Och vi gick på marknad

24 juni 2018

I morse for vi till Moscow. Nåja, kanske inte så lång resa som det kan låta som utan bara cirka tio minuter med bil från Pullman, för det finns ett Moscow i Idaho också.
Varje lördag från maj till oktober är det Farmer’s market och yngste sonens vän E tipsade om detta och vi mötte upp henne där. Och när vi strosat runt där en stund blev det brunch på ett trevligt ställe där vi var även i augusti förra året.

Har haft en hel del värk idag så när vi kom hem igen la jag mig att sova en timme, T åkte och spelade golf men en man han träffade här förra året och när jag vaknade kändes det lite bättre. Så sonen och jag åkte till Safeway för han behövde handla lite mat och passade på att köpa skrymmande och tunga saker när han slapp cykla med sina inköp.

Nu i kväll har jag packat lite för det är vår sista kväll här i Pullman och i morgon ska vi åka till Seattle innan vi flyger hem på tisdag.
Det känns i hjärtat att vi ska åka i morgon och inte veta när vi träffar sonen igen. Men han har det bra här, han trivs och har vänner kring sig som bryr sig om honom.
Tror inte jag kommer gråta som jag gjorde förra året men vi får se.

Annonser

Bättre

23 juni 2018

DSC_3499

DSC_3506

Jodå, vaknade och kände att värken gett sig av! Lite seg och trött i kroppen, svårt att beskriva känslan men alltid samma sak efter dagar med värk, det blir liksom någon slags trötthet i kroppen. Vi gick PW i morse och T höll mig i handen i backarna och liksom drog mig uppåt för där fanns inte orken alls.

Nu i kväll har vi varit i grannstaden Moscow, Idaho, och träffat en vän till vår son och spelat biljard och sedan blev det mexikansk mat.

Väldigt långt ifrån midsommarfirande men sånt har vi ju ändå aldrig sysslat med så inget vi saknat idag.
Straxt dags att sova och i morgon ska vi på marknad.

Om man kunde välja dag

22 juni 2018

Idag har varit en bra dag men tyvärr slog värken i min kropp till runt lunch och det är ju som det är men jag önskar att det gick att välja tillfällen. Men det går ju inte.
Hur som helst så började vi dagen med frukost ihop, yngste sonen lärde T att pochera ägg och när sonen gick till jobbet gick T och jag en PW. Pullman är en stad som ligger runt flera kullar så det blev en hel del uppför och nedför! Och från kullarna är det fin utsikt över området.

DSC_1079

DSC_1080

Och när sonen kom tillbaka vid halv två åt vi sallad i hans lägenhet. Nu ikväll blev det pizza på ett mysigt ställe som heter Porch light. T och jag gillar att samtala med sonen, det ger så mycket tillbaka och det känns att han trivs här!

 

Straxt dags att sova och jag hoppas min kropp slutat göra ont när jag vaknar i morgon!
Så bestämmer vi att det blir!

Idaho & Washington

21 juni 2018

I morse lämnade vi Missoula och åkte mot Idaho. Och den uppmärksamme ser att jag nu också uppdaterat förra inlägget med bilder.
Naturen har idag totalt bytt skepnad och det karga landskapet har ersatts av skog. I mängder! Vi korsade Idaho där staten är som smalast men innan vi lämnade den så stannade vi i staden Wallace, en stad med en silvergruva och spännande historia. När I90 (motorvägen) skulle byggas genom dalen så ville myndigheterna att staden skulle bort så vägen kunde byggas men kvinnorna i stan (männen jobbade i gruvan och hade väl inte tid) protesterade. I 23 år! Och fick rätt till slut och motorvägen går på en bro över utkanten av staden. Hela staden är kulturminnesmärkt och inga kedjor som McDonald mfl får etablera sig där. Lite som att tiden stannat; hus och skyltfönster är från svunnen tid men ändå en modern liten stad.

Sedan åkte vi in i Washington och värmen kom tillbaka rejält. Ett stopp i Spokane för lunch och lite shopping innan vi åkte vidare mot Pullman. Böljande fält med odlad mark; grönt mot klarblå himmel! Vi använder GPS men också papperskarta, det har faktiskt gått åt tre olika för vår resa, och så för vi statistik! Det är T som räknar entreprenadmaskiner; olika modeller och märken. En liten marknadsundersökning!

Och så var vi framme i Pullman och hos yngste sonen. Ett halvår sedan sist men han var sig lik om man bortser från att skägget var längre!
Innan det blev kväll så hann vi med en god burgare i grannstaden Moscow som ligger i Idaho. Och jo, Pullman ligger precis på gränsen till Idaho.
Nu ska jag straxt sova så god natt på er!

Idaho Fakta: 
Största stad: Boise
Huvudstad: Boise
Folkmängd: drygt 1,6 miljoner (7,24 invånare/km²)

Delstatens största stad och huvudstad är Boise. Invånarna kallas ”Idahoans”. Idaho blev amerikanskt territorium genom Oregonfördraget och anslöt sig till unionen den 3 juli 1890 som den 43:e delstaten.

Idaho är en mestadels bergig delstat med en yta knappt mindre än halva Sverige.
Den är en inlandsstat omgiven av delstaterna Washington, Oregon, Nevada, Utah,
Wyoming, Montana och den kanadensiska provinsen British Columbia. Ett nätverk av dammar och slussar på Columbiafloden och Snake River gör att staden Lewiston har den hamn som ligger längst från västkusten i kontinentala USA.

Idaho är en viktig stat ur agrikulturell synvinkel. Nästan en tredjedel av all potatis i USA odlas där. McDonalds, en av världens största potatisuppköpare (varav 140–150 miljoner kilo per år från Idaho), använder sorterna: Russet Burbank, Shepody och Pentland Dell vilka till största delen odlas i Idaho.

Fakta från Wikipedia.

Washington Fakta:
Största stad: Seattle
Huvudstad: Olympia
Folkmängd: drygt 6,7 miljoner (39 invånare/km²)
Kallas The Evergreen State

Delstaten Washingtons natur är mäktig och mångfacetterad. Olympic National Parkinnehåller en nordlig variant av regnskog.

Delstaten har fått sitt namn efter USA:s förste president George Washington och det territorium som en gång utgjorde nordvästra USA.

Klimatet varierar stort mellan Washingtons västra och östra delar som åtskiljs av Kaskadbergen. De västliga delarna mot havet har kustklimat medan de östliga delarna, med Columbiaplatån, har stäppklimat.

Flera faktorer avgör vädret i de olika klimatzonerna i Washington – hög- och lågtryckssystemen skapade över norra Stilla Havet, luftmassorna från kontinentalamerika och bergsområdena Kaskadbergen och Olympiska bergen. Vårens och sommarens högtryckssystem över Stilla Havet ger övervägande svala nordvästliga vindar och normalt sett torrt väder. På hösten och vintern ändras vindriktningen till sydväst genom att lågtryckssystemen dominerar över havet. Detta drar in varm och fuktig luft och stora mängder nederbörd.

Olympiska bergen och Kaskadbergen ger upphov till en orografisk effekt när vindarna drar in västerifrån. De västliga sidorna får då stora mängder nederbörd och lägre temperaturer medan bortre sidan som ligger i regnskugga får märkbart torrare och varmare. Denna effekt är tydligast kring Olympiska bergen i Washingtons västligaste del. Där har den sydvästliga delen tempererad regnskog medan den nordostliga har medelhavsklimat. Kaskadbergen ger upphov till en större orografisk effekt och fångar upp större delen av nederbörden som färdas österut. De högsta altituderna får stora mängder snö och den östliga sidan i allmänhet, och den låglänta Columbiaplatån i synnerhet, åtnjuter torrare och nederbördsfattigare stäppklimat.

Fakta från Wikipedia.

Mer Montana – med bilder!

20 juni 2018

Idag körde vi från Billings till Missoula, och jo, vi är fortfarande kvar i Montana. Landskapet har ändrats lite, det är fortfarande väldigt långt mellan hus och samhällen men mer träd och odlad mark. Och så kor! Och enormt långa tåg! Vi har försökt räkna vagnarna och det är kring 150 vagnar i varje tåg! Tre lok fram och ett bak.
En del städer har varit helt beroende av gruvdrift, tex Butte där man utvann bla koppar ur marken. En stad som nu var enormt sliten och nedgången men som en gång var enormt rik. Idag kämpar de med ett enormt problem; grundvattnet håller på att förgiftas helt av gift från gruvan…

Det blev pizza till middag och från ett ställe som fanns med i en roman jag läste i våras! Det visade sig att Biga pizza fanns och också var bra! Riktigt goda vedugnsbakade pizzor på surdeg! Och så körde jag nästan över en sköldpadda! Den var i sakta mak på väg över en hårt trafikerad väg och jag hoppas den överlevde men det är nog inte så sannolikt.

Och nu vore det ju på sin plats med fina bilder från igår men även om jag försökte vid sex i morse så går det inte att ladda upp dem på grund av för slött internet… Så bilder kommer senare! Väl hos yngste sonen fick jag dit bilderna!

Idag kör vi vidare, korsar Idaho lite och sedan in i Washington och i eftermiddag är vi i Pullman och träffar yngste sonen!

Montana

19 juni 2018

Igår rullade vi vidare och lämnade Wyoming och åkte in i Montana. Innan dess blev det ett stopp på Custer Battlefield museum vid Little Big Horn. Intressant information om slaget i Little Big Horn, en film med mycket fakta på ett bra sätt.
Vi har färdats med storslagna vyer utanför bilen, vidder där absolut ingen bor. Man kör mil efter mil och det finns ingenting. Att leva i dessa områden kräver nog enormt mycket av de som bor här. Områdena är inte odlade utan vildmark med kor lite här och där. Tyvärr är det svårt på bild att visa hur vidsträckta vidderna är.

Det blev en sen lunch i Billings, där vi också bodde i natt, det blev burgare på The Burger Dive som är känt från TV-programmet Man vs Food. Supergoda hamburgare!

Det är rätt knepigt att publicera blogginlägg… Uppkopplingen på de hotell vi bor på är ”high speed” men det betyder ingenting för det är så trögt och kan ta evigheter att få upp EN bild… Kvällarna är värst, då ska väl alla gäster använda internet så mornar är bättre för då sover väl folk. Nåja, jag kämpar på!

Montana Fakta:
Största stad: Helena
Huvudstad: Billings
Folkmängd: drygt 1 miljon (3 invånare/km²)
Kallas The Treasure State

I delstatens västra och mellersta tredjedelar finns flera bergsområden, vilka utgör en del av Klippiga bergen, varav 77 är namngivna. Det är dessa berg som gett Montana dess namn (av spanska: montaña, ”berg”). Montana är USA:s fjärde största till ytan men har samtidigt den tredje lägsta befolkningstätheten. Delstatens ekonomi är främst baserad på jordbruk, skogsbruk och gruvindustri. Glacier nationalpark, platsen för slaget vid Little Big Horn, och tre av de fem entréerna till Yellowstone nationalpark gör turism till en stor del av delstatens ekonomi.

Montana utgör en del av regionerna Great Plains och Pacific Northwest och kallas ofta ”Treasure State”, ”Land of Shining Mountains”, ”Big Sky Country” eller ibland ”last best place”.

Innan européerna anlände till Montana levde flera indianstammar i området.
Kråkindianer i de södra och centrala delarna; cheyenner i sydöst;
svartfotsindianer, assiniboiner och Gros ventres i de norra centrala delarna; och kutenai och salish i väst.
Dessutom levde Pend d’Oreille kring Flathead Lake och Kalispel i bergen i väster.

I Montana gjorde den amerikanska ursprungsbefolkningen ett sista försök att behålla sin mark. Vid slaget vid Little Big Horn 1876 besegrade en indianallians George Armstrong Custers trupper – något som dock skulle visa sig vara en pyrrhusseger då truppförstärkningar snabbt lyckades driva tillbaka indianerna till deras reservat. Ett lågintensivt krig fortsatte fram till 1890 då indianhövdingen Sitting Bull dödades, följt av massakern vid Wounded Knee.

Tyskt påbrå dominerar i Montana men i jordbruksområdena i norr och öster finns många invånare med skandinaviskt ursprung. Ursprungsbefolkningen utgör majoriteten i delstatens sju indianreservat. I gruvsamhällena i västra Montana är den etniska mångfalden större med människor med östeuropeisk, irländsk och brittisk bakgrund.

Fakta från Wikipedia.

 

Wyoming och skitväder

18 juni 2018

Igår lämnade vi South Dakota och körde in i Wyoming. Innan dess hann vi med att besöka Mount Rushmore. Och då det regnade precis hela dagen och vår resa gick på hög höjd så gjorde både regn och dimma att vi inte såg så långt speciellt ofta… Alla vidder hade nog varit ännu mer fantastiska om himlen varit blå och solen lyst. Men man rår inte på väder och bara att gilla läget. I förrgår toppade temperaturen på 104 F och igår var det som lägst 49 F, stor skillnad! Vi frös en hel del igår då vi verkligen inte hade kläder med oss för bara +9!
Ungefär samma gråa regniga väder idag men vi åker bort från det och hoppas på bättre väder redan i kväll eller i morgon.

Vi åkte också över en tidzon igår så nu är vi åtta timmar efter er i Europa, det blir en zon till innan vi är framme hos yngste sonen. Nu dags för frukost och PW!

Fakta:
Största stad: Cheyenne
Huvudstad: Cheyenne
Folkmängd: ca 560 000 (2,2 invånare/km²)

Delstaten ligger centralt i landets västra del och definieras även av United States Census Bureau som del av regionen Västra USA. De två västra tredjedelarna av den glesbefolkade delstaten är till större delen täckta av bergskedjor och betesmarker vid foten av östra Klippiga bergen, medan den östra tredjedelen av delstaten består av en höghöjdsprärie som kallas High Plains.

Wyoming är den till ytan tionde största amerikanska delstaten och den minst befolkade. Antalet invånare år 2010 var 563 626 vilket är en ökning med 14,1 % sedan år 2000. Huvudstad är Cheyenne, belägen i sydöstra delen av delstaten, som med en befolkning på knappt 60 000 personer också är delstatens största stad, före den näst största staden Casper som ligger i centrala Wyoming. Delstatens namn har indianskt ursprung och kommer av Muneespråkets xwé:wamənk som betyder ”på den stora älvens flatsida” vilket var namnet på Wyomingdalen i Pennsylvania.

Delstatens motto ”Equal Rights” har sin grund i att dess föregångare Wyomingterritoriet 1869 höll de första allmänna valen i USA där kvinnor hade rösträtt. Delstaten var även den första med kvinnliga jurymedlemmar och fredsdomare (Esther Hobart Morris, 1870) samt med en kvinnlig guvernör (Nellie Tayloe Ross, 1925–1927). Wyoming kallar sig därför officiellt även ”Equality state”.

Området beboddes före de europeiska bosättarnas ankomst av olika folkgrupper inom den nordamerikanska ursprungsbefolkningen, bland annat av kråkindianer, arapahoer, lakota och shoshoner. Under kolonialtiden var Wyoming ett gränsland mellan Spanska Amerika, brittiska Nordamerika och Louisianaterritoriet. 1848 blev området helt amerikanskt genom freden i Guadalupe Hidalgo efter mexikansk-amerikanska kriget.

Efter att den transamerikanska järnvägen nått Cheyenne kom bosättningen i området att ta fart, vilket ledde till att USA:s regering etablerade Wyomingterritoriet 25 juli 1868. Till skillnad från Colorado var Wyoming fattigare i guld- och silverfyndigheter, vilket ledde till att området drog till sig färre nybyggare. 1867 genomgick South Pass City söder om nuvarande Lander en kortlivad guldrush efter att Carissagruvan börjat producera guld. Koppar bröts även i trakten mellan Sierra Madre Range och Snowy Range i närheten av Grand Encampment.

Vid 2000 års folkräkning uppgav sig 26,0 % ha tyska rötter, 16,0 % engelska, 13,3 % irländska, 4,3 % norska och 3,5 % svenska.

Fakta från Wikipedia.

Blixt & dunder

17 juni 2018

DSC_0912.jpg

Godmorgon från ett regnigt South Dakota. Det började i går kväll och spöregn är inte rätt ord, det vräkte ner och vi fick översvämningsvarningar i mobilerna. Vi fattade inte först vad det var som tjöt innan vi insåg att det var våra telefoner! Sedan kom åskan och blixtarna… Det höll på i flera timmar, tror aldrig jag varit med om att det åskar så länge. Och precis som under åren i Bryssel kan jag bara säga att åskväder i Sverige är ingenting jämfört. Men vi somnade och sov gott!

Nu på morgonen regnar det fortfarande och de knasiga turisterna, vi då, var ute och gick i regnet! En man i sin pickup stannade och frågade om vi behövde skjuts! Nej tack, vi är ute och går svarade vi och han så på oss som om vi var helknäppa. Nåja, de har väl fått något att prata om här i Murdo!

South Dakota

17 juni 2018

Vi vaknade i morse med regn som slog mot fönsterna på vårt hotellrum på tolfte våningen. Ute åskade det och blixtrar for över himlen. Men absolut inte kallt, kanske +25. Vi lämnade Minneapolis och for först lite söderut för att komma till väg 90 och där vände vi västerut. Nu är vi i en liten håla som heter Murdo, si så där 460 invånare och fem (!!!) hotell. Vi har avverkat 70 mil idag genom jordbruksområden som blev mer och mer glest befolkade ju längre vi åkte. Vi hann med att ta bild på Green Giant i Blue earth och äta lunch på en diner i Sioux Falls. Regnet gav upp fort och det har idag varit extremt varmt, det toppade på 104 F (ungefär +40) och visst det blåste men det kändes mer som en fön i nacken!

Fakta:
Största stad: Sioux Falls
Huvudstad: Pierre
Folkmängd: ca 870 000 (4 invånare/km²)

South Dakota, Syddakota, är en delstat i norra USA. Huvudstaden heter Pierre, men största stad är Sioux Falls. Delstatens smeknamn är ”The Mount Rushmore State” (”dakota” är sioux och betyder ”bundsförvanter”). Delstatens motto är: ”Under God the people rule vilket betyder Under Gud styr folket.

Drift Prairie täcker större delen av östra South Dakota. Detta är landet av låga kullar och glaciärsjöar. Detta område kallades Coteau des Prairies (Präriekullarna) av tidiga franska köpesmän. I norr gränsar den östra delen av Coteau des Prairies till Minnesota River ravinen och i väster till James Rivers avrinningsområde. James Rivers avrinningsområde utgörs till största delen av lågland, som följer James River igenom South Dakota från norr till söder.

Drygt 40% av statens befolkning har tyska anor.
Laura Ingalls Wilder, författare, inte född i staten, men här utspelar sig handlingen i flera av hennes nio böcker i serien ”Lilla huset på prärien”. Familjen Ingalls var bland de allra första nybyggarna på den plats som blev staden De Smet. Här bodde Laura Ingalls Wilder och hennes familj från 1880.

Fakta från Wikipedia.

 

Hipp hurra och lite besviken

16 juni 2018

Idag har det rasslat in gratulationer till T, och jo, det är idag han fyller år. Men när de flesta av er läser detta är det redan dagen efter.
Vi började dagen med frukost på Ihop och sedan lite shopping och T hittade en begagnad putter han sökt efter, bra present! Idag har det varit kring +40 ute och vi har druckit vatten i mängder och varit ute så lite som möjligt.

Sedan var planen att under eftermiddagen besöka Minneapolis Sculpture Garden så vi körde in mot stan. Hur rörigt som helst pga olika vägbyggen. En rejäl dos sväng höger men det gick inte, sväng vänster och det gick inte men till slut var vi framme.
För att konstatera att parken var stängd pga ett event… Måste medge att jag blev rejält besviken och lite trött uppe på det så lackade jag nästan ur totalt men T styrde upp det hela och vi hittade en mysig restaurang där vi åt god mat. När vi nyss körde tillbaka till hotellet var det fortfarande +31 ute! Och där var klockan halv nio på kvällen.

Nu packar vi ihop lite för i morgon lämnar vi Minneapolis och beger oss väster ut.