Igår åkte ju våra söner iväg. A och J skulle hem till Växjö och V hängde med för att fira nyår. För att de skulle åka bra och säkert fick de ta vår Volvo V60 och så kör ju V hem den igen efter nyår.
På vägen ner så ringer vi dem i hopp om att de nu är framme. Men nej…
– Det var en buss i Linköping som bestämt sig för att åka av vägen.
Oj då… De hade stått still en timme cirka. Men fram kom de till slut.
Så fick jag mail från mamma i morse, de har varit på spa-vecka över jul och hon skrev så här:
”Vi är nu hemma efter en härlig spa-vecka. Allt har gått bra med undantag för bussresan hem från Stockholm. Chauffören blev sjuk, så han körde i diket. Som tur var så välte inte bussen. Vi hade tur alla i bussen att ingen blev skadad. Bara busschauffören kördes till sjukhus. Det var en hemsk upplevelse. Pappa o jag klarade oss bra, vi hade säkerhetsbälte på oss och det var bara vi och ett par till som hade det. De andra passagerna flög omkring, men som tur var blev ingen allvarligt skadad. Det blev nog en del blåmärken o dylikt. Pappa känner av där bältet satt. Det var mycket ambulanser, polisbilar o brandbilar. Hela räddnings-insatsen tog knappt 1½ timma. Vi fick stora filtar att svepa om oss med medan vi väntade på en ny buss och räddningspersonalen fick skära upp bussen på sidan för att få ut våra väskor.”
Det var ju den bussen som sönerna stod i bilkö efter! Ja, ibland blir det märkliga sammanträffanden helt enkelt!