Japp, idag ska jag skriva om klimakteriet.
Något vi alla kvinnor på jorden ska igenom och som lever i det fördolda på något sätt.
Vi kan läsa mängder om så mycket annat men just detta, nä.
Och kanske det lite beror på att det handlar om att åldras? Väldigt långt ifrån hudkrämer, serum och annat som ska få oss kvinnor att se yngre ut. Inte så snyggt och sexigt direkt.
Men det är så att ALLA kvinnor ska igenom det, tyvärr.
Och visst, det gick en kort tv-serie om det för några månader sedan och DN skrev en artikelserie men sedan? Knäpptyst. Både det som sändes i tv och skrevs i DN var bra. Serien såg T och jag ihop och hans reaktion på den var, förutom att den var bra, att det saknades vad en ev partner kan göra, det var som om kvinnan är helt ensam i detta. Och just det tycker jag präglar alla info i ämnet; man är ensam och det ska bara genomlidas.
Tog upp frågan sist jag tog cellprov men fick svaret att ”alla är så olika så det är svårt att informera”. Jaha? Men det är väl mens och graviditeter också och där finns mängder av info, till och med glossiga magasin om att vara gravid.
Googlar man hittar man lite att läsa men svårt med ren fakta.
Har, försökt, prata om det med två olika gyn-läkare men där är det mer ”hormoner ska du ha” och ingen diskussion kring det utan mer känslan att ”dumma lilla du som inte fattar hur bra det är med hormoner”. Ja, det kanske det är men jag vill ha en vettig diskussion kring för- och nackdelar, biverkningar och alternativ. Och det får jag inte. Och om nu alla är så olika kan man undra varför alla får samma slags lösning på problemet.
Varför får vi inte lära oss mer om klimakteriet? Skolan kanske inte är rätt forum, lite för långt fram i tiden för att jag nog skulle lyssnat ens, men varför inte kalla kvinnor i rätt ålder till informationsmöten? Eller en bra informativ broschyr som skickas ut och kanske en hemsida? Det är ju inte så att vården inte vet vilka som är i rätt ålder, kan man kalla alla från 40 år för mammografi kan man också ge information om klimakteriet!
Alla besvär känner vi nog de flesta igen numera; vallningar, mens som lever ett helt annat liv än vad vi gör, torr hud, torra slemhinnor och sömn som inte är vad den var.
För mig kom det i slutet av sommaren till en gräns som inte funkade längre, innan dess hade jag inte märkt så mycket. Något måste göras. Så jag började leta information och samtidigt sände då SVT sin mini-serie och mycket började klarna.
Man kan väl säga att pga felaktig och missförstådd forskning har en eller två generationer kvinnor varit livrädda för hormoner för det var samma sak som bröstcancer (det har visat sig att den forskningen gjordes på för gamla kvinnor).
Utan hormoner får man mer ålderskrämpor; värk i leder, högre risk för diabetes och lite annat.
Och att det finns mycket att vinna på att använda hormoner.
OK, jag lever nog lite fortfarande i tanken att hormoner är inte bra, mycket pga trista erfarenheter av p-piller. Men man ska inte bara tro att gamla sanningar är bra!
Så jag läser på mer och bokar tid hos en gyn-läkare. Igen.
Under tiden hittar jag också ett annat alternativ, ett naturläkemedel som funnits i 18 år och har god effekt på problem kring klimakteriet. Lyckas komma i kontakt med en professor i kvinnosjukdomar som forskat mycket i ämnet och även på den alternativa metoden. Han driver också en hemsida om alternativa metoder i ämnet.
Man kan nog säga att jag är väl påläst när jag träffar gyn-läkaren för drygt en månad sedan. Tänkte mig en diskussion kring hormoner och andra alternativ. Men nä… Det blir mer ”det här ska du ha” och när jag fråga om biverkningar som tex humörsvängningar får jag svar som ”de flesta tycker det positiva väger upp biverkningarna” och när jag frågade om den alternativa metoden så hade hon inte ens hört om det (då har det funnits ARTON ÅR…) och sa att ”testa du soja och kom tillbaka när det inte funkar”. Och så tittar hon på klockan lite då och då så jag inser att hon inte har tid med mig ens.
Kanske det är hormoner jag ska ha men först får det bli en test av alternativet! Har ju inte så mycket att förlora på det tänker jag. Har nu använt det i en månad och ska testa minst två månader tänkte jag, vissa får effekt direkt men det kan också ta lite tid.
Så har det ändrat något? Svaret blir nog nja… Tycker att vallningarna på nätterna minskat men det är nog det enda än så länge och det är inget jag kan säga bestämt att så är det för det har gått i vågor innan också. Men ger det en månad till!
Sedan får vi se. Jag tänker inte förkasta hormoner heller för jag vill inte ha det som det är nu och jag vill inte ta risken för de ålderskrämpor som kan komma om jag avstår, bara tanken på mer ledvärk gör mig faktiskt rädd för det räcker gott med all värk från fibromyalgin.
Men framför allt tror jag vi måste börja prata mer om klimakteriet, ge varandra råd och tips och det kommer öka förståelsen och kanske också ta bort lite att ”det är inget man ska prata om”.
Så ni får väldigt gärna berätta om hur ni gör och hur ni påverkas.
Det blir nog inlägg till om hur jag påverkas men detta får räcka för idag.
