Dimma…

20 oktober 2017

 

e64dbcafcd9b8496fdb00dd62582a164

Vaknade till en dimmig morgon. Passar rätt bra då jag känner mig rätt dimmig också.
Sover så dåligt just nu. Vaknar av värk. Vaknar av ljud. Vaknar och fryser. Vaknar och svettas.
Det går i omgångar men nu vill jag verkligen få en natt då jag sover bra, behövs kan man väl säga.

Men det är fredag, solen kämpar för att ta sig igenom dimman och T kommer hem till lunch! Och äldste sonen kommer förbi en sväng idag!
Nu ska jag duscha och tvätta håret!
Ha en fin fredag där ute!

Annonser

Men annars är allt bra

16 oktober 2017

De flesta av oss svarar nog ofta att allt är bra när någon man känner frågar. Fast man kanske inte alls känner sig tipp topp.
Och så är det med mig med. Jag svarar att allt är bra, för på det stora hela är det nog det.
Om det inte vore för höften…

IMG_0840

Eländet började i våras, mattades av lite under augusti och jag kom igång med mina PW:s igen men nu… Det är skit rent ut sagt. Kan inte kalla det något annat.
Allt gör ont; gå, stå, sitta, böja mig och belasta med att tex bära saker. Kan inte åka bil mer än kanske max trettio minuter, kan inte ta ut mina steg så går sakta och har mer eller mindre ont konstant.

Ringer Vårdcentralen och får råd om Ipren en vecka… Får inte ens läkartid. Ringer igen och då ska jag testa Voltaren i fjorton dagar. Hjälper inte. Så i torsdags ringde jag igen, gjorde klart för sjuksköterskan att det går inte. Och hon gav mig tid hos en läkare. Var tydlig med att jag inte vill till han som talade om att slå en bok på knölen. Visserligen får jag vänta några veckor men hellre det än att träffa det stolpskottet igen.

Nu hoppas jag på röntgen, en läkare som lyssnar och få reda på vad det är. Och sedan vad som kan göras. Hela kroppen längtar efter att få träna, gå PW, bli andfådd men just nu går det inte. Inte ens på ren vilja. Allt gör bara ont.

Nästan så man gråter

14 oktober 2017

DSC_2828

Ser ni?
Fantastiska originaldörrar från 1920, i massivt trä, har sågats i två delar för att bli lättare att kasta i containern…
Man blir ledsen.
Men tre hela står nu i vår källare i alla fall.

Man måste ju passa på!

12 oktober 2017

Igår kväll, ihop med grannarna i andra flygeln, bar och släpade vi på dörrar.
För när ett av husen här i området töms och rivs ut för att det ska bli lägenheter och de ska slänga alla gamla dörrar och byta alla gamla fönster, ja då får man ju passa på!

Var där under dagen och pratade med byggledaren, inga problem, plocka vad ni behöver och jag nästan skuttade på plats! Och grät nästan när jag såg vad de gjort med alla dörrar på andra våningen… Helt enkelt sågat massiva 100 år gamla dörrar rakt av för de är så tunga att bära…

Men på första våningen fanns dörrar kvar och T och jag släpade ut tre, och jo, de väger enormt mycket. Sedan lånade vi en byggkärra, modell stor skrinda utan sidor, och drog hem dem. Tillbaka fick T dra på mig!

DSC_2817.jpg

Och på lördag ska vi såga loss karmarna till dörrarna och eventuellt ta hem en till. Vi fick låna nyckel så vi kan hämta när vi kan och senast söndag för sedan river de där nere från måndag.
Fönster ska också hämtas men det blir till våren för de ska inte bytas förrän då.

Lika fast olika

09 oktober 2017

Det var länge sedan jag stod i kön vid secondhandbutiken en lördag men i helgen lyckades jag vara klar i tid och kunde köa för att fynda.
Och det blev några småsaker och bland annat en hund till!

Så nu är de tre. Och jag kan se att de är lika men ändå så olika. Mina två första är äldre och den jag köpte i lördags är nyare. Kikar man lite hastigt kanske man inte ser skillnaden men den är påtaglig; den nyare har djupare mönster, tjockare ben, öron man ser och är överlagt mer bastant liksom. Gillar de äldre bättre för de ser mer genuint handgjorda ut, den nya är för arbetad på något sätt. Små detaljer.

IMG_0835

Sedan kan man ju le åt det ironiska att jag, som är så extremt rädd för hundar, lyckats samla på mig tre!

Också ett sätt!

05 oktober 2017

Vi har väl alla blivit smått irriterade på telefonförsäljare som ringer och ska sälja in det ena och det andra. På nått sätt lyckas de alltid ringa när man har något annat för sig också.
Numera använder jag en app som blockerar det mesta och framför allt de som inte är så himla seriösa.
Sedan kan man lösa det som vår äldste son gör:
Varje gång ett elbolag ringer och vill ha ska byta säger han ja, tack!
De sköter allt; kollar vilket datum han kan byta, avsluta det gamla, få igång det nya och han behöver inte göra något.
Så ringer ett nytt bolag och han säger ja, tack.
Nu återstår att se när de tröttnar och han hamnar på någon slags lista för personer de inte ska ringa!
Frågade honom vilket bolag han har nu och det hade han ingen aning om, det byts ju hela tiden!

Otippat!

04 oktober 2017

Det var verkligen dags! Att förnya lampan i trapphuset alltså.
För idag åkte sommarblommorna och fjärilarna väck och det blev istället bollarna igen och så bollfransar.
Vem kunde tro att man skulle gilla bollfransar igen?! Otippat!

IMG_0813 copy

Konstverk, sa grannen

02 oktober 2017

Veden anlände ju i torsdags och T staplade den i vedskjulet i helgen.
Och kan inte annat än att hålla med grannen:
– Det är ju ett konstverk, så snyggt!

IMG_0800

IMG_0804

Lite nostalgi och mycket ved

28 september 2017

Ensam hemma. T jobbar sent och jag roar mig med att läsa gamla inlägg ifrån vår första tid i huset. Då, 2012, målade jag om hallen. Var ju nästan akut för aprikos är ju ingen färg man vill se dagligen!

Nu är ju den där hallen ommålad en gång till, tröttnade på att den gick för mycket åt blått. Kanske jag så småningom tröttnar på den nya nyansen men än så länge är jag mer än nöjd!

Annars har dagen bestått av diverse mailstrul då T:s mail plötsligt la av… Men efter diverse testande och kontakt med supporten för vår domän löste jag det.

DSC_2786

Vi fick leverans av ved så nu ligger en rejäl hög på vår infart, det får T ta hand om och jag kommer på sin höjd stå och vara jobbig för jag tycker hans staplar fult! Nä, det ska jag inte! Men in i vårt fina vedskjul ska den hur som helst.

Och så ska jag nog gå på husvisning snart. För tydligen ska ett hus nära mig säljas, den före detta sjukhuskyrka. Kanske inte min stil men ändå en annorlunda byggnad!

Fem år

25 september 2017
DSC_1063

En ljummen kväll på sensommaren i Bryssel.

Japp, idag är det fem år sedan vi flyttade hem till Sverige. Eller det började väl redan i fredags för man flyttar ju inte från Bryssel till Sverige på en dag. Men idag var jag och yngste sonen på banken och skrev på papper så huset helt var vårt. Sedan hade vi picknick i ett tomt hus.

Ni vet att jag saknat Bryssel något enormt, nästan plågsamt mycket och det har känts både i kropp och själ. Men jag vet att det aldrig blir Bryssel igen, i alla fall inte med den arbetsgivare T har för de har nu flyttat huvudkontoret till Göteborg, och på något sätt blev det lättare att hantera min saknad när jag visste att det kommer inte bli jag och Bryssel igen.

Sedan var det kanske inte planen att vara kvar här i Strängnäs fortfarande men man kan så lite planera sitt liv, så mycket bara händer och ja, vi är ju kvar! Även om det varit nära med andra platser si så där fyra gånger.

Och vi trivs, tro inget annat, man vänjer sig vid det liv man lever där man lever det. Och man vänjer sig också vid skamliga priser på melon tydligen! För i torsdags betalade jag tydligen över 38 kr för EN!

Och man vänjer sig vid ensamhet också. För efter fem år är vännerna få här, tyvärr. Annika blev lite brydd över mina tankar om detta och skrev om det förra veckan och jag inser att det är svårt för alla tydligen. Och det är nog de fina vänner jag hade under åren i Bryssel jag saknar mest, men av de cirka tio jag hade bor bara två kvar numera. Men så är det som expat, man flyttar vidare och en del vänner har man bara tre till fyra år sedan får någon annan vara deras vän. Fast ensam känner jag mig ju inte hela tiden, jag är rätt introvert och trivs med mig själv men det hade varit kul att lite mer kunna välja när jag vill vara ensam. Har berört ämnet förr och fått tips om kurser, volontärjobb mm men jag söker ju egentligen inte vem som helst utan någon som ger mig mycket tillbaka. Men det finns några som jag ibland träffar och det är vad det är. Kanske jag är kräsen men som Annika skrev ”varför ska man nöja sig med ”second best” då kan man faktiskt lika gärna vara utan”.
Nog om det!

Livet är bra, vi trivs, våra söner mår bra och trivs och det är ju kanske det som är viktigast!
Nu ska jag ta tag i en vanlig måndag och inte bli mer sentimental!