Jösses…

Ni vet ju vid det här laget att jag köar varje onsdag utanför secondhandbutiken. Och ibland, när jag orkar upp, även på lördagar. Det är ungefär samma folk som står där varje vecka och vi småpratar medans vi väntar på att de ska öppna. Gillar inte alla, många är väldigt rasistiska och en del andra delar inte mina värderingar på andra områden men det är ändå samtal som jag inte har något emot.

Igår då… jag cyklade förbi i tisdags och inser att det hänger fyra gardinlängder av Josef Frank i fönstret och att det också står två stolar där, Lilla Åland av Carl Malmsten. Inte direkt låga priser men ändå betydligt lägre än vad de säljs för via andra kanaler. Inser ju att det gäller att vara långt fram i kön för att få tag i de där sakerna. Så vid 13 är jag där, de öppnar 14, då är det redan fyra före mig. Tre av dessa är invandrare som knappast är intresserad eller vet vad dessa designklassiker är, de undrar mest varför sakerna är så dyra. Och så en dam som brukar vara där. Hon och jag småpratar lite. Hon frågar mig om jag ser priset på en byrå för hon når inte upp. Jag kollar och så frågar jag hur lång hon är, konstaterar att hon ändå är 2 cm längre än min svärmor. Vi pratar om längd ett tag och jag nämner att våra söner är långa alla tre.

Sedan droppar folk in, kön fylls på och jag börjar inse att det lär bli knivigt att få tag i de där gardinlängderna… Den korta damen frågar om jag är spekulant på dem och jag svamlar väl något, inte vill jag avslöja det! För hon ska nog ha det ena paret säger hon. Jasså, säger jag men tänk om jag kliver över dig och norpar dem, säger jag på skämt.
Då börjar hon skrika och gapa om att jag ska sluta håna henne för hennes längd och att jag gjort det hela tiden! Kan meddela att jag blev helt paff. Ber så klart om ursäkt och försöker förklara att jag inte alls tänkte så. Men det går ju inte in i damen, hon är tvärarg och jag inser att det inte är lönt att ens försöka så jag tar upp min bok igen och läser. Hon går iväg en bit med de som hon känner och jag hör hur hon snackar skit om mig. Sedan kommer hon tillbaka och säger att jag ska sluta håna henne. Och vid det här laget är det rätt många som tittar på oss. Jag säger återigen att jag ber om ursäkt, att jag aldrig menat att håna henne. Allt detta med lugn röst. Men hon fortsätter att gorma. Jag ber för tredje gången om ursäkt och förtydligar att det är just tredje gången. Men hon går bara iväg.
Lönlöst.

Klockan närmar sig 14 och nu har en dam från Enköping dykt upp, hon brukar vara där tidigt men inte idag. Denna dam är handlare, dvs hon säljer det mesta hon köper vilket jag tror hennes ”väninnor” i kön inte riktigt fattat. Och nu inser hon att hon kommer gå miste om gardinerna och en chans till att tjäna tusenlappar.
Så vad gör hon? Jo, hon går fram till invandrar-killen först i kön och ber honom ta gardinerna åt henne och så ska han få 150 kr av henne för det!
Så. Jäkla. Fräckt.
Här har vi andra suttit och väntat i en timme och så valsar hon in tio i och köper sig fördelar… Flera muttrar men vad ska vi göra? Så tack vare detta går jag miste om gardinerna men jag går inte lottlös därifrån!

För i nästa fönster står stolarna, och jag vet inte om damerna missat det eller om jag bara satt tillräckligt långt fram i kön. Dessa köpte jag åt V som sedan ska sälja dem, för jo, vi säljer också det mesta av det vi köper där men vi får i alla fall tag i våra fynd på ärligt sätt.

Så den som tycker secondhand och loppis är tråkigt är välkommen hit för det händer i alla fall saker i kön!

Annons