Så är vi hemma igen!
Malmö var mysigt och T spelade så pass bra i SM att han blev fyra! Inte dåligt!
Och så var vi hemma hos min syster som bor mellan Malmö och Lund. Man kan väl säga att varken syrran eller jag är så bra på att ses och det var TRE (!!!) år sedan sist!
Men vi hade trevligt, skrattade, pratade och åt gott.
Skickade bilden nedan till sönerna och äldste sonens kommentar:
– Antingen har din syster krympt eller barnen växt!
I tisdags åkte T till Skåne för årets SM-vecka på touren. Så ensam igen.
Och det kände jag inte för då han ju nyss kom hem från två veckor i Tyskland så i morse satte jag mig på ett tåg till Malmö. Hotell bokat i Malmö för jag var inte så sugen på att dela boende med en hel hög män i 50-års åldern!
När man åker söderut från Strängnäs kan man åka lite saktare tåg via Eskilstuna, Flen och byte till sista tåget i Norrköping. Eller åka till Södertälje och direkt på x2000 till Malmö. Det första tar ca 40 minuter längre men det andra innebär väntan i Södertälje men alltså ändå snabbare. Så jag ringde en kompis i Södertälje och frågade om hon ville komma till stationen och prata bort en timme och det ville hon! Så en timme trist väntan gick fort med trevligt sällskap.
Sedan susade jag söderut ihop med mängder av hojtande barn och riktigt skönt att ha brusreducerande hörlurar!
Fick ett boktips av mannen som satt bredvid mig.
Och väl i Malmö väntade T med bilen utanför stationen och vi checkade in och gick sedan till den restaurang som vi brukade äta på när vi körde från Bryssel till Sverige när vi bodde i Bryssel. Sedan strosade vi en sväng i ett sommarljummet Malmö och nu slöar vi på rummet.
Vart tog sommaren vägen? Den senaste veckan har det absolut inte känts som juli i alla fall och vi har haft så kallt som ner mot 5-7 grader på nätterna och inte ens över 20 på dagarna utan ner mot 11… Fryser nästan mer än på vintern inomhus också så idag höjde jag värmen inne för det funkar inte att gå runt och vara iskall hela dagarna trots raggsockor.
Hur som helst så bjöd lördagen på ett tillfälligt skifte i väder! Sol, blå himmel och nästan ingen vind. Så vi packade lunchkorg och åkte ut med båten några timmar. Låg och guppade i en vik, spanande små tunna moln som sakta gled förbi och hann precis hem innan regnet kom. Och vi hamnade i broöppning!
Och nej, vi behöver inte vänta på broöppning egentligen för vår båt går under bron som tur är. Vi råkade bara passera just när det var öppning och den började stängas medan vi passerade.
Bor du vid vatten?
Jag gör ju det numera, tänkte först skriva för första gången men det är inte riktigt sant.
Är uppvuxen utanför Jönköping men minns aldrig att Vättern var en del av det vardagliga livet, kanske lite mer under gymnasietiden i Jönköping men då mer att ”när det blåser kommer det hela vägen från Askersund”. Har också bott i ett litet samhälle med en liten sjö och i ett något större, Hovmantorp (japp, där Charlotte Perrelli växte upp och jo, jag har jobbat för hennes föräldrar), med en lite större sjö. Där badade barnen så gott som hela tiden under sommaren.
Men det är först sedan vi flyttade hit som vatten runt mig blivit en så stor del av mitt liv. Tidigare inget jag saknat eller önskat men nu! Visst skulle jag kunna bo utan vatten nära men finns det vill jag ha det!
Och ännu mer nu sedan vi fastnat för det här med båt. Ut på sjön och inget stör, det är bara vi två, kluckande vatten och mys!
Sedan är det ju mindre kluckande under vintern och mer knakande i tjock is!
Sjöar och vatten är så olika under året; glittrar i sommarsolen, dimman som ligger tjock på höst och vår och isen på vintern som kan ge illusionen av att det är ett öppet fält istället för vatten.
Men antar att vi alla är olika och alla kan ju inte bo vid vattnet heller. Eller vill inte.
Hur är det med dig? Saknar du vatten runt dig? Vill du ha det? Eller spelar det ingen roll?
Torsdag redan och jag är bara glad att veckan går fort, är nämligen ensam sedan i måndags eftermiddag fram till väldigt sent nästa torsdag. T är i Tyskland och jobbar och blir alltså kvar över helgen.
I tisdags tog jag tåget till Stockholm för ett läkarbesök och för att ha gott om tid både innan och efter var jag där redan en timme innan och hade drygt två timmar att slå ihjäl innan tåget gick hem. Lite bökigt nu när den sk Getingmidjan byggs om, man får åka tåg till Flemingsberg och där byta till pendeltåget och så omvänt hem. Och jo, det tar längre tid. Men eloge till SJ som verkligen skyltat bra på svenska och engelska, mängder av tågvärdar som hjälpte till och utrop på svenska och engelska.
På tunnelbanan till St Görans sjukhus överhörde jag ett samtal mellan två tjejer med iranskt eller irakisk påbrå. Deras tankar om framtiden. De var fria att umgås med vem de ville men förväntades gifta sig med den deras föräldrar valde. Och det gjorde att de kände att det var lönlöst att umgås med svenska killar. Att deras bröder hade så mycket mer frihet och att deras föräldrar hela tiden hittade fel på de som inte hade samma bakgrund som dem som de ville umgås med. De ville plugga vidare men visste att så fort de gift sig förväntades de vara hemma. Beklämmande att dessa unga tjejer, som helt klart var födda i Sverige, är så begränsade även här.
En annan sak som jag noterade i Stockholm var de där elsparkcyklarna som tydligen ställer till det i många storstäder (när vi var i Bryssel stod de parkerade både här och där och oftast mycket olämpligt). Men här då! Tydligen är Stockholmarna bättre på detta för visst fanns de lite överallt men alltid parkerade vid kanten och aldrig i vägen!
Så var det dags att åka hemåt igen. Konstaterade att pendeltågen i Stockholm är betydligt tystare än de i Bryssel. Att SJ tagit till en lite udda lösning på sittplats med bord och att 1 juli införs nya regler i Sverige ang rökning på offentliga platser och då även på perronger. Och att Flemingsberg station är rätt trist att stå och vänta på men man kan ju alltid prata med någon t telefon så går tiden fortare.
Ni vet ju att jag rätt ofta besöker second hand-butiker och loppisar.
Det finns vissa saker som alltid finns där: hamsterburar, tennisrack och gamla resväskor.
Minns den här sorten? Från den tiden när man inte ens hade kommit på att det skulle vara hjul på dem. Fasen vad man fick bära!
När vi var i Bryssel i slutet av april såg jag två olika tjejer som hade den här gamla modellen som handbagage.
Aldrig i livet att jag skulle gå tillbaka till den typen av väska; tunga och inga hjul.
Nej tack!
Idag är vi bortskämda med de stående väskorna med fyra hjul som man kan köra runt stående upp på flygplatsen, så himla mycket enklare!
Så saknar du dem?
Jag gör det inte!
I söndags kom äldste sonen och hans flickvän förbi på vägen hem från Stockholm. Och katterna! Vi har ju inte träffat de små lurviga sakerna innan och de är verkligen två små personligheter. Och det var betydligt mindre av sonen än sist, han har sedan nyår tränat och lagt om kosten och gått från 105 kilo till 83! Lägg sedan till att han är straxt under två meter lång!
Sasori, den minste som är ca 6 månader, är en kaxig liten kille som nog tror han är större än han är. Orädd och kanske lite dumdristig! Han mopsade upp sig rejält när grannens stora katt kom förbi, troligtvis helt övertygad om att han var starkast! Han hade inte haft en chans mot en erfaren utekatt!
Och Athena, några månader äldre, lite lugnare, lite lat och hon jagade mest flugor och humlor medans kopplet trasslade in sig överallt.
Under tiden de var här så byggdes deras myggfönster klart. T och jag hade förberett det mesta; målat virket, sågat till alla bitar och klurat ut hur de skulle byggas. En inte helt lätt sak att reda ut; fönster som går utåt, rullgardiner som är ivägen och sprillans nya fönster som man ju inte vill borra i karmarna på. Men vi löste det!
Istället för vanligt myggnät tog vi istället mellansonens rullgardiner från hans gamla lägenhet, sådana som reducerar solens värme med upp till 40%. Så förhoppningsvis ska både katter och människor svettas mindre i deras vindslägenhet utan balkong. Största anledningen är dock att kunna ha alla fönster öppna utan att katterna ska hoppa från tredje våningen!
När alla fyra ramarna var klara inser vi att de inte går in i deras bil, så bara att baxa in dem i vår och så byter vi bil ett tag. Väl hemma monterades två direkt och de passade perfekt!
Igår svämmade alla sociala medier över av sill-luncher, hår med kransar, midsommarstänger och ljus kväll.
Vi jobbade på hårt på förmiddagen för att få några sista saker klara med båten och lasta in dynor, ankare och allt annat som behövs när man ska åka båt.
Sedan rullade vi in till stan, över bron och till macken. Tanka båtar är näst intill smärtsamt då vår tank rymmer cirka 120 liter…
Sedan ner till vattnet för att lägga i henne! Här i stan finns en riktigt fin iläggningsplats; bred, bryggor på båda sidor och asfalt ända ner till vattnet.
När jag skulle gå ut på den ena bryggan för att med hjälp av rep kunna ha lite koll på båten inser jag att några tydligen tyckte det var helt OK att lägga en stor plastskylt över en eldningstunna och sedan gå därifrån innan elden slocknat. Det slog upp lågor från skylten som ramlar ner på backen och efter jag tog bilden blev lågorna snabbt en meter höga! Sån tur att vi kom dit och att vi hade hink i båten. Vi släkte elden i gräset och lät det brinna i tunna och medan vi var där brann det klart och sedan öste jag mycket vatten över allt igen.
Efter detta och lite annat strul kom båten till slut i vattnet. Och vi gjorde klart för att åka rakt över sjön och till vår bryggplats. Nåja, så blev det inte riktigt… Motorn gick varm och det bolmade plötsligt rök där också. T inser snabbt att kylningen inte gick igång (motorn suger in sjövatten och kyls på så sätt). Så bara att dra fram verktyg, felsöka och hitta felet. Tog väl en extra timme och sedan susade vi över sjön!
Gick smidigt att lägga till, var ju första gången med den här båten och den är större än sonens. Sedan hämtade vi min bil, åkte till iläggningsplatsen där jag lämnade T som körde hem bilen med släpet och jag körde hem i min bil.
Sedan packade vi kylväskan med god mat och gick ner till båten. Åkte någon halvtimme till en ö vi varit vid tidigare. Med västlig vind visste vi att en vik där borde ha lä. Där låg vi och guppade, åt mat, spelade Yatzy och T fixade med lite småsaker medan jag läste.
Medan vi låg där kom ett annat par och la sig en bit bort. Och sedan kom en båt med sju killar i tonåren (utan flytvästar) och en vattenskoter med en kille och tjej (med flytvästar). Dessa ungdomar la till och tog noll hänsyn till att vi andra låg där; skrek och spelade hög musik och de var allt annat än nyktra… Så vi plockade ihop våra saker och åkte hem. Visst sjön är för alla men hänsyn till andra kan man ju ändå ta!
Väl hemma så skulle jag graciöst hoppa iland med repet för att dra båten på plats. Snubblade och föll handlöst rakt in i bryggan. Slog knät så blodet rann och trodde först att fingrarna var brutna men det gick över fort och känns inget idag. Knät gjorde rejält ont i hela kvällen och känns idag, lär få en sårskorpa och blåmärken ett tag framöver. Mest glad att fingrarna klarade sig!
Avslutar med en lite annorlunda midsommarstång! Det är konstnären som bor permanent i en stor båt vid vår bryggplats som varit kreativ.
Idag fyller mannen i mitt liv år.
Mitt livs kärlek, min bästa vän och han jag vill bli gammal ihop med.
Grattis älskling!
Att jag inte är betrodd med knivar vet alla i min familj och det har gått mer illa ibland…
Så varje gång jag ska dela på en avocado ryser jag lite men det gick bra idag!
Dags för kvällsmat, ensam i helgen så fredagsmys på egen hand.
Önskar er en fin helg och ta det lugnt med knivarna ;-)
