Vår resa, del 1

I morgon har vi varit hemma en vecka. T har hunnit åka iväg igen, han är i Waterloo utanför Bryssel och representerar Sverige för landslaget i golf för herrar över 50. Första dagen gick strålande, andra dagen lite knackigare men han ligger ändå topp 10 inför sista dagen i morgon.
Jag mår så där… känner att idag är första dagen jag kan säga att jetlaggen nästan gett med sig men jag är förkyld, mest låter jag förkyld, trött, sover dåligt och all mat smakar konstigt. Den smakar men inte som den ska. Så jag antar att jag ska skylla allt det där på Covid…

Men jag tänkte bjuda på lite bilder från vår resa!
Lite från staden sonen bor i, från våra promenader på kvällen ner till vattnet precis bredvid där sonen bor, lite från vår resa ut till kusten och Bar Habour (där allt verkade handla om hummer!) Och jag doppade fötterna i Atlanten för första gången!

Det får räcka för idag!
Mer kommer i del 2!

6 svar to “Vår resa, del 1”

  1. Cecilia Says:

    Ni ser ut att haft det bra trots en skakig start på resan!
    Är det en liten tvårummare som sonen har?

    • Brysselkakan Says:

      Jo, det blev väl bra trots allt men då vi ju alla tre fick Covid också så fick allas planer ändras. Men man får göra det bästa av situationen!
      Han har faktiskt en rätt stor lägenhet! Det blev ju så att han fick hyra vad som erbjöds och det blev en lgh med kök, tvättstuga, badrum och vardagsrum där ner och två sovrum där uppe samt ett litet kontor. Betydligt större än han behöver men bostadsmarknaden är så tuff där att det var vad han fick tag i och det skiljer inte så värst mycket i hyra för något mindre. Blir nog bra, egen ingång och bara en lgh till i huset med tre tjejer i som verkade vara rätt tysta av sig, bra det för det är pappväggar i huset…

  2. Stella i Italien Says:

    Vilken maximal otur att få Covid när man är så långt hemifrån. Och att då behöva hålla på och rådda med ombokningar, fy katten. Men fotoskörden visar att ni i alla fall hann med en del, och det måste ju vara en liten tröst. Och sonen är installerad i sin nya bostad. Det ska bli roligt att läsa del 2 av din reserapport.

    Själv har jag varit några veckor i Skåne. Vistelsen inleddes med några dagar med 30 grader (nåja, alltid en förbättring jämfört med de 39-40 vi upplevt i år) och sedan varierade vädret starkt. Men vilken energikick det ger när temp ligger på 20-24 grader! Plötsligt fungerar hjärnan igen. Och det blev både lätt och roligt att sätta igång med tvätt av trädgårdsmöbler och andra fysiskt ansträngande saker.
    Under några kyligare dagar (17 grader) märkte jag att jag inte hade någon lämplig jacka att ha på mig. Frågade i bekantskapskretsen och fick veta att ”alla” nu använder lättviktig dunjacka på kyligare sommardagar. Så under ett köpenhamnsbesök passade jag på att köpa en sådan, på Uniqlo som jag länge varit nyfiken på (de har inte kommit till skott i Rom ännu! Men i Stockholm finns de. Det är ett japanskt jätteföretag som säljer ett bassortiment av kläder till mycket rimliga priser )
    Varma hälsningar!
    Stella

    • Brysselkakan Says:

      Ja, värmen gör hjärnan mosig… det låg ju kring 35 hos sonen i Maine, ja hela vår resa faktiskt, och inte så värst svalare på nätterna. Man sover i pölar av svett…

      Uniqlo har jag flera plagg i från, inkl en sådan jacka! Bra priset och bra kvalité. T har några tunna tröjor i merinoull som är superfina och verkar hålla länge.

      Låter som du haft det bra i Sverige!
      Del 2 kommer, men det kom en sista semestervecka och tre dagar på sjön mellan!

  3. Annika Says:

    Ja, fan vilken osis med er resa. Du och jag hade ju mkt kontakt innan ni (och jag for) mitt i SAS-strejken. MEN ni kom iväg och ni fick covidskiten på kuppen.
    Tycker att lgh ser lite mysig ut, typsikt sådär lite amerikanskt-gammalt hus-nersliten. Men med mysfaktor.
    HOPPAS att han trivs bra där! Verkligen!!
    NU ska jag fortsätta läsa om din resa!

    • Brysselkakan Says:

      Egentligen har det varit strul sedan dag 1: först tog det tid innan sonen fick jobb pga av att han inte är amerikan (hans meriter är det inget fel på), sedan tog det tid att hitta bostad, strul med container och så strejk och Covid. Uppe på det så cyklade sonen omkull några dagar efter vi åkte och stukade handen rejält, det är först nu den är bra.
      Och du har så rätt ang hans lgh!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: