Insåg i morse att det är fyra veckor kvar tills vi flyger till USA ihop med yngste sonen. Tiden rusar men vi har rätt bra koll på saker och ting så ingen stress ännu men den lär väl komma ju närmare vi kommer.
Att sedan flyga hem utan sonen, lämna vår lilleman där, ja DET jobbar jag med dagligen för att kunna hantera den dagen.
Får ladda med pappersnäsdukar och solbrillor.
28 juni 2017 kl. 7:29 |
Ingen tröst kanske men jag vet. När jag lämnade Tessan i Linköping för 4 års studier direkt efter gymnasiet grät jag hela vägen hem. Hade feber och frossa blev fysiskt sjuk, ändå var det bara i Linköping.
28 juni 2017 kl. 10:03 |
Nej ingen tröst men bra ändå! Har ju lämnat söner förr men detta känns mer och du förstår säkert varför.