Och här stannar vi några dagar

Efter en fantastisk frukost med utsikt på vårt ännu mer fantastiska boende åkte vi mot Salt Lake city. Till en början var landskapet som i går men sedan ändades det och vi tog oss genom en mindre bergskedja och ner mot Salt Lake city. Men hela vägen var i princip lika ödslig som igår, bara enstaka små byar här och där. Vi såg också en mindre skogsbrand men antar att den fick brinna för det var ändå rätt nära bebyggelse men ingen bodde nära.

Väl nere vid sjöarna kring Salt Lake city mulnade det på och sedan kom regnet och höll i tills 19-tiden i kväll. En snabb sväng till Ikea för några inköp åt sonen, han har ju fem timmar med bil till närmaste där han bor samt hämta nya katalogen, och sedan åkte vi till det Airbnb vi hyrt innan vi åkte till flygplatsen för att hämta sonen! Airbnb-stället lämnar en del att önska men ok.
Middag på ett vietnamesiskt ställe och nu är det snart dags att sova för oss alla.
I morgon blir det snooker hela dagen för far och son.

Så här kommer dagen omgång av bilder!

Från Colorado till Utah

Idag har vi tagit oss över Klippiga bergen! Som högst var vi uppe på 3400 meter vid Eisenhowertunneln! Sedan tog vi oss ner på andra sidan, körde längs Colorado floden länge.

Uppe i bergen var det cirka 20 grader, vi stannade för fika i Vail och kollade in ett museum om hur skidåkningen kom till i Vail pga att militären tränade soldater för att kriga i alperna under andra världskriget. Det var efter detta som vanligt folk började åka skidor för nöjes skull. Många av soldaterna blev skidåkare, instruktörer, utvecklade utrustning och en stor del i att alla dessa skidorterna finns idag.
Stopp för lunch i en liten stad men oj så goda burgare. Och temperaturen började stiga, som mest hade vi 101 Fahrenheit vilket är drygt 38 grader. Och så småningom ändrades landskapet rejält, lagom till att vi nådde Utah. Ödsligt, vidsträckt och ett märkligt landskap som inte ser ut som något vi sett innan.
Nu har vi checkat in på vårt hotell lilla Green river (ca 950 inv) för natten (för övrigt så fint att jag gärna stannat här flera nätter), ätit en god middag, njutit av solnedgången utanför vårt rum och ska väl snart sova.
Och så finns det kolibrier här! Första gången jag ser sådana!
Så bildbomb på allt detta!

Från platt till berg

Vi fortsätter vår resa och idag åkte vi till Denver. Det platta landskapet fortsatte men snart började vi ana bergen i horisonten. Visserligen har vi färdats på rätt hög höjd länge men nu ökade höjden över havet till ca 1500 meter. Otroligt varmt fortfarande men lite mer vind.

Vi bestämde oss för att besöka Denver Botanic garden. En stor park med fantastiska planteringar och allt ligger mitt i stan! På vissa ställen såg man villor vars trädgårdar gränsade till parken.

Denver verkar vara en välmående stad med fin bebyggelse och snyggt överallt.

Sedan åkte vi ca en halvtimme till Idaho springs. En liten håla vid kanten av en flod mitt bland bergen. Här finns en gammal gruva där de hittade guld, en hel del folk som lever på skidåkning, forsränning, vandring och mest ser ut som övervintrade hippies!

Vi bor på ett litet motell som ägs av två bröder, trevligt ställe och middagen blev på ett BBQ-ställe rakt över gatan med de bästa rips T ätit hitintills på resan!

Dags att sova!

Blev inte som vi tänkt

Just nu är vi i en liten håla som heter Limon, straxt innan Denver. Här finns mest hotell, bensinmackar och rätt trista matställen. Men något ska vi väl få i oss och sedan sova. Hotellet är nytt och fint i alla fall.

Idag har varit en ren transportsträcka genom ett mycket flackt landskap, Great Plains eller Prärien på svenska. Man ser hur långt som helst! Och få hus, när de väl dyker upp så kan man inte åt något håll se en granne. Och så små städer, eller mer byar, med mackar, hotell och matställen lite då och då. Men motorväg hela tiden. Då och då dyker enorma silos upp, stora som kolosser. Och så hundratals vindkraftverk. Och så majs, majs och mer majs! Hur mycket sån går det att odla!?

Vi har också hunnit byta Kansan mot Colorado och åka in i en ny tidszon.
Tror det är mest Trump-anhängare här och det bokstavligen kryllar av skyltar mot abort…

Lunch åt vi i en lite stad, Colby, riktigt bra mat men enorma portioner. T valde en slags kyckling-biff. På one pound, dvs 0,5 kg!!! Och nej, han åt inte upp allt, inte ens hälften.

Och igår då? Ja, den dagen började fin fint men slutade desto tristare…
Vi åkte in till Kansas City, mest för att jag ville se Community bookshelf! Alltså fasaden på parkeringshuset till stans bibliotek! Sedan lunch på ett ställe som vänner rekommenderat och så vidare till vårt hotell för natten, planen var en tidig kväll.

Ungefär där började att gå fel… Skriver ett inlägg på Instagram, lägger ifrån mig telefonen en kort stund och tar upp den igen och den är STENDÖD… Går inte få liv i den och jag, som är trött och har huvudvärk, lackar nästan ur totalt. T försöker peppa mig att jag kan använda hans men han har noll surf via jobbet och jag vill verkligen inte vara utan mobilen och kameran i den. Så vi letar upp en mobilreperatör som konstaterar att det inte är något att gör, Sony går inte att laga. Så efter lite letade och mest för att få svar på frågor köper jag en ny mobil som funkar med mitt sim-kort och i Sverige (detta fick jag bra hjälp med att kolla upp på två olika ställen). Och där rök hela den budget jag har för inköp i USA plus lika mycket till ungefär…

När allt detta var klart var klockan 21.30 och vi var vrålhungriga. Alla ställen där det inte skulle ta hundra år att få mat var stängda så det blev sallad på IHOP. På väg därifrån till vårt hotell, en timmes körning, körde T fel. Han kör in på en infart till några butiker och gör en u-sväng på infarten.

Och plötsligt har vi blåljus bakom oss… Polisen gillade inte den där u-svängen (som inte var på vägen alltså) och tydligen hade T även gjort ett filbyte utan att blinka. Men vi fick åka utan böter för han orkade inte ta all den administration det skulle bli med oss från Sverige. Så när vi väl var på hotellet kan man säga att vi var trötta och lite besvikna över hur dagen slutade.

 

Och solen skiner!

Läser att ni i Sverige har det rejält varmt och behöver knappast vara avis här i USA för inte det minsta kallare här! Vi landade straxt efter 12 i torsdags och för en gång skull flöt migrationen på bra och vi satt i vår hyrbil vid 14-tiden. Två timmars körning till en stad som heter Bloomington, middag och sedan bokstavligen stöp vi i säng. Lite si och så med sömnen men det berodde mest på något slags oljud som slog av och på men fem minuters mellan rum. Hela natten…

Idag har vi åkt till Saint Louis och där kikade vi på Gateway arch. Riktigt maffigt!

 

Sedan körde vi vidare, lite stopp på olika butiker vi ville kolla men inga inköp. Och så till Boonville och vårt hotell för natten.
T sover som en stock bredvid mig och jag väntar bara på att mitt hår ska torka sedan får jag också sova!
Godnatt!

Men icke

I går slog värmen till! Så vi packade på förmiddagen för att hinna med en sväng på sjön med båten.
Men innan dess blev det ett besök på Vårdcentralen igen. Huvudvärken har kommit tillbaka och de ville kolla mina blodvärden igen. Och fast jag i fredags fick 1500 mg järn, och mina värden borde åkt upp rejält, hade mina värden istället sjunkit ännu mer… Ingen aning om varför och då man inte får göra infusioner för tätt blir det nu tabletter och mat med mycket järn medans vi är i USA och nytt besök när vi kommer hem

Det är vad det är och jag hoppas bara jag kan hålla huvudvärken på rimlig nivå, i går var den fruktansvärd men än så länge rätt OK idag.

Så när vi packat klart blev det som planerat en tur på sjön, slumrade i skuggan på en guppande båt och en mysig stund!

Plötsligt såg jag solbränd ut

Halva vintern och hela våren har jag varit trött, känt mig sliten. Har väl inte reflekterat så mycket över det mer än att vintern är mörk och trist och skyllt på att jag sover dåligt sedan många år.

Men så var jag hos min gyn-läkare i slutet av juni och hon tyckte väl att jag såg extremt blek ut plus att jag haft tre täta och mycket rikliga blödningar så hon ville ta en massa prover.
Som visade att jag totalt tömt min järnreserv… Kanske inte så konstigt att jag var så trött!
Beställde tid på Vårdcentralen och fick tid dagen därpå.
Så där var jag i torsdags. Och för första gången någonsin behövde jag inte argumentera med min läkare! Utan det var solklart för henne att jag behövde järninfusioner. Hon ville inte ens vänta på nya provsvar (men det togs nya också). Järnbrist har jag haft förr men då bara fått tabletter men läkaren sa att med så låga värden som jag hade hjälper varken tabletter eller järnrik kost.

I fredags fick jag en infusion, dvs dropp. Tog en rejäl stund innan allt droppat in i mig men jag var ensam på VC och fick sitta i väntrummet istället för att vara kvar i ett trist undersökningsrum, tydligen få sjuka en fredag vid 15.30 mitt i sommaren!

Och redan i lördags kände jag hur min ork kom tillbaka! Och att jag helt plötsligt såg mer solbränd ut! Nu får vi se om det räcker med den här infusionen, ska på återbesök i mitten av augusti. Då ska nya prover tas innan det ev blir ny infusion.

Härlig dag på sjön

Gårdagens väder inbjöd till båtfärd så vi packade mat i kylväskan och åkte mot Birka. Lite mulet i början men varmt, nästan spegelblank sjö och molnen sprack upp på väg mot Birka.

När T och mellansonen gick på guidad tur på ön var jag kvar i båten och läste och vilade.
Sedan åkte vi hemåt på eftermiddagen, stopp vid en ö för fika och så vidare hemåt.

Straxt innan Stallarholmen tar det bokstavligen tvärstopp… T har trots gps och bred farled lyckats pricka ett yttepytte litet grund och kan säga att det känns när man kör i ca 7-8 knop och det tar stopp. Riktig otur då det nog hade räckt med 20 cm åt sidan och vi hade missat stenen. Propellern tog hela smällen och vi fick köra sakta fram till Stallarholmen där T och sonen lyckas böja till bladen lite så vi i alla fall kunde ta oss hem. Blev en mycket långsam tur hemåt.

Som tur var så hade vi en ny propeller liggande på vinden så T och sonen bytte direkt, provkörde och insåg att den gjorde båten både snabbare och starkare!

Men trots ett lite oväntat slut på färden hade vi en härlig dag på sjön!

Hemma igen

Så är vi hemma igen!
Malmö var mysigt och T spelade så pass bra i SM att han blev fyra! Inte dåligt!
Och så var vi hemma hos min syster som bor mellan Malmö och Lund. Man kan väl säga att varken syrran eller jag är så bra på att ses och det var TRE (!!!) år sedan sist!
Men vi hade trevligt, skrattade, pratade och åt gott.

Skickade bilden nedan till sönerna och äldste sonens kommentar:
– Antingen har din syster krympt eller barnen växt!

På vift igen

I tisdags åkte T till Skåne för årets SM-vecka på touren. Så ensam igen.
Och det kände jag inte för då han ju nyss kom hem från två veckor i Tyskland så i morse satte jag mig på ett tåg till Malmö. Hotell bokat i Malmö för jag var inte så sugen på att dela boende med en hel hög män i 50-års åldern!

När man åker söderut från Strängnäs kan man åka lite saktare tåg via Eskilstuna, Flen och byte till sista tåget i Norrköping. Eller åka till Södertälje och direkt på x2000 till Malmö. Det första tar ca 40 minuter längre men det andra innebär väntan i Södertälje men alltså ändå snabbare. Så jag ringde en kompis i Södertälje och frågade om hon ville komma till stationen och prata bort en timme och det ville hon! Så en timme trist väntan gick fort med trevligt sällskap.

Sedan susade jag söderut ihop med mängder av hojtande barn och riktigt skönt att ha brusreducerande hörlurar!
Fick ett boktips av mannen som satt bredvid mig.

Och väl i Malmö väntade T med bilen utanför stationen och vi checkade in och gick sedan till den restaurang som vi brukade äta på när vi körde från Bryssel till Sverige när vi bodde i Bryssel. Sedan strosade vi en sväng i ett sommarljummet Malmö och nu slöar vi på rummet.