Reflektioner

Igår satt jag och letade efter en bild. Har allt sånt på en filserver men den vägrade samarbeta så kom inte åt den… Får fråga yngsta sonen om det. Så jag gick över till att leta runt här på bloggen efter bilden och hamnade i en karusell av minnen från hösten 2011.

Det är kul att kika bakåt och läsa om det liv vi en gång levde. Och vemodigt för jo, jag saknar det livet något enormt. Håller den känslan på en bra nivå för det mesta men ibland drabbar den mig hårt.
När jag läser inser jag hur mycket mer händelserikt livet i Bryssel var jämfört med det vi lever nu. Här är det ont om galna hyresvärdar som far runt i sin lyftkran, upptåg på stan, konserter på torget straxt bredvid, strejk som gör att spårvagnarna inte går och pulsen som en stad som Bryssel har.

Sedan är det ju så att en del av det jag saknar, som vänner, finns ju inte kvar i Bryssel ens. Av alla de jag regelbundet träffade så bor bara två kvar. De andra har hamnat på olika platser; Sverige, Storbritannien, Frankrike och USA. Och även om man vill så är det bara så att man tappar kontakten. Och det är väl ok det med. Brukar tänka att de fina vänner jag hade där och då var till låns och nu har någon annan dem till låns. Men saknar vissa väldigt mycket.

Och när jag läste så inser jag att jag skrev mer livfullt under de åren, kanske för att livet var mer händelserikt? Inläggen nu för tiden är rätt trista och jag får kämpa rätt hårt för att få ihop texter. Vill mer än det finns att skriva om. Och det märks väl; det blir färre och färre inlägg nu för tiden.

Men idag skiner solen, snart har T sitt sista möte, jag har dammsugit, helgens mat står i kylen så straxt tar vi helg!

Om jag hittade bilden jag letade efter? Nej! Men den finns på filservern så måste bara lösa det.

2 svar to “Reflektioner”

  1. Annika Says:

    Ja, det där med vänner som flyttat ja … Jag vet hur det är, några slår sig ner ett par år som expats. De flyttar sen, och fastän man ville blir det lätt så att det rinner ut i sanden. Det fastän det var så roligt då de bodde här. Numera följer man varandra på insta och FB, men inte mer än så. Livet, gissar jag.

    Kan också förstå att du saknar Bryssel och det liv du levde där.
    Nu har det ju varit pandemi, och är ännu, så det färgar säkert av dig också på typ — allt-
    Det händer inte så mkt, vilket ju kan vara OK också.

    Hoppas du finner inspo att skriva här. Jag tycker om det du skriver!!

    • Brysselkakan Says:

      Ja, man har vänner till låns.
      Pandemin bidrar ju verkligen till att det inte händer så mycket.
      Vi får se om jag hittar tillbaka till skrivande på det sätt som jag vill att det ska vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: