Sista delen

05 september 2019

Äntligen! Sista delen av summeringen av vår resa.

20190730_154606

Vi lämnar Denver efter ett besök i den botaniska trädgården och far vidare. Landskapet ändras igen och vi kör mot Utah.

20190730_154940

20190730_171411

Enorma vidder och ett märkligt landskap som är rätt öde. Vissa klippor ser ut som huden på elefanter!

20190730_172056

20190730_172645

20190730_175909

20190730_180022

Fram emot kvällen når vi den lilla staden, eller kanske mer byn, Green River. Cirka 900 invånare och ligger mitt i det annars öde landskapet. Men detta stället imponerade! Endast tre rum, precis vid floden och egen uteplats utanför. Ovanpå en restaurang med mat utöver det vanliga! Och jag fick för första gången i mitt liv se kolibrier! Och ja, de är så pyttesmå och vingarna ser precis ut som i Kalle Anka på julafton när de surrar fram.

20190730_183138

20190730_185027

20190730_201823

Vi njöt av god mat och sedan solnedgången från vår terrass. På morgonen samma utsikt men i morgonljus. Här hade vi kunnat stanna en natt till!

20190731_074901

Men vidare mot Salt Lake City. Återigen vidder att förundras över, märkliga berg och så öde att inte ens nödsamtal var tillgängligt på mobilerna. Visst finns det små ställen med bensinmack, någon restaurang och så men inte så många.

20190731_092153

20190731_104957

20190731_112128

Desto närmare Salt Lake City vi kommer desto mer mulet blir det.

20190731_112525

20190731_113124

20190731_115526

20190731_120239

Skogsbrand som tydligen bara fick brinna på i sin egen takt. Och plötsligt får vi resans första och enda regn. Det regnar några timmar och vi hämtar upp vår yngste son på flygplatsen.

20190731_153038

Nästa dag är himlen blå igen och regnet borta. I Salt Lake City är bergen ständigt närvarande i bakgrunden. Trodde nog man skulle se mer av sjön men den är absolut inte närvarande i stan och nog inget man åker till för en dag i vattnet om man inte far fram med båt på den. Men så är den ju också väldigt salt.

20190801_161713

Otroligt många kyrkor för mormonerna så klart och när vi letade restauranger för kvällen inser vi att flera av dem också ägs av just mormoner.
Vi stannar i stan tre nätter och första dagen spelar T och sonen snooker i sju timmar! Andra dagen fram till lunch och sedan ville sonen upp i bergen för att fotografera så vi åkte upp.

20190801_172110

Nästan löjligt blå himmel, smällvarmt och fantastiska vyer. Ner igen snirklade vi oss på en privat väg, hoppsan! Med hus stora som mindre slott och enastående utsikter.

20190801_172225

DSC_7462

Vi hyrde ett Airbnb med två sovrum och bra kök. Tyvärr lite si och så med renligheten och köksutrustningen… Och en AC som lät något alldeles förskräckligt och inte gick att stänga av… Dock lämnade ägaren över sina egna grytor till oss med ursäkten att han inte kikat på hur de andra såg ut på länge… Skrev en recension ang detta som han givetvis inte ens godkänt. Men för oss var läget bra i alla fall med bara några minuter till stället med snookerbordet.

DSC_7473

Sedan bar det av norrut mot sonens hemstad via Idaho och en natt i staden Boise.

DSC_7505

DSC_7516

Enormt varmt och vi stannade vid Salmon river där jag svalkade fötterna i det svala vattnet.

DSC_7517

DSC_7518

DSC_7522

DSCPDC_0000_BURST20190804102615910

Vi valde att köra en liten avstickare över på andra sidan Snake river så att vi därmed fick med Oregon på den här resan, dvs tio minuter av den delstaten!

DSCPDC_0000_BURST20190804123248291

DSC_7528

Dessa vyer! De gör sig inte rättvisa på bild! Detta ovan är White bird Hill Summit på cirka 2 500 meter över havet.

Och nedan vyn över stan Lewiston. Där lämnade sonen och jag T för golfspel med en vän. Sonen och jag åkte de sista 50 minuterna hem till hans lägenhet och T kom efter på kvällen.

DSC_7544

DSC_7547

DSC_7552

Utsikt från sonens balkong.

DSC_7569

En dag åkte vi på utflykt till Steptoe butte, en fd vulkan där man en klar dag ska kunna se nästan tio mil. Nåja, så långt såg vi inte pga soldis men utsikt var det! Och slingrande väg runt runt kullen för att nå toppen. Och rät komiskt med p-automat där uppe! Och jo, vi var helt ensamma och ingen p-vakt i sikte.

DSC_7571

DSC_7575

DSC_7577

DSC_7600

Dagen innan vi skulle åka vidare blev det ett besök i järnaffären i Pullman, ett himmelrike för sådana som T som där kunde köpa skruvar och annat med pris per styck! På bilden syns ungefär en fjärdedel av deras sortiment.

DSC_7608

Och så lämnade vi sonen, Pullman och körde mot Seattle. Tredje gången vi körde den vägen. Och tredje gången vi lämnar vår son och inte vet när vi ses igen.

DSC_7614

DSC_7626

DSC_7633

Stopp för lunch i Royal city, där har vi ätit tidigare och vet man inte om stället så är det inte lätt att hitta då det ligger vid en liten väg rakt ut på en åker!

DSC_7634

DSC_7663

På vägen till Seattle åker man via Snoqualmie-passet, bergen runt ligger på ca  2300 meter över havet och första gången vi åkte här såg vi dem inte ens pga all smog från skogsbränderna som drog in från bla Kanada.

DSC_7664

Den här resan blev det ingen hel dag i Seattle, vi har ju besökt den staden två gånger innan så det kändes OK.

Efter lite numera sedvanligt strul med United och bagage flög vi till Chicago och sedan vidare till Stockholm.

Det var en fin resa, den började med att jag inte ville åka ens men slutade fint i alla fall.
502 mil genom USA i solsken och värme, träffa yngsta sonen och njuta! Det har dock blivit dyrt för oss svenskar att turista i USA, även om bensin fortfarande är betydligt billigare än i Sverige, så är mat dyrt och kanske ännu mer där vi färdats; i områden som ligger rätt öde och det blir dyrare då.

Och trots de enorma portioner mat man serveras i USA lyckades jag gå ner 2 kilo på resan! Högst troligt pga avsaknaden av gott godis och ostbågar!

Vi får se om det blir en resa nästa sommar, vi funderar på att stanna i Sverige och istället äntligen se till att få taket på vårt hus bytt. Men än inget bestämt!

Annonser

Lugnt hos mig

03 september 2019

Tisdag och veckan känns som den kommer bli lång. Inte lång i positiv bemärkelse utan mer åt andra hållet.
Mest för att jag igår var hos min läkare i Stockholm för nya kortisoninjektioner. Och jo, värken kom så klart några timmar senare och natten var väl mest en pina.
Måste ändå säga att det går åt rätt håll med höften. Jag har en bra sjukgymnast som gett mig riktigt bra övningar som jag gör fem dagar i veckan, jag cyklar på min motionscykel och kan numera faktiskt oftast gå som vanligt upp för kortare trappor. Men PW är, och förblir kanske, ett minne blott.

Läkaren och jag diskuterade igår och som han sa:
– Det finns ingen quick fix utan det är envis träning som gäller och så toppar vi upp med injektioner så du kan träna på.

Tanken är att träningen ska ge långvarig effekt och att injektionerna ska komma med längre och längre mellanrum. Men det går som sagt inte fort framåt.

T var snäll och körde mig dit, höll mig i handen när det, som vanligt, gjorde satan i gatan ont och körde hem mig igen. Borde någon gång be honom ta bild när de satt en spruta; ca 15 cm lång nål som åker in nästan hela vägen. Det känns inte så mycket förrän den stöter mot det irriterade området men då känns det så det räcker och blir över kan jag meddela. Allt med övervakning via ultraljud så de hamnar rätt och det gör också att man kan använda mindre kortison.

Så jag tar det lugnt här hemma. Håller mig inne för att slippa trapporna och borde nog planerat maten lite bättre men det får bli vad som finns i frysen!

Har sedan i helgen ny mobil! Den gamla dog ju i USA, återuppstod och dog igen. Räddades men jag insåg att det var dags att fixa ny. Efter att läst på, samtalat med två av sönerna och vägt för och emot så blev det en Samsung s10e. Än så länge lite ovant men det ger sig och jag gillar den. Och mina fina skal till den!

Saknar några funktioner från min Sony, speciellt den lilla blinkande lampan när man missat samtal eller fått sms, men gillar också en del nya. Och så smidigt att byta via Smart Switch! Alla appar, inställningar, kontakter mm rakt in i den nya! Kan helt klart rekommenderas.

Jösses vilka åskoväder vi hade i slutet av förra veckan och i helgen! Men nu skiner solen ute men värmen är inte den samma som förra veckan och kanske sommaren är över nu?

Ska idag börja på sista delen av sammanställningen av vår USA-resa så den lär dyka upp i veckan hoppas jag.

Nästan en från varje

26 augusti 2019

Kom på att jag inte visat mina fina espresso-muggar!
Köpte verkligen nästan ingenting i USA i år, mest för jag egentligen inte behövde något.
Men dessa!

En för varje delstat men tyvärr kom jag på först i Colorado att de fanns, detta fast T flitigt köpte kaffe på Starbucks varje dag.

Men en av de jag missade fanns på flygplatsen i Chicago när vi bytte plan där och den för Oregon (ni minns säkert att vi var i den delstaten också om så bara en kort stund) skickade Anne i Portland till sonens adress så jag fick med även den hem. Så det blev bara två som fattades i slutändan.

Men ska man räkna totalt från alla resor till USA så saknar jag totalt 18 19 men så många vill jag kanske inte ens ha! Skulle vilja få ihop de från årets resa, förra årets och den när sonen flyttade till USA.

Och ni som väntar på del 2 av summeringen av resan får ge er till tåls lite till!

En kväll på sjön

21 augusti 2019

DSC_7727

Vi packade kvällsmaten i kylväskan och åkte ut på sjön. La till i lä och njöt av solen som värmde. Satt under täcket och läste, lyssnade på måsar som levde rövare.
Och när solen gick ner åkte vi hem.

Någon slags vardag

21 augusti 2019

Japp, vardagen är här och jag och T försöker komma in i vanliga rutiner. Och hålla kvar det sista av sommaren lite!

På något sätt kändes det som om sommaren var slut när vi kom hem från USA; sämre väder och inte så varmt. Plus att T började jobba fast han egentligen hade semester förra veckan också men så blev det.

DSC_7720

Igår var vi och tog fjärde injektionen av TBE-vaccin, tydligen har rekommendationen kring dessa ändrats och numera bör man redan kring 50 ta sin fjärde ett år efter den tredje och inte vid 60 som tidigare. Och då T hade borrelia tidigare i somras kändes det angeläget att fylla på. Och givetvis glömde jag bort att jag alltid får så himla ont i axeln om jag vaccineras där, låret funkar bättre, och sedan igår kväll och fortfarande är jag stel och har ont. Det går över!
Hur som helst så är det viktigt att vaccinera sig mot TBE för om man får det är konsekvenserna allvarliga och i bland går de inte över med men för livet. Så jag håller också på med att få våra söner att vaccinera sig. Ni vet; mamma tjatar!

Igår lyckades jag också äntligen få till att tvätta och städa min bil. Inte jag själv då utan lämnade in den. Har ringt om tid flera gånger ett tag nu men alltid upptaget då jag kunde men igår! Så lämnade bilen och så blev det burgare på haket vägg-i-vägg. Där stötte jag på en granne så vi satt och surrade medan vi åt, sedan skjutsade han mig upp till sjukgymnasten och därifrån gick jag sedan tillbaka efteråt för att hämta en skinande ren bil!

Här började dagen med sol och blå himmel men just nu mer mulet. T förslog kvällsmat på sjön men vi får se, lite mer sol i så fall, tack.
I alla fall dags att bege mig till Willys för att handla mat och så får vi se om det blir en tur med båten i kväll.

Ha en fin dag!

Försöker summera

20 augusti 2019

Tankar kring det här inlägget har snurrat i huvudet ett tag nu men jag får inte riktigt ihop det.
Gör ett försök så får vi se hur det blir!

Om vi spolar tillbaka bandet till innan vi åkte till USA så hade jag absolut ingen inspiration till årets resa. Noll. Och mycket berodde nog på att jag så länge varit så trött, haft så mycket huvudvärk och sover som en kratta. Det visade ju sig att mina järn-depåer var tömda…
Så hoppades nästan att läkaren skulle säga att jag inte bör resa men det gjorde hon inte och vi kom iväg.

Missförstå mig inte nu! Vi hade en fantastisk resa men huvudvärk och trötthet fanns där hela tiden. Nu har vi ju bilat igenom USA så att sitta bredvid har ju varit någon slags vila det också.

502 mil blev det totalt, genom åtta delstater och då var vi i Oregon max 15 minuter men kunde inte låta bli att åka över på andra sidan Snake river just för att få med Oregon på denna resan också. Annars var vi ju betydligt mer i den delstaten 2017 när sonen flyttade till USA.

DSC_7359

DSC_7392

DSC_7399

20190728_123334

Vi körde genom enorma områden med majsfält, hann med Gateway arch i Saint Louise och Kansas city, ut på den platta Prärien där man såg hur långt som helst, där de som bor där har så långt till grannen att närmaste hus inte syns, man säger att man ser ca 3 mil så inte läge att åka till grannen när det är slut på socker. Ännu mer majsfält. Nu körde vi redan förra året genom Prärien fast längre norrut och det ser inte riktigt likadant ut, mer böljande landskap där och även området runt där sonen bor, Palouse-området, är en del av Prärien.

20190729_100518

20190728_111715

20190728_155535

Prärien ligger högt så vi färdades i nästan två dagar på straxt under 1000 meter över havet upp till 1600 meter över havet. Varmt som attan och närmare +40 men när vi pratade med folk insåg vi att vissa delar hade snö så sent som i juni! Flera meter snö!
Här åker man mil efter mil utan hus i sikte och så dyker en liten håla upp, där finns bensinmackar, hotell, matställen, skolor och ibland till och med ett Walmart. Och sedan mil efter mil igen med ingenting utom ett enastående landskap. Det gäller att planera sina stopp för bränsle och mat!

20190729_152409

DSC_7422

Och så något vi inte sett tidigare; varning för tornados! På hotell och andra offentliga platser men också längs vägen. Uppmaningen där var att köra av vägen och inte stanna på vägen med risk för att bli påkörd. Som tur var slapp vi praktisera detta!

20190729_120954

DSC_7361

20190729_170036

 

Och så tog det platta landskapet slut och vi kom till Denver. Platt, platt och så plötsligt höga berg, Klippiga bergen. Även denna bergskedja åkte vi över förra året men inte på så hög höjd som i år och längre norrut. Som högst var vi uppe på 3400 meter över havet i år.

20190730_102626

20190730_133015

20190730_102730

20190730_134919

Och så slingrade sig vägen genom bergspass och ner i dalar. Vi åkte förbi skidorter där man kunde åka skidor mitt i sommaren men kanske inte så konstigt då vi ju befann oss på hög höjd och snön låg tjock för kanske drygt en månad sedan. Skidorter som Vail, Beaver Creek, Avon och Glenwood Spring och många fler på små avtagsvägar. Vi stannade i Vail och man kan väl sammanfatta den orten med ett ord; pengar! Men mysig lite stad, vi fikade där, gick på museum och åkte vidare.

Och så långt på resan hade vi hunnit med fyra delstater; Illinois, Missouri, Kansas och Colorado.
Andra delen i min summering kommer om några dagar! Håll utkik!

Den typen tål jag inte

16 augusti 2019

Telefonen då… Åkte till Elgiganten idag för där köpte jag den i juni förra året. Bakom disken för reklamationer står en man, säg straxt under 60 år, och ser väldigt… vi kan kalla det självmedveten ut.

När jag står där och väntar så hjälper han en asiatisk kvinna som har problem med att hennes iPhone inte laddar. Han har uppenbarligen problem att förstå hennes rätt starka asiatiska brytning men hon talar mycket bra svenska så jag har inga problem. Nåja, de blir klara och det blir min tur.

Förklarar vad som hänt min två gånger. Och vad jag gjort för att försöka lösa det. Han lyssnar inte en enda sekund på mig utan tar telefonen och börjar fippla med den. Jag står cirka 50 cm i från honom och han har rysligt dålig andedräkt. Och nedbitna naglar.

Men det som retar mig mer var hans attityd; kan inte med män som tror de kan ALLT och att lilla jag inte kan någonting. Alls. Den där ”lilla gumman”-attityden.
Nu var vi bara två kvinnor som behövde hans hjälp när jag var där men skulle gärna vilja se och höra honom agera mot en man. För kan nästan sätta pengar på att den är annorlunda.

Hur som helst så fick han igång min mobil, så det ska han ha eloge för.

Igen…

15 augusti 2019

Ni minns säkert att min telefon stendog i USA. Och kan meddela att jag blev förvånad att den fem dagar senare plötsligt gick igång igen. I och med det tog jag beslutet att lämna tillbaka den jag köpte i USA. Fick visserligen betala knappt 300 kr för det men tyckte det kändes bättre, hade i och för sig börjat fundera på att skaffa en annan telefon men kanske med möjlighet att välja på fler än en modell. Och i och med att den gamla kom igång så gjorde jag back up på den också.

Så ikväll då. Vi bestämde oss för att ta med oss kvällsmaten ut på sjön och njuta av solen innan den gick ner. Vi åker ut, jag tar en bild för att lägga ut på Insta, lägger ifrån mig telefonen och plockar upp den några minuter senare. STENDÖD. Igen…

Så just nu är jag rätt bortkopplad från omvärlden; kan inte ringa, sms, Whatsapp funkar inte på datorn för att mobilen inte är online etc. Så i morgon får det bli en tur till Elgiganten och gnälla lite, har ju bara haft den sedan juni förra året och en telefon bör ju funka längre än så. Har inga förhoppningar om att de kommer tycka som jag gör men vi får se!

Så ni som försöker nå mig får maila helt enkelt!

Jetlag och järn

13 augusti 2019

Alltså… det här med jetlag.
Vet att jag skriver om det varje gång jag kommer hem från USA. Men det är just nu en så stor del av livet att det inte går att bortse ifrån. Har inga som helst problem till USA; man flyger oftast dagtid dit och det blir mer som att vara vaken extra länge en kväll och det funkar. Men hem… för det första är det ofta flyg över natten och man förlorar mängder av timmar. Sova på flyg är inte lätt, ni som försökt vet vad jag menar; trångt, sitta och sova, aldrig tyst och man kan ge sig sjutton på att har man väl somnat går någon förbi och stöter till en så man vaknar. Att vi sedan landade straxt efter sju på morgonen gör ju den dagen otroligt lång.

Nu har det ju går några dagar sedan vi kom hem och T är väl mer eller mindre tillbaka i vanlig rytm. Men jag? Nä… Dagtid funkar men trött. Lätt uppe på det lätt illamående, lite yr då och då samt metallsmak i munnen. Nätterna är just nu en katastrof. Sover väl aldrig bra men nu är det värre än värst. Ligger vaken flera timmar, ännu mer vallningar än vanligt och svettas floder. Känns som hela jag är totalt ur normala gängor.

Men det går över! Några dagar till bara hoppas jag.
Så var det där med mina låga järnvärden. I morse var det dags för besök på VC. Nya prover, vad de kallar hela blodbilden så inga svar på det idag. Men läkaren ville se mitt blodvärde (HB) så det togs. Medan jag ligger där och väntar på att sjuksköterskan ska bli klar med allt inför infusionen kommer läkaren förbi. Blir positivt förvånad för jag hade ingen tid hos henne idag. Hon frågar hur jag mår och mått. Sedan går hon för att se svaret på mitt HB. Infusionen droppar igång och jag får ligga i ett mindre rum ensam men sköterskan kommer förbi då och då. Sedan knackar det på dörren och läkaren tittar in. Igen!

Hon har fått svar på mitt HB och, trumvirvel, det har gått upp! Rätt mycket faktiskt! Så med denna infusion trodde läkaren att även mitt Ferritin ska gå upp.
Så hon ber mig att komma tillbaka för nya prover om sex veckor. Skulle det inte vara bra då får vi börja leta efter andra fel än mina rikliga menstruationer (som inte varit sedan 26 juni).

Som sagt; mycket positivt överraskad över denna läkares respons till allt, hon verkar bry sig lite mer än andra jag stött på genom åren på en vanlig VC.

Och så hann jag med två broöppningar idag och att få håret klippt hos mina fina frisör Jossan! Och den som är uppmärksam ser att det är i nya lokaler, de har flyttat ungefär två meter åt vänster!

Hemma

10 augusti 2019

I torsdags morse, lokal tid, vid 04.20 klev vi upp för att börja resan hemåt. Fick bråka lite med United om antal incheckade väskor men fick rätt till slut och slapp avgift på $107 men inte premium economy inkl frukost som vi betalt för via SAS… United skiter fullständigt i vad som står på bekräftelser som vanligt.

Så fyra timmars flygning till Chicago, lite letande innan vi hittade transferbussen till terminal 5 (och ja, tåget mellan terminalerna är fortfarande under renovering där…). Inköp av en mugg till! En stund i loungen och äntligen mat. Och sedan dags att flyga hem. Försenat så fick sitta i planet ca 45 minuter innan det lyfte. Lång natt och max 60 minuters sömn totalt. Landade nästan i tid straxt efter 07.20 trots försenad start. Hittade alla väskor, hämtade bilen och körde hem.

Resten av dagen var mindre kul… vidrig jetlag och jag fattade inte hur jag skulle orka ta mig igenom dagen. Stod jag still började jag tippa åt sidan för jag stod och somnade, T skrattade åt mig flera gånger för det såg tydligen rätt kul ut. Blev lunch på stan och där satt vi som två zombies mest. Men lyckades hålla mig vaken till 22.20!

Sov till tre-tiden, vaknade och gick upp och kissade (det gör jag varje natt vid denna tiden så egentligen inget konstigt), somnade om direkt, vaknade när T gick upp 07.45 och somnade om bums. Och sov till 11.15!!! Och jo, jag kunde fortsatt sova hela dagen tror jag men tvingade mig själv upp. Och kanske bättre idag men otroligt trött, T spelar tävling och jag fattar inte hur han orkar det. Ikväll ska vi på middag till vänner men får se om jag känner att det går.

Kanske mina låga blodvärden gör allt värre? Blev uppringd av VC i går på vägen hem från Arlanda och jag ska får ny infusion på tisdag och nya prover. Hade egentligen ett läkarbesök då också men läkaren hade meddelat att jag hur som helst ska ha en infusion till, hon ville inte ens avvakta nya prover innan. Så läkarbesöket blir om några veckor och nya prover ska tas innan det igen.

Lovar att sammanfatta resan i ett eller flera inlägg men det får vänta.