I går var jag i Eskilstuna för att göra mammografi. Första gången jag gjorde det, 2012, tyckte jag det var väl ingenting men gångerna efter har jag mått så konstigt. Egentligen började det andra gången för jag höll på att svimma och det kan ni nog föreställa er kändes verkligen obehagligt när man står där med fastklämt bröst…
Så där står jag, hon klämmer fast och jo, det gör ju ont. Men det är efteråt jag mår konstigt, liksom illamående och brösten känns inte som vanligt, de gör inte ont utan mer svider om jag ska försöka förklara.
Men nu är det gjort och bara att invänta svar per brev.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
10 april 2019 kl. 11:41 |
Usch jag gillar verkligen inte mammografi!
Och det blir bara värre och värre för varje gång. Det är inte själva undersökningen för den har jag inget problem med, men väntan efteråt! Jag går runt och inbillar mig allt möjligt konstigt! Det är dags för mig i höst och då tänker jag nog göra det här i Belgien eftersom man får reda på svaret på en gång och inte behöver gå runt och våndas.
10 april 2019 kl. 11:58 |
Just svaret har jag alla gånger lyckats förtränga men låter ju toppen att få besked direkt. Men gör inte det att själva dagen för undersökningen blir jobbigare?
10 april 2019 kl. 21:38
Jag tror inte det eftersom jag börjar tycka att det är jobbigt redan när jag får brevet med kallelsen!
Vet inte varför jag tycker det är så jobbigt med just mammografi eftersom cellproven har jag aldrig några problem med!
10 april 2019 kl. 22:02
Det kan kanske ha med att göra att bröstcancer kan innebära att ett bröst måste bort och det påverkar ens utseende, självkänsla och sånt? Mer synligt liksom.
10 april 2019 kl. 22:36 |
Jasså, vad otrevligt att du känner så. Undrar vad det är?
Tycker också att väntan är värst. MAN vet ju att de bara letar efter en sak. Jag inbillar mig och grubblar och kan inte koppla av. Värst var det för ngt år sen då jag blev återkallad, den ångsten innan andra besöket. Inget jag bloggat om. Men det var bara en ofarlig samling cystor som inte kändes, och som syntes på mammon. Jag hatar den där väntan som pesten, så till den mild grad att jag numera bara gör mammo vartannat år.
11 april 2019 kl. 9:19 |
Oj… Inte alls kul att få brev med sånt besked. Har en vän som gått igenom det två gånger (båda gångerna slutade det med att det inte var något farligt) och så har jag själv hittat en knöl, detta var många år innan jag ens uppnått åldern för regelbundna kontroller. Det blev mammo, ultraljud och punktion som till slut visade att knölen var helt ofarlig och den finns där än i dag.
10 april 2019 kl. 22:46 |
En av mina väninnor sa att mammografimaskinen måste ha blivit uppfunnen / designad av en man för inte fasiken skulle en testikelografimaskin se ut sådär? Inte undra på att man får taxöron på äldre da’r när man ska mangla ihop bopparna såhär vartannat år!?
Jag tycker också att jag mår konstigt efteråt, som om man har blivit boxad i magen på något sätt! Kanske psykiskt?
11 april 2019 kl. 9:22 |
Tänkte samma tanke! Tror det skulle gå att göra samma undersökning med ultraljud men det skulle ta för lång tid antar jag, nu är det mer tjoff tjoff, nästa!, som gäller.
Svårt att beskriva känslan jag har efteråt; mår som sagt lätt illa och brösten känns som de svider inuti.
Och jag tror banne mig att det är första gången du kommenterar här så välkommen hit och välkommen tillbaka igen om du vill!
16 april 2019 kl. 20:03
Jag är lite av en smygläsare… ;o) Men jag hänger här ganska ofta… Jag var ombord när ni bodde i Bryssel, då vi var ett helt gäng bloggare utomlands!
16 april 2019 kl. 20:13
Minns det nu! Läste gamla kommentarer kring när vi hade inbrottsförsöket i Bryssel och där dök du upp!