om hormoner och inser fort att jag vill ha det som kallas bioidentiskt. Inga större problem att få östrogen som är det men när det kommer till progesteron (som behövs för att livmoderslemhinnan inte ska tjockna vilket ger risk för cancer) är det tvärstopp. Trots att övriga EU och USA godkänt det sedan många år har lilla Sverige bestämt att nej, det får du inte. Så man ska nöja sig med gestagen. Men vet att just nu ligger en ansökan om licens från ett franskt läkemedelsbolag hos Läkemedelsverket, vi får hoppas att de får godkänt. Sedan återstår att få gyn-läkare att skriva ut det också.
Så vad är skillnaden då? Bioidentiska hormoner, det vill säga humanidentiska hormoner har samma struktur, funktion och nedbrytning som kroppens egna och är i dag den mest efterfrågade hormonbehandlingen men inte det som skrivs ut. Gestagen är en syntetisk konstgjord form av hormonet progesteron och många kvinnor får biverkningar (nedstämdhet, humörsvängningar, aknetendens, håravfall och viktuppgång) och mår dåligt av det. Det bioidentiska progesteronet ger inte dessa biverkningar. Plus att progesteron inte motverkar östrogenets positiva effekter på tex blodsockersänkning och insulinkänslighet, dvs mindre risk för diabetes samt har goda effekter på att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Så vad gör man då? Ja, man letar med ljus och lykta efter en gyn-läkare som tror på detta med progesteron och söker licens åt dig. Kan meddela att det inte är lätt, näst intill omöjligt. Har Googlat, läst på, ringt och sökt så många vägar. Hittade en artikel om en kvinna som fått hjälp i Göteborg. Men var? Som tur var hade hon ett ovanligt namn så jag hittade hennes mobilnummer och kontaktade henne. Hon gav mig namnet på kliniken i Göteborg och jag kontaktade dem. Privat klinik där det kostar 3500 kr exkl prover… Minst FYRA månader väntetid… Här någonstans hade jag insett att jag stött på namnet på en kvinnlig gyn-läkare som författare till diverse artiklar jag läst. Och kvinnan måste ju jobba någonstans! Så jo, jag hittade henne i Stockholm på en privat klinik ansluten till landstinget.

Så för att spola fram bandet, för jag fick vänta även där men bara två och en halv månad, så var jag där i går. Och gick därifrån med recept på progesteron och licensansökan inskickad! Kanske låter simpelt men kände mig så galet nöjd över att ha den där lappen i handen när jag gick därifrån. Jag lämnade in mitt recept igår och det registrerades. Det innebär inte att jag har medicinen än, nej det tar minst en vecka och troligtvis mer pga påsken.
Och tänk om alla läkare vore som denna kvinna! Lite äldre, säkert nära pension, men med ett genuint intresse för sina patienter. Lyssnade, frågade och brydde sig!
Nu kanske jag inte riktigt är där jag själv trodde utan lite mer i förstadiet men helt klart behöver jag progesteron. Prover är tagna för att se min östrogen-nivå och om de visar att även det behövs får jag även bioidentiskt sådant. Hon försökte inte ens få mig att gå med på gestagen! Och ärligt så tror jag inte ens hon skriver ut sådant till någon patient.
Sedan återstår att se hur detta funkar på mig, är inte en mirakelkur som löser allt för alla men bara att testa och se!
Och min fine T, ja han körde mig snällt till Stockholm igår igen, satt i bilen och väntade och körde mig sedan hem igen innan han for till Tyskland.
Och om någon undrar över hur höften mår så kan jag meddela att det känns var den sitter, så jo det gör ont men går åt rätt håll tror jag!