Livet är skört

Det var tänkt att vi skulle tillbringa hela helgen ute på sjön, nej inte sova i båten utan dagsturer.
Och det började bra i fredags! T var klar med möten till lunch och jag var klar med mat mm att ta med straxt efter så vid 14-tiden åkte vi ut. Och hade en skön eftermiddag och kväll på sjön. +32 grader och gjorde absolut inget att det var molnigt!

Men sedan blev det verkligen inte som vi tänkt… På väg hem från båten säger T att han känner sig så andfådd och undrar om vi har Ventolin hemma. Det börjar också sticka lite i händerna på honom.
Jag går och lägger mig före honom och när vi vaknar på lördagen säger han att han fortfarande har stickningar i händerna och det gör ont i bröstet.
Vi äter frukost men det ger sig inte och han ringer 1177.
Där är det solklart för dem: ring efter ambulans, du ska till akuten. T tycker att det låter väl drastiskt men de frågar om någon kan köra honom och jo, det kan jag ju. Så vi åker och lovar att ringa 112 om han blir sämre.

Innan jag lämnade av honom fick jag honom att lova att han smsade så fort han vet något, jag sitter ju hemma och vet inget…

Så från igår vid 13-tiden ligger min man på hjärtintensiven (HIA) i Eskilstuna. Han undersöktes med EKG, ultraljud och diverse prover och läkaren misstänkte en infarkt. Läkaren sa att det var bra att han kom in så fort. Alla prover visade på att något var fel och det bestämdes att han skulle göra en akut kranskärlsröntgen med eventuell ballongvidgning idag, detta görs inte på helger om det inte är akut.

Så detta gjordes på förmiddagen idag och gick bra. T smsade mig vid 10.30 att nu åkte han ner till röntgen och jag tänkte att nu dröjer det innan jag hör något, förberedde mig på att det blir nog tidigast vi 14. Men en timme senare fick jag ett sms: ”Klart, allt har gått bra” och jag kan lova er att det kändes så oerhört skönt att få höra!
Det var ett kranskärl som var igensatt, dvs en infarkt, och det gick att vidga lätt. Givetvis kikade T på alltihop på skärmen och tyckte det var mycket intressant!

När vi fick veta att han blev inlagd körde mellansonen hit så jag har haft honom här hos mig fram tills nyss, sedan behövde han ta sig hem för han jobbar i morgon.
Alla vänner som vet har skickat sms och visat omtanke och det uppskattas!

Och många har ställt frågan hur jag mår. Kan meddela att det är inte lätt att inte ens få vara där, inte få besöka. Men T har och är duktig på att meddela mig vad som händer. Han ligger på egen sal så ingen som störs om vi pratar. Och när jag fick prata med honom efter dagens ingrepp kände jag hur orolig jag varit, det var en så enorm lättnad att det gick bra!
Men det var lite si och så med sömnen i natt och jag hoppas jag sover bättre i natt.
Nu får han ligga kvar till tisdag och under tiden ska hans nivå på medicin ställas in.

Nyss kom jag hem från Eskilstuna, åkte dit med en laddsladd till hans hörlurar och kalsonger, Regionens modell var tydligen inte så skön! Men fick ju givetvis inte träffa honom.

Ibland blir saker inte som man tänkt, livet ställs på ända och man inser att det är skört.
Var rädd om er och åk hellre en gång för mycket till akuten, det kan rädda liv.