Ordet vänner. Det finns en hel del som ryms i det ordet.
När jag var liten var det de man lekte med och bodde granne med.
Enkelt och okomplicerat.
Sedan blev man äldre och det blev krångligare.
Skolans värld var, i alla fall inte för mig, en miljö med mycket få vänner. Kan lätt relatera till en artikel som synts i sociala medier på sistone. Men säkert helt annorlunda för andra.
Men för mig var det få vänner men fler som inte var vänner.
Så blir man vuxen. Nya vänner via nya kanaler; barnens vänners föräldrar, kollegor och ens partners vänner. Man flyttar och allt börjar om.
För mig har det aldrig varit många vänner och det har faktiskt inte behövts. Jag umgås gärna men fyller på energi i tystnaden så ensam är bra. För mig.
Genom åren har det dock dykt upp riktigt bra vänner. Under åren i Bryssel var ni många, er jag kallade vänner! Vissa för kort tid, det blir så när man flyttar, och jag har alltid tänkt att de tjänar ett syfte där och då, jag har dem till låns och sedan är det någon annans tur att få vara deras vän.
Och så de som består! Där avstånd inte spelar någon roll. De är få men bra vänner.
Och numera har vi väl alla vänner på distans. Personer vi lärt känna via bloggar och Instagram men som likväl är vänner, som bryr sig och finns där. Vissa har jag träffat fysiskt men det flesta inte alls.
Så när någon av de där man trodde var vänner för livet faller bort så känns det. Kan förstå att det kan komma annat mellan, saker ändras men jag kan inte annat än undra varför? Vad gjorde jag fel?
En sådan kär vän försvann några år efter vi flyttade hem från Bryssel. Trodde aldrig att vi skulle tappa kontakten men det gjorde vi, tyvärr.
E, kan sakna dig ibland.
Och nu… en vän som jag lärde känna mot slutet i Bryssel via bloggen, som jag sms:at med ofta genom åren och som både T och jag besökt och umgåtts med även om vi bor i olika länder.
Vet inte vad som hänt, ingen aning. Har försökt nå fram igen men inget svar och saknar henne.
Kanske det var dags att gå skilda vägar? Vill verkligen inte det men är det så får jag vara tacksam för de år jag fick kalla henne min vän.
Eller så finns det en förklaring och vi hittar varandra igen!
Men vänskap kan se annorlunda ut och detta är min variant!
Har vänskap varit enkelt för dig? Eller har du också fått kämpa?
Inser ju att det säkert finns lika många svar som antal människor på jorden!
PS Minns ni de där böckerna? Där vänner skulle fylla i saker de gillade, vad de ville bli som vuxna och så vidare.
Bild lånad från Internet.