I går kväll kom mellansonen hit. Vi hade möblerat om gästrummet och buret ner vår gamla TV och löst problemet med att Internet är sämre där. För idag hade han tid för OP av sin axel, den han drog ur led för tredje gången för några veckor sedan. Det har varit många saker som skulle funka hela vägen; svar på röntgen fort, sonen skulle hålla sig frisk, läkaren skulle det också och narkossjuksköterskorna skulle inte kallas in till jobb på IVA. Planen var att han bor här tills han klarar sig själv.
Och så långt var allt som vi ville. Jag lämnade av den nyrakade sonen vid 11 och valde att vara kvar i Eskilstuna tills han var klar. Mycket märklig känsla att vara bland folk och strosa på stan. De allra flesta höll avstånd och visade hänsyn. Men på HM kunde inte hon bakom mig i kassakön stå med 2 meters mellanrum… Men värst var han ute på gatan som stod och hostade rakt ut och harklade upp och spottade ut… Kan säga att även om inte han höll avstånd så blev det snabbt väldigt tomt runt honom. Sedan var det skillnad i kassan på de fyra butiker jag var inne i: Clas Ohlson hade skiva framför expediten, även Jula men inte på HM och Lager 157. På Chop chop, där jag åt lunch, hade alla munskydd.
Så smsade sonen att han var klar och jag kunde komma till honom. Han ville ha med mig på genomgången så jag fick komma in och träffa dem. Och nu inser jag att det inte gått som planerat.
Sonens axel var betydligt mer skadad än man kunde se på ultraljud innan… Detta visste vi kunde ske men sonen trodde inte att det skulle vara så. Så när läkaren väl snittat för titthålskirurgi och fått in sina instrument ser de att det inte går att operera idag.
Mycket besviken son… nu blir det telefontid med annan läkare på torsdag och förhoppningsvis OP om några veckor. En större OP då ben måste tas från armen och längre rehab.
Men samtidigt inser han ju att det är bra att de är så ansvarsfulla att de inte lagat det de kunde idag och han i framtiden ändå skulle få problem.
Så nu blir han kvar här några dagar, det finns risk för mycket smärta de närmaste dagarna för läkaren har ju rört runt där inne och det är två snitt som ska läka. Och sedan gäller det att hålla sig frisk igen. Och alla andra inblandade med.
Att jag sedan mitt i läkarens berättande kände att nu svimmar jag snart gjorde det lite rörigt. Jag hann sätta mig ner så ramlade aldrig. Fick saft och banan och det gick över. Brukar inte beröras av sånt här men tydligen idag.
Nu på kvällen börjar bedövningen släppa, armen har varit helt borta, men nu kan han röra handen och lite av armen igen. Och snart kommer nog smärtan också.
Så detta är med andra ord inte över än.
To Brussels and beyond! - Livet går vidare 
22 april 2020 kl. 16:38 |
Vilken tur att han kan vara hos er medan han genomgår allt detta jobbiga. DET är bra att ha en mamma och pappa som har extrarum och som kommer med värme, omsorg och kärlek. Fint.
SÅ trist med op, men bra ändå att nästa op blir av inom några veckor.
Sen folk som inte håller avstånden, såååå störigt. Jag blir nästan arg av sånt.
OCH den som hostar och nyser rakt ut … jamen det är ju såååå korttänkt och knäppt att det knappt går att fatta.
22 april 2020 kl. 17:03 |
Jo, han kommer ju inte klara sig själv de första veckorna. Vid förra OP var det ca 6 veckor om vi minns rätt (men han blev kvar längre för vi tömde ju hans lägenhet pgs flytten till Linköping). Denna OP är större och kanske längre tid som han behöver hjälp, han får nog mer info under morgondagen hoppas vi.
Men vad är det för fel på dem som inte kan hålla avstånd? Gillade Maries idé om en pinne!
22 april 2020 kl. 16:39 |
Vilken otur för sonen – men samtidigt, så bra läkare som sköt upp operationen. En axel ur led gör ju vansinnigt ont, att han klarat den upplevelsen tre gånger! Hoppas nu att han snart få ny tid för operation, så att han sedan kan njuta av att vara konvelescent hemma hos föräldrarna. – Regn och rusk här sedan i måndags, varje gång jag går ut med hunden blir han lerig upp till ”armbågarna”. När vi kommer hem måste jag släpa och dra honom till badrummet för tass-tvätt. Han avskyr vatten. Stella
22 april 2020 kl. 17:06 |
Vi är tacksamma att de ville göra ett bra jobb och avbröt i går men samtidigt… ja, det lär ta tid att läka. Jag vet hur ont det gör att dra en axel ur led, gjorde det 2009 och svimmade ca 10 ggr innan jag kunde ta mig hem. Sonen har dragit bägge axlarna tre gånger var… så totalt sex ggr. Fruktansvärd smärta.
Här är det bara sol, sol och sol! Hoppas det fina vädret kommer tillbaka till dig igen och du slipper kämpa med att tvätta vovven!