Som ett svart moln

Skrev ju igår om den overklighetskänsla som finns just nu.
Tyvärr blev den inte mindre i morse när T fick beskedet att alla på företaget från måndag är permitterade i sex veckor. Och därmed vår äldste son också.
Känns som solen gick ner och svarta moln ovanför mitt huvud.

Stora rubriker i tidningen då det ju är ett av Sveriges största företag och det berör massor av folk.
Just nu sitter han i mängder av telefonmöten och lär göra det hela helgen för från måndag morgon får de inte ens öppna sin mail, totalförbud på att jobba, så innan dess är det mycket som måste lösas och många är, så klart, oroliga.

Så när det borde vara en skön känsla i kroppen för att det är fredag så är det istället mest oro.
Men önskar er en fin helg och glöm inte att tvätta händerna och hålla avstånd.

2 svar to “Som ett svart moln”

  1. Cecilia Says:

    Förstår att du känner oro,hoppas att det ”bara” blir de sex veckorna med permitteringar och att det sedan kanske kan börja återgå till någon slags normalitet! Tänker så mycket på alla följder som det här tillståndet medför och hur maktlös man känner sig. All styrka till er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: