Även absoluta favoriten när det gäller bakelser åkte med hem igår; chokladmoussebakelse från Lilla maräng i Järna.
För har man varit hos tandläkaren får man köpa sådana efteråt!
Och hamnar du i Järna och ska fika är det där du ska stanna och skippa allt vad folk säger om caféet i Saltå. Lilla maräng är bättre!
Igår for sonen och jag till Järna för att besöka vår tandläkare. Som vanligt gör det mer ont att betala än att bli undersökt… Plus att jag fick med en son därifrån som sluddrade rejält på grund av bedövning.
Sedan shoppade jag en fin ampel med 40% rabatt innan vi for hem.
Minns ni får glädje över att löst frågan om yngste sonens försäkringar?
Man kan väl säga att det sket sig rejält… Tydligen bygger den på att han fortsätter vara skriven här, vilket inte nämns i villkoren, och hur skulle det funka?
Han får inte arbeta och studera i USA om han inte är skriven där.
Han får inget social security-nummer, kan inte öppna bankkonto, kan inte få sin lön mm.
Och jag har svårt att se att de svenska skattemyndigheterna skulle godkänna att han var skriven här heller…
Så vi är tillbaka på ruta ett och har tappat tjugo dagar, tyvärr.
Och jo, jag är riktigt irriterad just nu.
Idag har vi, eller snarare jag, lyckats förvandla oss till familjen grillkorv…
Så här:
Yngste sonen och jag skulle baka pizza till kvällsmat, inget konstigt med det och långt från grillkorv.
Han gör degen, den jäser fint.
Jag baxar fram hans fina pizzaugn och drar igång den.
Varm sak, blir 390 grader varm.
Sedan sätter jag mig och läser lite medan pizzan jäser på och ugnen värms upp.
Tycker det luktar lite bränt, tänker det är ugnen.
Tycker det luktar väldigt bränt och vänder mig om och det bokstavligen ryker ur ugnen!
Drar ur sladden och inser att jag tydligen la instruktionsboken i ugnen sist och inte tog ut den innan jag startade den…
Man kan säga att instruktionsboken näst intill brann och fort som attan fick vi ut den och slängde ut den genom fönstret.
Väl nere på gräsmattan brann den upp och jag rusade ner och hällde vatten på den.
Så nu står fönsterna öppna här och vi luktar grillkorv.
Misstänker att det luktar mer än vi inser och det lär vi väl inse när T kommer hem för jag tror inte den lukten undgår honom.
Men pizzan blev god!
Pinterest har länge varit min stora källa till inspiration. Bra sätt att få tiden att gå om man inte har något speciellt för sig. Samla på bilder, lite som jag gjorde förr men då klippte jag ut ur tidningar och la i mappar, nu pinnar jag bara bilderna och lägger dem även nu i mappar men digitala sådana.
Men nu då… Alltså något har hänt med hur Pinterest väljer vad som ska komma i mitt flöde. Pinna jag EN bild med ett ordspråk på så bokstavligen drunknar jag i ordspråk och inte en enda inredningsbild så långt ögat når. Eller en träningsbild, samma sak där. Pinnar jag sedan några inredningsbilder så blir följde inte det samma.
Så något har helt klart hänt med Pinterest och just nu gör det att jag väljer att inte pinna bilder jag kanske egentligen vill göra det med för det är rätt irriterande när flödet plötsligt bara består av en sorts bilder.
Och jo, jag har prövat att stänga av det som kallas ”Utvald för dig-pins” men då händer det inte så mycket alls med flödet, inga nya bilder på flera dagar.
Helg igen och efter en vecka då jag inte sett T speciellt mycket så åkte han okristligt tidigt i morse mot Malmö. Begravning, inte så kul men ändå trevligt att träffa släktingar han inte sett på länge. Jag valde att avstå, dels på grund av min höft för en så lång resa i bil skulle inte gå just nu och jag måste ju bli bättre tills vi ska flyga till San Francisco, och dels för T inte ska hem efter utan spela tävling i helgen.
Istället hade yngste sonen och jag andra planer idag. Men innan vi åkte till stan för lunch hann jag med att baka matbröd, tur det för sista skivan gick åt till min frukost i morse! Sedan lunch på stan, köade på Skattemyndigheten för att fråga om sonen fyllt i rätt på sin blankett men där gav vi upp på grund av för på tok för lång kö. Vi la blanketten i deras brevlåda och hoppas att någon hör av sig om det skulle vara fel vilket det högst troligt inte är. Sedan iväg till dagen viktigaste sak: mässlingsvaccination. Tydligen har alla våra tre söner fått sina vaccinationer för tätt och då universitetet sonens ska doktorera på inte vill ha honom där om han inte just är vaccinerad rätt mot mässlingen var det bara att se till att han fick en spruta till. Och ett intyg på engelska och för säkerhets skull en stämpel också. Stämplar är alltid bra!
Nu hoppas vi bara att han inte blir sjuk av sprutan, vanligt hos små barn tydligen men just på vuxna kunde hon inte riktigt säga för de vaccinerar så sällan vuxna mot mässlingen.
Sedan inköp av lite mat så vi klarar oss i helgen. Nu ikväll skippade vi lagad mat och bakade scones istället. Jag åt mina med lemoncurd och jordgubbar. Löjligt gott!
Annars läser vi mest, sonen och jag. Jag i fysiska böcker och han på sin Kindle. Fast just nu tränar han snooker uppe på vinden, gäller ju att passa på när bordet står här hos oss och han kan spela så mycket han vill.
Så var och är fredagen hos oss!
Hittade den här bilden igår och jo, det är ju på sätt och vis helt sant.
Den svenska sommaren är helt underbar, jag njuter för fullt och livet känns lätt.
Men den är så otroligt kort och de andra si så där nio månaderna av året är allt annat än ljusa, varma och härliga. Tyvärr.
Nåja, nog om det!
Igår kom yngste sonens pass tillbaka med visum i och man kan i alla fall inte beskylla ambassaden för att jobba sakta!
Idag fyller min älskade T år, sista året med en fyra längst fram för honom. Blir inte så värst mycket firande med andra ord men å andra sidan är det väl inget han heller förväntar sig och inget någon i familjen tar på så stort allvar (förutom V och jag då). Den här veckan har vi knappt sett skymten av honom på grund av jobb och tävlingar. Idag sitter han hemma men i eftermiddag bär det av på tävling igen, i morgon bitti kör han till Skåne för en begravning och sedan golftävling hela helgen. Nåja, det går ingen nöd på mig men man halkar efter när det gäller närhet och umgänge.
Gick PW i morse, det är över en vecka sedan sist då min vänstra höft gör ont, rejält ont. Så hur gick det? Nja, även om jag gick knappt 5 kilometer istället för 7 så känns det. Vill så gärna ha rutin i detta men när det gör ont, ja det blir besvärligt.
Annars så händer väl inte så mycket här, yngste sonen och jag bockar av lite på våra listor men ingen panik direkt än. I morgon ska han ta en kompletterande spruta för mässlingen då det har visat sig att han vaccinerats för tätt och amerikanska myndigheter inte godkänner det. Så en spruta får det bli.
Ha en fin dag!
Medan yngste sonen köade och svarade på frågor på ambassaden igår satt jag i bilen utanför och läste. Och så gick jag en liten sväng längs med vattnet.
Följande noterades:
Två små barn är eventuellt ledsna och förhoppningsvis hade flaskan med alkoholhaltig dryck inget med barnet att göra.
Sedan körde en lite kul sightseeing-buss förbi, målad som en haj framtill. Jag gick vidare och hörde en båt komma farande i vattnet, vänder mig om och blir lite förvånad!
I morse ringde mitt larm vid 05.30, då hade jag redan varit vaken i cirka två minuter, och vid 06.00 for yngste sonen och jag till Stockholm.
För idag var det dags för han intervju på amerikanska ambassaden. Den senaste veckan har detta datum känts som en stor puckel vi ska över för inget visum, ingen resa…
Vi hade googlat och läst på om detta besök och den gemensamma tråden i alla dessa berättelser var ungefär att man ska vara där innan de öppnar vid 8 oavsett om man som vår son hade tid vid 10. Vara beredd på att få köa minst en timme för att få komma in till säkerhetskontrollen, ta nummerlapp för att lämna sina papper, vänta på intervju, intervjuas och sedan vara ute igen ca 20 minuter efter säkerhetskontrollen.
Och det stämde bra! Vi var vid ambassaden 07.42 och då köade redan några där och medan sonen står och vänta cirka en timme fylls kön på fort. Sedan går det snabbt när han väl är inne. Intervjun går ut på att svara på vad han studerat, vad han ska studera och hur han ska försörja sig. Sedan sa mannen i luckan att hans visum var godkänt, att passet kommer tillbaka om en vecka, 09.20 åkte vi hemåt igen, stannade för glass på vägen och vid 10.50 parkerade jag bilen här hemma.
Så skönt att detta är över och nu kan vi koncentrera oss på framtiden!
Jo jag vet, man säger tvärtom egentligen men i går kväll och nu på morgonen har skolan mittemot haft sommaravslutning. Det innebär en himla massa bilar och människor. Och eftersom de alltid har sina avslutningar utomhus blir det också en massa tal och musik.
Men nu är det klart. Så nu råder lugn tills någon gång i mitten av augusti!
Yngste sonen och jag skruttar runt här på dagarna, någon slags oro byggs sakta upp då det på måndag är dags för hans intervju på ambassaden och sedan ska de bestämma om han får visum. Utan visum ingen resa eller flytt… Ja, ni fattar nog, det är lite nervöst och pirrigt. Tydligen får han inget besked när han är där utan det ser han först när hans pass kommer tillbaka efter cirka nio dagar; antingen med eller utan visum i…
Bara att vänta helt enkelt!
Men det är fredag, solen sken nyss och jag hoppas den är tillbaka snart, V kommer hit i eftermiddag (det ska, som vanligt, fixas lite med båten) och annars inga direkta planer utan bara en lugn helg ligger framför oss.
Den grekiska hjälmen
av
Jan Mårtenson
