På väg hem.

Nästan två veckor sedan jag skrev, tanken var nog lite regelbunden uppdatering men så blev det inte. Och det är mycket som inte blev som tänkt med denna resan.
Först kom vi iväg en dag för sent så istället för att under lördagen och söndagen köra de ca 80 milen från Newark till sonen i Maine, och ihop med honom, så fick T och jag då köra allt på en dag.

Inflytten gick bra, vi fick ordning på det mesta åt honom och löste en del saker ihop.
Vi skulle åkt vidare på lördagen ihop, ner till Boston för att sonen därifrån skulle flyga på konferens i Kanada. Så blev det inte… för på tisdag kvällen fick T hög feber, på onsdagen sonen och ja, det var Covid… De låg utslagna drygt ett dygn i hög feber och länge trodde jag att jag skulle klara mig men på fredagen var det min tur. Egentligen ingen feber men mer segdraget och kanske pga avsaknaden av feber? Ingen aning! Så sonen fick avboka flyg och hotell, vi fick boka om och fixa med våra hotell och så var vi kvar hos sonen tills i tisdags. Men under helgen tog vi en tur till Bar Habour, mysig liten stad vi kusten drygt en mil från sonens nya hemstad.

Så i tisdags åkte vi söderut. Vi valde bort motorvägar och körde längs kusten, kringelkrokvägar, in och ut ur små välmående samhällen, längs stränder med mil av sand och stora hus nära vattnet. Hade vi valt motorvägen hade resan tagit kanske fyra timmar, nu tog den hela dagen! Nästa morgon åkte vi in till Boston och gjorde saker utomhus, höll avstånd och bar mask så klart. Vi strosade runt i en varm stad, tittade på hus, folk och genom parker. En mysig dag!
Kan helt klart rekommendera att välja bort motorvägar och istället färdas mer bland hus, bostadsområden och lummiga kvarter. Och slippa vägtullar som kan ställa till när det gäller att betala.

Nästa dag var det Cape Cod som stod på listan. Och här inser vi att vi (läs jag) borde läst på bättre men det försvann bland allt strul innan resan och när vi låg sjuka. Helt omöjligt att komma ner till stranden, vi försökte på flera publika ställen men alla parkeringar var fulla (vilket det fanns skyltar om i god tid). Så vi gav upp och for vidare istället. Längs kusten ner mot NYC och till ett mysigt uppdaterat litet motell, en liten pärla faktiskt.

Det som också försvann när vi blev sjuka var att besöka våra vänner S och A i Frederick, Maryland… Tråkigt men det funkade ju inte. Vi skulle bott två nätter hos dem och sedan sista natten utanför Philadelphia innan vi flyger hem. Just den sista natten missade jag att boka om när jag låg sjuk… så istället för att låta 1900 kr brinna inne åkte vi dit och in till stan. Det blev trappan från Rocky-filmen, så klart! Otroligt varmt inne i stan men mysigt att strosa runt i lite innan vi åkte till hotellet.

Under de tre gånger vi besökt sonen där han bodde innan har vi alla tre gångerna avslutat med middag sista kvällen på Cheesecake Factory och varför ändra på ett vinnande koncept! Så mycket gott på deras meny och vi var proppmätta och fick ta med desserten till hotellet.

Sedan hade en timme och trettio minuter till Newark och returen av hyrbilen. Och med gott om tid så fick det bli utan motorvägar igen! Vi snirklade oss dit på fina små vägar, lummiga villastäder och genom diverse vägbyggen. Normala människor undviker väl det sistnämnda men inte vi. För vi räknar ju maskiner när vi åker! T:s lilla egna marknadsundersökning som pågått på varje resa de senaste åren. Vi spanar båda och jag för statistiken.

Nu sitter vi i SAS-loungen. Några timmar kvar till boarding och segt internet så jag får göra ett inlägg med bilder när vi är hemma igen.
Vi budade på uppgradering och flyger business hem, räknar kallt med att få 2×600 Euro pga förseningen på vägen hit och då kan det få kosta några tusen extra att åka ännu bättre hem! Jag hoppas på att kunna sova i natt!

Vi landar på Arlanda i morgon bitti och det lär bli en lång seg dag innan man får sova. Jag vet att jag kommer ha vidrig jetlag i säkert en vecka, blir alltid så på detta hållet men det är bara att acceptera.

2 svar to “På väg hem.”

  1. Eva Says:

    Då har ni klarat av Covid. Tur att ni inte blev så sjuka, men tråkigt med inställda planer. Tur att ni inte hunnit åka från sonen när både ni och han blev sjuka. Jag var med jobbet i Amsterdam i mitten på juni och i samband med resan blev minst 15 personer sjuka i Covid. Den kollega som jag delade rum med blev väldigt dålig sista natten och hade sedan feber i nästan två veckor och är fortfarande inte helt återställd. Det känns helt otroligt att jag inte blev sjuk.
    Att skippa motorvägar är alltid en bra idé om man har tid. Det är vid sådana tillfällen som man har möjlighet att hitta vackra platser man aldrig skulle sett annars. Hoppas att jetlagen inte håller i si så länge som du befarar.

    • Brysselkakan Says:

      Japp, det har vi och en fjärde dos (för det ska vi väl alla få?) på det i höst borde ge bra skydd under vintern.
      Och ja, tur att vi var kvar hos sonen, hellre sjuk där än sittandes på dyrt hotell någonstans.
      Du måste haft otrolig tur där! För sedan åkte du väl tåg hem? Bland folk.
      Just denna resan, bland befolkade områden, funkade det fint att skippa motorvägar för det finns ju alternativ. De tidigare resorna vi gjort (Chicago-Seattle) har varit i rätt öde områden och det finns bara ett alternativ!
      Just nu satt jag och somnade mitt i mitt svar! Japp, trött som attan och flera timmar kvar att hålla mig vaken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: