Fyll i!

Minns ni Mina-vänner-böckerna man fyllde i när man var liten?
Ska vi köra en hemma-hos-version för reflektion?
12 snabba frågor. Svara gärna i kommentarsfältet.
Klipp och klistra texten (markera + ctrl c + ctrl v) och fyll i de tomma raderna så kortfattat du kan.
Jag börjar!

1. Min favoritplats hemma är……………..
2. Min käraste ägodel är……………..
3. Jag samlar på……………..
4. Det första jag gör när jag kommer hem är………..
5. Min älsklingsfärg är ……………….
6. Det här skulle jag lämna kvar om allt brann ner………….
7. När ingen är hemma brukar jag………….
8. Mitt bästa loppisfynd är……………..
9. Det här vardagsljudet gör mig lycklig…………..
10. Den som hälsar på hos mig får inte………..
11. Jag fantiserar om att………….
12. Mitt lyckligaste minne från mitt nuvarande hem………….

PS Har snott den rakt av från Trendenser, hoppas Frida tycker det var OK.

April och promenad med avstånd

Onsdag och första april. Hoppas folk har vett att inte driva med Corona så det går över styr…
Senaste veckan i punktform!

Torra händer
Alltså… allt detta tvättande gör ju inte underverk på huden på händerna direkt. Går åt en hel del handkräm här hemma. Vi använder oss av två olika från Weleda: Skin food och Sea Buckthorn. Den första är rejält fet och den andra går superlätt in i huden men båda riktigt bra.
Och så går det åt en hel del tvål, fick fylla på igen.

Mer kräm
Har sedan några år en favorit bland fotkrämer! Lite svår att hitta i Sverige men jag lyckades denna gången, förra gången fick en kompis i Tyskland vara mellanhand.
Man märker resultat direkt!

Mindre
Det här med att hela tiden skrota runt hemma ger mindre tvätt. Vi två skitar inte ner så mycket kläder normalt heller men nu börjar det bli löjligt lite!

Kanske tur i oturen?
Tänkte i helgen på hur deprimerande det skulle varit om detta viruset slagit till i oktober… Tänk att genomlida allt detta under årets mörkaste och gråaste tid? Nu är det i alla fall ljusare, mer sol och våren är på G.

Går inte
Ni vet ju att jag läser mycket men nu… det går inte. Jag börjar men tappar koncentrationen snabbt. För mycket annat som snurrar i skallen helt enkelt. Och så svårt att koppla bort.

Igen…
Ni minns säkert mellansonens axel? Den han opererade i april 2018. Hans andra axel, som han valde att inte operera direkt efter den andra, är ju också skadad pga att den hoppat ur led och i helgen så hände det för tredje gången. Han avstyrde en misshandel och blev tacklad in i en dörrkarm. Den andra killen fick åka polisbil iförd handbojor.
Så igår var sonen och jag i Stockholm (en för övrigt väldigt tom stad) och besökte den läkare som gjorde OP sist. Högst troligt blir det OP inom någon vecka. Och ja, de opererar fortfarande på den kliniken.
Inte kul men han inser att han måste göra det förr eller senare och nu är kanske ändå en bra tidpunkt då han ändå är permitterad på halvtid och kan vara lagad och redo för arbete till slutet på juli.

Med distans
Igår kväll träffade jag bästa fd hyresgästen C och vi tog en sakta promenad med avstånd mellan oss. Hon är pga jobb fast här i veckorna och åker bara hem till Stockholm på helgerna och vem vet hur länge det funkar; blir hon sjuk stannar hon här och blir maken i Stockholm sjuk stannar hon också här. Hennes arbetsuppgifter inom kommunen har ändrats och hon koordinerar just nu personalen inom äldreomsorgen så det finns folk överallt hela tiden och jagar ersättare vid sjukdom.
Och denna promenad med samtal behövde vi båda. Prata av sig lite.

Dags att fixa lunch till T och mig, han är i verkstaden och grejar med båtsaker.
Hoppas ni har det bra, mår bra och får dagarna att gå utan allt för mycket oro för framtiden, vilket jag vet är svårt att inte ha.

Avslutar med bild från promenadstråket nere vid Mälaren, någon av de som röjde sly i vinter var kreativ!

Vi sticker ut

Vi i Sverige har väl insett att våra myndigheter inte riktigt gör som i många andra länder; Sverige har inte satt alla i karantän hemma. Än.
Och i helgen så har jag sms:at med flera vänner i Europa och USA och börjar inse att många tycker svenska myndigheter är knäppa, att de inte fattar allvaret och varför stänger vi inte ner? Och varför är alla skolor öppna?

Måste säga att jag har STORT förtroende för hur det sköts här. Tydliga budskap. Och de förmedlas av Folkhälsomyndigheten baserat på vad deras epidemiologer (skitkrångligt ord) ger för råd. Allt baserat på deras kompetens, fakta från andra länder och var vi i Sverige just nu befinner oss i detta utbrott. Platta till kurvan är ett nytt begrepp vi alla nu vet vad det betyder. Och social distansering. Syrran och jag kom fram till att det är plupparna som räknas.

Och det är verkligen inte så att vi i Sverige lever precis som vanligt, nej! De som kan jobbar hemma, gymnasie- och högskolor samt universitet bedriver undervisning online. Folk håller avstånd i butiker, restauranger har glesare mellan borden och endast bordsservering är tillåtet. Biografer, konserter, utställningar och massa andra publika lokaler är stängda. Mat körs hem till de som inte kan handla och många restauranger har numera take away fast de inte haft det förr. Man är hemma så mycket det går, åker och handlar ibland och sedan hem igen. Ute kan man ju vara och det är nog många fler som är just ute mer varje dag.
Visst, våra gränser är inte stängda men det gör nog varken till eller från när alla runt oss stängt. Det är nog ändå få som skulle tänka tanken att nu drar vi till Tyskland eller något annat land. Och jo, Åre har hamnat i skottgluggen. Lite för mycket after-ski där men det är över nu, hoppas jag. Men att åka skidor i sig smittar ju inte men att Stockholmare, som är de som har flest smittade, åker dit tycker jag inte är ok och påsken lär bli en stötesten framöver…

Och att vår regering håller sams väldigt bra. Det är ju ingen majoritetsregering men nu sluter de upp över partigränserna och får det som ska göras gjort. Många bra ekonomiska lösningar för företag, sedan går det inte rädda alla men stora summor sätts av att rädda det som går.
Vissa andra länder har ledare som känns som en mardröm just nu… total förnekelse och det är skrämmande.

Men vem som gör rätt och vem som gör fel lär vi inte kunna svara på förrän allt är över och vem vet när det blir?
Vi kan nog alla hålla med om att vi saknar det vanliga livet, det som ibland kändes trist och grått framstår nu som rena himmelriket.
Och forskare kan plötsligt mäta vad tex flyg har för effekt på miljön, vi får säkert se vad det leder till också.
Tycker synd om de unga, de som vars drömmar nu slås sönder. Tänk om det varit denna våren som vår yngste son fått sin doktorand-plats i USA? Då hade det inte blivit av och det sitter säkert många i den sitsen nu. Många vars liv plötsligt inte blir vad de tänkte och det gäller ju oss alla, vi drabbas alla på något vis.

En sak som jag gillar mitt i allt elände är all den kreativitet som detta driver! Nya lösningar och en stor hjälpsamhet. Det är fint att se!

Så vi stannar hemma, vi håller kontakt via sociala medier och vi tvättar händerna.

31

Idag har T och jag bröllopsdag!
31 år! Vi reflekterade över att det inte gör så mycket att vi håller oss hemma även idag, vi är inte de som firar sånt här så mycket. Och jag förväntar mig inga blommor i år.

Av alla bröllopsdagar vi haft är nog ändå denna som vi kanske kommer att komma ihåg mest:
”- Det var det året vi firade 31 år och världen stannade på grund av virus.”

Bilden är från New York 2015. Ni vet på den tiden när man reste och kanske också inte ens tänkte på att det var dåligt för miljön. Numera tänker vi på miljön men kan inte resa alls. Saknar det som vi för några veckor sedan kallade normalt.

Nåja, det blir nog en fin dag av denna dag med! Det är ju också Våffeldagen så det tänkte vi ha till lunch idag! För att fira lite!

Veckans lista

Givetvis tänker jag fortsätta med en lista i veckan, det kan inget virus ändra på så länge jag är frisk.

Overkligt
Det gick så fort. Från vanligt liv till ett väldigt ovanligt liv. När vi den 10 mars satt med bästa fd hyresgästen C och åt mat innan vi skulle se No more fucks to give sa vi att undra om detta är sista gången på länge som vi sitter så här? Och jo, så blev det…

Bara en
Japp, från idag är det bara en i den här familjen som jobbar som vanligt: yngste sonen i USA. För nu är även mellansonen permitterad. Dock inte på heltid utan han jobbar två halvdagar och en heldag i veckan. Han tycker det är skön att det blev lite jobb till skillnad från sin far och äldre bror.

Kreativitet
Älskar att dessa tider driver kreativitet! Restauranger som vanligtvis inte har take away börjar med sånt även om de också kämpar för att överleva. I Italien sitter det minst en sömmerska som syr munskydd! Stella som läser bloggen och ofta kommenterar berättade det i ett mail. Folk som gör pyssel till barn att ladda hem. Barn har gympa via videolänk med lärare. Listan kan göras lång och jag gillar det!

Sömnen
Rena rama katastrofen just nu. Och nej, inte pga oro utan för att jag har så ont i höften om natten. I natt sov jag max 4 timmar. La mig en stund på eftermiddagen och precis när jag somnat tyckte en skolelev, som stod nedanför vårt sovrum, att han skulle skrika saker till kompisar… Så det blev inga 60 minuter sömn utan 20. Max.

Ren och fin
Förra helgen städade vi bilarna och idag har T varit iväg och tvättat min. Den ska lämna till verkstaden på torsdag för att få skadad lagad. När jag bokade tiden valde jag detta datum för att T skulle vara på träningsläger och jag kunde ha hans bil men det spelar ju ingen roll nu för vi är båda hemma och behöver verkligen inte båda bilarna samtidigt.

Dags att börja med middagen staxt. T är i verkstaden och fixar med saker till båten.
Ha en fin kväll och försök hitta positiva saker varje dag!

Nya tider, nya rutiner

Så var det då första dagen på T:s permittering. Detta känns konstigt för oss båda; jag ska ha honom hemma här dagligen och han ska inte till jobbet. Han får inte jobba, så inget sittande vid datorn inne på vårt kontor. Morgonen har gått till att fixa grupper i Whatsapp så de kan hålla privata kontakter igång, troligtvis väldigt viktigt för folks välmående! Och nu är T nere i verkstaden och grejar med toppen till båtmotorn. Vi tänkte ta den här tiden av ledighet till att fixa sånt som släpat efter.

Vi har också bestämt oss för att lägga planerna för tak och vind på hyllan ett tag. Två anledningar: vi får verkligen inte igenom det vi vill pga att huset är kulturminnesmärkt och måste tänka om. Och så som ekonomin i världen, och privat sparande, ser ut nu vill vi avvakta och inte spendera. Dock kommer vi nog hyra in en skylift i sommar och byta stuprör och hängrännor. De ser numera mest ut som såll…

En annan sak vi funderat på helgen:
Varför vet vi ingen som är smittad? Det skrivs om x antal smittade, x antal döda, mörkertal för att Sverige inte testar alla och så vidare.
Men ingen vi känner sitter hemma i karantän.
Är det så att vi verkligen inte känner någon smittad eller vågar folk inte berätta? Man blir ju i princip fast hemma då och mycket i livet blir krångligt. Svårt att veta.

Har i helgen haft kontakt med vänner vis sms och mail, både i Sverige och utomlands och alla mår bra, kämpar på med livet och anpassar sig efter gällande regler där just de bor. Vi pratade med sonen i USA i går och han har haft spring break veckan som gått. Mesta tiden har gått till att förbereda inför denna veckan då all undervisning blir online. Inte så stor skillnad för honom då halva den klassen han undervisar i sitter i Portland och han redan kör undervisningen online. Men för många andra lärare är det desto större utmaning så i veckan som gått har han haft flera föreläsningar och lärt ut hur de ska göra. Stor omställning för många och sonen hoppas nu bara att alla system ska klara detta.

Utanför stojar skolbarnen som vanligt, de har rast just nu, bilar kör förbi och om jag bara kopplar bort alla tankar på Corona så känns allt precis som vanligt.
Men det är det ju inte.

Var rädda om varandra, håll avstånd och tvätta händerna.

Som ett svart moln

Skrev ju igår om den overklighetskänsla som finns just nu.
Tyvärr blev den inte mindre i morse när T fick beskedet att alla på företaget från måndag är permitterade i sex veckor. Och därmed vår äldste son också.
Känns som solen gick ner och svarta moln ovanför mitt huvud.

Stora rubriker i tidningen då det ju är ett av Sveriges största företag och det berör massor av folk.
Just nu sitter han i mängder av telefonmöten och lär göra det hela helgen för från måndag morgon får de inte ens öppna sin mail, totalförbud på att jobba, så innan dess är det mycket som måste lösas och många är, så klart, oroliga.

Så när det borde vara en skön känsla i kroppen för att det är fredag så är det istället mest oro.
Men önskar er en fin helg och glöm inte att tvätta händerna och hålla avstånd.

Overkligt

Alla nyheter är fulla av artiklar om virus, börsras, stängda länder och så vidare.
Ställer mig och tittar ut, solen skiner, fåglar kvittrar och allt ser ut som vanligt och samtidigt är inget som vanligt.

En overklig känsla. Påminner mycket om den gången jag hamnade mitt i ett väpnat rån på Maxi i Södertälje. När vi väl kunde åka hem var det med en extrem overklighetskänsla och jag förundrades över att alla andras liv bara pågick när mitt nyss vändes upp å ner.

Var inne i stan idag, hämtade ett paket i en butik i vår lilla galleria. Folk jobbar, håller avstånd, gör sina ärenden och även om det var mindre folk ute så pågår ändå livet. Och så kommer jag hem och översköljs av alla dessa nyheter om viruset.

Har bestämt mig för att försöka att inte läsa allt och istället fokusera på positiva saker.
Att folk i städer i Europa igår kl 20.00 applåderade för sjukhuspersonal.
Att en matbutik i stan kör hem mat till äldre.
Att solen värmde idag.
Att jag kan krama min man flera gånger under dagen då han ju jobbar hemma nu.

Det finns många fina saker att se om vi bara tar oss igenom nyhetsbruset med elände.
Vi måste fokusera på det och ta detta dag för dag.
Tillsammans klarar vi detta!

Ljusglimtar!

Jag tror de flesta, liksom jag, tänker på virus och dess konsekvenser mest hela tiden.
Det berör oss alla på något sätt. I matbutikerna är det tomt på bla knäckebröd, pasta, ris, konserver och en hel del till. Var på Willys i går och fick ta mig dit även idag för att få ihop det jag behövde. Sedan kan man fundera på varför vi hamstrar… Det är INTE så att maten håller på att ta slut, visst vissa saker finns inte pga av att de inte kan transporteras till Sverige så fort nu, men på det stora hela så fylls det mesta på varje dag.
Bilderna är från Willys igår, till vänster, och idag, till höger. Och ni ser ju! Massor av morötter idag!

Men nu till dagens ämne: Ljusglimtar!
För jag känner att jag behöver just sådana i detta annars virus-proppfulla nyhetsflöde.

Körde förbi kontoret för vårt energibolag. Där kan man vanligtvis hämta de olika påsar som vi använder för det som heter färgsortering, dvs för våra sopor. Nu stod det en liten vagn utanför med lådor innehållande påsarna så man skulle slippa gå in och komma nära deras personal. Smart!

Vår lokala hälsokost butik erbjuder hemkörning inom stan! Också smart!

På T:s jobb har de från idag 15 minuter möte varje dag via Skype istället för fikarast, för man behöver ju sånt när man är fast hemma också. Smart!
Idag skickade de bilder till varandra med utsikten från sin arbetsplats och T visade bild på bakelse och det hade tydligen inte alla till sitt kaffe!

Finns säkert massor av sånt här så berätta gärna!

Söta saker och totalt mörker

Finns det någon som INTE tänker på virus stora delar av sin dag just nu? Tror inte det, tyvärr.
Men här hos mig blir det i alla fall en lista! Dock inte riktigt fri från virus…

Söt
Mitt i allt elände kanske en söt kissekatt kan får er att le? Detta är Kyros som ska flytta hem till äldste sonen, hans flickvän och Athena och Sasori om sex veckor.
Japp, det blir alltså en tredje katt och jag börjar inse att de är på väg att bli en familj med många katter!

Lokalt stöd
Allt detta med Corona och att väldens ekonomi just nu är på väg nedåt i ett rasande tempo slår hårt mot många. Och kanske mer än vi anar. Här i stan är två asiatiska restauranger stängda sedan förra veckan, oklart varför men skulle inte ett smack förvåna mig om folk undviker att äta där just för att det jobbar asiater där… Som om de skulle vara mer smittade än andra. Helknäppt men verkar vara så på fler ställen. Såg tex i helgen bilder från matbutiker där det var slut på alla frusna grönsaker utom Kinamix. Tror folk på fullt allvar att de grönsakerna kommer från Kina?
Nä, jag uppmanar er till att stödja lokala butiker och restauranger nu, risken är stor att många går under annars. Och vill du inte äta på restaurang kanske du kan hämta mat? Eller köpa ett presentkort som du använder senare och som ger inkomst nu till det företaget? Många bäckar små!

Goda!
Och på tal om mat! Vi äter ju inte potatis här hos oss; jag gillar det inte och T tål inget som innehåller potatis. Så när jag såg dessa rotfruktsstrips på Willys tänkte jag att det måste vi ju testa! Supergoda! Jag saltade och pepprade innan de åkte in i ugnen och strödde också Grana pandano-ost över. Och T, som saknar strips i bland, var helt lyrisk efteråt!
Dessa kommer vi köpa igen helt klart!

Mörker
Nu ett helt annat mörker än världsläget! I åtta år har jag haft mörkläggningstyg till vårt sovrumsfönster liggande, köpte det samtidigt som jag köpte gardintyger vi har där. Men sedan har det blivit liggande. Men i helgen så sydde jag gardin av det, fick hjälp av T med att fixa det på plats för den typen av tyg är väldigt tungt.
Och bra blev det! Visserligen har vi mörkläggningsrullgardin men det slinker ju in ljus runt om men nu! Becksvart!

Stopp
I fredags städade äldste sonen deras badrum och inser att det är stopp i golvbrunnen i duschen. Kul att ägna sig åt sånt en fredags kväll men med husmorsknep, dvs salt, bikarbonat, ättikssprit och hett vatten löstes det värsta upp och sugkoppen tog det sista.

Nu ska jag sätta mig i soffan, njuta av solen som lyser in och läsa lite innan det blir dags för att börja med middag och förbereda morgondagens luncher.
Ha en fin dag och försök hitta positiva saker istället för att grotta ner er i virus-snack för mycket.